En båt upp ur sjön och vattenpölslekande ungar (alldeles strax genomblöta efter ett stövelfyllande grophopp samt ett magplask från kickbike efter åkning rakt över samma osynliga undervattensgrop).

Drypande tårfylld promenad hem till badkaret.

"Jag vill OCKSÅ leka med en kompis, jag vill leka med ALVA."
Säger Bertil trumpet när Svante kommer och leker med Ruben efter skolan, när Bertil än en gång är hänvisad till tågbanebygge med morsan medan storebror gör spännande saker bakom stängd dörr.
Så vi hämtar hem Alva från förskolan.
Alla nöjda och glada.
Alldeles perfekt liten fredagen den trettonde det här.

Fredagen den trettonde oktober tvåtusensjutton.
Exakt elva år efter fredagen den trettonde oktober tvåtusensex, när jag åkte från Stockholm till Bua och blev bjuden på ryggbiff, potatisgratäng och Riojavin som Mattias frågat Mange om råd om, Riojavin som vi båda artigt drack och vi båda i hemlighet ogillade.
Kolla sicka fina ungar som kom ur det!

Ah!
Ledig dag, luften är varm.
På Båle skiner solen genom lite dis och vildäpplen finns att plocka på vägen.
Snäckplock på stranden och längdhopp över torkade högar av tång.
Och i lät bakom dynerna fikapaus på hitvägens skörd av saftiga äpplen.
Såna här dagar i hjärtat.

Såhär blir det när fantastiska frisörerna i Bua centrum har flera veckors väntetid och mamman tänker att hon väl borde fixa att klippa lite barnhår, hur svårt kan det vara, jag klipper ju mej själv hela tiden?
Jo, mina förlåtande krullor ja.

Vi får nog boka in oss hos dom där räddande ett par veckor framåt ändå.

...med finbesök av Sara till mej och pyjamas-Bärra.
Sicken smashing start på välbehövlig långledig helg!

Solig förmiddag på Fyrens gård, med glada ungar, såpbubblor och världens finaste påputtare, tårtorkare och styrmankaptenspersonal.

Ungdomsteatern Den du är, med fyra multibegåvade stråkskådespelare ur Lönnebergakvartetten på scen.

Tidig morgon, kolmörkt Bua. Busschauffören visslar på Barbie Girl. Gryningen smyger fram över Viskan vid Åskloster. Nästan ingen mer än jag på bussen. Skönt att hinna före gymnasiestormen. Det är kallt på stationen i Varberg. Jag har rotat fram min vinterjacka den här morgonen.

Nästa gång jag passerar Bua har det ljusnat. En timme senare ganska exakt. Tänker att pendeltågstation i Limabacka inte vore så dumt. Funderar på om bilen hade varit ett bättre val ändå. Kommer in i Göteborg, passerar den tröga morgontrafiken. Tänker att tåg ändå är bra.

SJ Snabbtåg mot Katrineholm avgår 8:30. Glenn Hysén är med. Jag är med. Solen har gått upp, himlen är blå. P3 Historia om Henrik den åttonde och hans halshuggna fruar i öronen. Sen avsnittet om Jeanne D'Arc. P1 Dokumentär om Johan Gustafsson som tillfångatogs av al-Qaida i Mali. Solen går i moln. Regnet börjar falla.

I Katrineholm kliver jag av bekväma snabbtåget och kliver på rangliga rälsbussen mot Eskilstuna.
Droppar och rännilar rinner längs rutorna. Nästa: Flen. Nästa: Hälleforsnäs. Nästa: Eskilstuna.
Va? Jag är ju mitt inne i när Johan Gustafsson rymmer ut i öknen och drar stora SOS-bokstäver med foten i sanden.

Jag jobbar några timmar. Sen tar jag samma väg tillbaka igen.
Eskilstuna-Katrineholm, Katrinehom-Göteborg, Göteborg-Varberg, Varberg-Bua.
P3 Dokumentär om häxprocesserna på 1600-talet, Gustaf III:s problematiska privatliv och skolskjutningen i Jokela i Finland.
Fram och tillbaka på sexton timmar blankt. Snabbare än Johan Gustafsson.
Han fick inte komma hem till sej igen förrän fem år senare.

Koreografitävling i Falkenberg, regionkval till Skapa Dans.
Söndagsjobb bland unga modiga begåvade tjejer.
Vita långklänningarna vann. Hurra!

Fyrens förskolegård: En hel liten värld av brobyggande, cyklande tåg, masksamlande, pölplaskande och fina fina kompisar.

Dom här bägge morgonpigga/stormväckta i soffan klockan sex.
Angry Birds - sovmorgon 1-0.

