Armbrytningstävling, växtvärksmassage, genomgång av skolkatalog ("vi pekar på dom som är snällast i varje klass!") ingen bingo på Maldivernaresa, ingen bingo på bil, plötslig bingo på, tadaa! ny nyårslott! och midnatt-råder-marsch i olika kreationer nedför trappen hos de fyra tappra barn som höll sej vakna till efter midnatt.
Nu är det julafton! sa programledarna på teve.
Den informationen förde vi inte vidare till ungarna.

Det blir ingen vit jul. Men det gör inte så mycket när vi kurar ihop oss med brasa, Polarexpressen på teve och alla klappar färdiginslagna under granen.
Det "mysiga" i det sistnämnda är det dock ingen treåring som hajar.
Det står ju BÄTTIL på den! Jag kan TA den! KAN jag få den? Jag kan ta den NU!

Det är samma väder alla svenska högtider.
Jul, påsk, midsommar.
Åtta plus och regn.

Jag tror vi kryper någon dag bakåt för varje år som går.

Ny måndag, nytt försök, skridskor med (där BÅDA är i storlek trettiofyra).
Svante gled runt som värsta ryska isprinsen och måttade Jagr-skott.
Bambi-Ruben höll sej inte vertikal särskilt länge innan han tröttnade och ville åka stövel istället.
Bertil åkte pulka i fem minuter, sen skrek han att han ville hem.
Och Mattias spräckte ögonbrynet.

Är nog inte meningen att vi ska ha nånting på Sjöarn att göra.

Kall promenad i eftermiddag. Avtryckarfingret höll sej såpass mycket utanför tjockvanten att jag skakade av köld när solen väl gått ner och Mattias fick komma och hämta mej med bilen mitt på Fiskelia.

I sagoskog fällde vi vår gran idag.

Att få undan lite hemmajobb inför barnkalas genom att hyra hallen.
Att jämna ut det igen genom att bjuda hela klassen.
Ruben fyllde åtta igår, Adam fyller åtta imorgon, idag stormade hela havet i Bua idrottshall.

Det här uppvaknandet.
Nu håller vi tummar och tår att det fortsätter vara kallt till jul.

Efter förskolans luciatåg i onsdags kväll var Bertil lite besviken.
-Det VAR inget luciatåg mamma. Vi skulle ju ha LUCIATÅG, och det VAR inget!
-Å, jaha, du menar att ni inte GICK i nåt tåg, nä det gjorde ni ju inte, ni satt ju redan där när vi kom in. Men du! På fredag fyller ju Ruben år, då kommer ju mormor och morfar och farmor och Bosse, DÅ kan vi ha ett luciatåg om du vill?
-JAA. Det VILL jag.

Så det hade vi. Vi övade till och med innan. Sjöng Sankta Lucia och Staffan var en stalledräng och Midnatt råder och Blinka lilla stjärna och Bä bä vita lamm gick på restaurang.

Efteråt, när alla gäster gått hem och jag tog upp Bertil i famnen, hade han samma bekymrade min som sist.
-Mamma. Det VAR ju inget luciatåg. Du sa vi skulle ha luciatåg, men det VAR inget tåg. Jag vill ha TÅGET. Med Sankta Lucia på.

Åtta år.
Visserligen inte förrän nitton i midnatt, men ändå.

Grundskola, lågstadium, klassrum.
Matte, svenska, idrott, NO, religion och snöblandat regn.
Tomtenissebarn, månkunskap, kristendom.
Hinderbana, twist, grönsakssoppa.

Skriv en berättelse.
Det var en gång och den var grusad.
Det måste finnas en tomte med i berättelsen.
Det var en gång en tomte och den var grusad.

Och i slutet av dagen: lugn och ro och morgondagsplanering, med massage av varandras ryggar.

Jag är så vansinnigt imponerad av dom där fantastiska lärarna dom här ungarna har, lärarna som står ut, lär ut, andas djupt, räknar till tio och fixar alla situationer, onda som goda.
Och som lär dom om varför söndagen är en kristen helgdag.
Tiohopp.
Och atmosfäriska stjärnfall.

Igårkväll, vid läggning:
-Bertil, vad vill du nu vara imorgon i luciatåget? Vi har både tomtekläder och stjärngossekläder. Vilket vill du vara?
-Sankta Lucia.
-Ja, precis, i Sankta Lucia-tåget. Vill du vara stjärngosse eller tomte?
-Sankta Lucia vill jag vara.

Min son.
Är det Sankta Lucia du vill vara, är det Sankta Lucia det blir.

Varmt bad taget, två ljus tända, Jakten på Tidskristallen på teve (bägge ungarna sitter blickstilla sedan ett par avsnitt tillbaka) och nyklädd julgran på deras rum. Pyjamasar på, fårskinnstofflor, äpplen under filt och "Vi kan kolla på ett vuxenprogram nu om NI vill" från mittemellan, varpå han kryper ihop jämte pappan och kollar på hela Bye bye Sverige och halva Henrik Schyffert-skaffar-gris-programmet, medan lillebror boar ihop sej vid sidan om mej och sen somnar på mitt bröst.

Det här fantastiska livet jag har.

Bergis att dom här inte hade synts ens, om världen varit lika mörk som i förra veckan.

Grej ett:
Vi kommer till allmänhetens åkning på Sjöaremossen (varje vardag 13-15 och eftersom Mattias är pappaledig på måndagar kan vi alltså åka dit) och där är inte en kotte. BARA VI. Och en oändligt stor och spännande is.

Grej två:
Vi har tagit med en skridsko i storlek 34 och en skridsko i storlek 30 till Ruben.

(Grej tre:
Det var ganska roligt att ha snöbollskrig och nedgrävning i snöhögarna bakom isbanan också. Och så kom plötsligt mormor och morfar spankulerande dessutom. Och nu vet vi ju att de nyärvda skydden och hockeybyxorna passar iallafall. Samt att lillebror behöver en smula mer isträning.)

På väg hem, ännu mera.
Denna sekundsnabba lycka!
Vis av erfarenhet vet jag att det är bäst att passa på.

Det börjar som en ljus dimma som drar in från sydväst.
Närmare och närmare över åkern kommer den, yrsnön.
Vi har hämtat minigran till ungarnas rum och sitter inne i adventsljusvärmen hos farmor med brutna benet, när den kommer smygande, samtidigt som hästarna promenerar förbi nere på vägen.
Hundra flingor till, ytterligare tusen.
Tänk om, tänk om den får stanna.
Åtminstone mer än ett dygn.