Det blåser upp till storm. Tjugofem sekundmeter utlovas inatt.
Studsmattan är nedmonterad, båten får ytterligare en lina, den fina dörrkransen jag köpte av Camilla i lördags har redan blåst i trasor.
Vi bär in lite ved och laddar för en brötig natt.

Varenda kotte jag känner dränker instagram i bullbak till höger och vänster.
Jag säger att köpekanelbullar är bra. Spar mycket tid i dethäringa livspusslet.

Det är två år sedan jag och Malin Nord reste upp till Pajala för att träffa Mikael Niemi, ganska exakt.
Det var kallt i luften, rått på myren och brasvarmt i hans stuga alldeles vid stranden av Torne älv.
Idag, två år senare, går det i tryck.
I senaste numret av Vi Läser kan ni över åtta sidor läsa om den dagen, nya boken och stora och små tankar från honom, en av de mest sympatiska intervjupersoner jag någonsin mött.

Fredagkväll, trötthet, tidigt kvällsmörker nu.
Sommaren är över, stearinljusfrukostar knackar på dörren.
Kanhända ska jag plocka in lite ved till årets första brasa.
Mikaela är hemma på besök med tjugosjuveckors rundmage som Bertil fnissande tittar på.
Och på teven åker Vaiana över haven för att återlämna Tifitis hjärta.
Lugn helg kommer.
Inga jobb, bara Pärs fyrtioårsfest, nedgrävning av nya trädgårdsbuskar och kanske en tur in till Brukets lördagsmarknad i stan.
Precis vad jag behöver.

Det är skillnad på truckstorlek när man ser dem på håll och när man kommer ända ner på vedgården.
Och det är fint att hänga på Södra två dagar, där folk genuint verkar gilla varann och glatt stannar och hejar och skojar.
Och så får man höra ord man aldrig hört förut, som tillexempel "vitlutsmöte".

Skogen svämmar.
Idag: Två korgar och en bärkasse full åt Jonny och Anki!

Fast dom där ljusbruna kastanjekillarna plockade vi inte med oss.
Nån som vet vad det är?

Jag har helt fullt med jobb nu.
Hela september, smockat.
Tacksamt, å så tacksamt, men vad säger vi världen om att SPRIDA UT DET en smula?
Heltom november är inte heller jättekul.

Idag har jag haft dubbeljobb, med sjuttio förskoleungar på förmiddagen och världens finaste barnteater på eftermiddagen.
Nu tynger pannan, klockan är halv elva och jag har just redigerat färdigt och skickat iväg.
En natts sömn bara.
Sen är jag alive and kicking igen och kliver in på Värö bruk imorgon bitti.

Tjing!

Den här lilla badkarspjäsen - en pärla bland högt och lågt inom barnteater.
Om du har hand om en skola eller förskola och funderar på att köpa in en föreställning.
Ta den här.

Mitt minsta barn går på förskolan Fyren.
Jag älskar Fyren.
Varenda morgon dröjer jag lite extra länge, sätter mej på golvet, kramas med min sömntrötte gosse och pratar med personalen. Eh. "Hänger" med personalen. För det är det mitt hjärta vill. Hänga med dem. Helst hade jag velat stanna kvar varenda morgon och låta dem bli mina jobbarkompisar, smälla upp min dator i nåt lagom hörn och kunna tepausa med dem hela tiden.
Ungarna älskar personalen. Och jag tror personalen älskar ungarna också, det känns så.
Ibland tänker jag att jag är en såndär jobbig morsa som tar skitlång tid på mej vid lämning och hämtning, när personalen vill ha allt snabbt, lätt och kvickt. Men nä. Mitt ego säger DRÖJ. Jag mår bra av dom minutrarna. Jag mår bra av att se Bertil lika gärna hoppa upp i Giths eller Rebeccas knä som i mitt, att se barnen börja plocka med lego eller bilar medan "veckans barn" får följa med och hämta frukosten, där kocken Anita börjat göra varsina små smoothie-shotar med blåbär och citron, så ungarna ska hålla sej friskare i höst.
Jag mår bra av att veta att han på dagarna är på det bästa stället jag kan hitta åt honom.
Där Ruben hade några fantastiska år innan han började skolan, och där Bertil får stanna nästan tre år till.
Förra veckan var han hemma med mej på fredagen. Det var mysigt och sådär, och ändå: Jag vill vara på dagis mamma. Kan vi åka till dagis nu?
Det bästa betyget vi någonsin kan sätta.

Fem plus med tio stjärnor, till månen och tillbaka, Fyren.
Tack.