En vecka har han klarat sej nu, Bertil, och han har klarat det hur bra som helst.
Bara frågat efter nappen på kvällen, men helt kallt tagit ett nej.
Slagit sej och gråtit efter nappen, för att sekunder senare snyfta: "Jag är ju stor nu".
(Alltså just DÄR är mamman inte långt ifrån att kasta TIO nappar till ungen.)
Frågat: "Kan jag få LUKTA på napparna?" och det har han fått.

Idag åkte vi in till Varberg och hängde upp dem i nappträdet.
Tårarna som föll var inte över själva det oåterkalleliga frånlämnandet, utan över att de fick hänga ensam på en gren och inte tillsammans med alla de andra napparna.
Gick ju rätt lätt att fixa.
Sen fick han gå in i leksaksaffären och välja en leksak.

Visste jag inte för en vecka och en dag sen, att det skulle gå så lätt att sluta med napp.

Inne i fåtöljen: Daniel Tigers Kvarter.
Ute på studsmattan: Pilatesbollskuttning.
På gräsmattan: Snaggning.

Hugo slog vad.
Om Anton gjorde två mål på fotbollsmatchen för ett par veckor sen, skulle Hugo raka av sej håret.
Anton gjorde två mål.

Snällt att han fick vänta tills efter konfirmationen iallafall.

... med efterföljande studsmattehoppning, ogräsrensning och good old Oskar Linnros-platta i solen. Jag älskar den här nya bluetooth-högtalaren jag fick i födelsedagspresent. Sommarfeeling all over!

Otåliga barn i kyrkbänk.
"När kommer barnen?" "Vart går dom in?" "Var är Hugo?" "Där borta är mormor och morfar!" "HEEEEEJ MORMOROCHMORFAR!!!" "Jag SER inte nånting!" "Vad gör barnen?" "Får jag ha din telefon?"
En halv konfirmation fick jag se inne i kyrkan, innan jag fick passa barn på duggregnig kyrkogård istället.
Fint det med.

En bättre eftermiddag med vattenstänk från himlen farligt nära.

Grabbar, kan inte ni kila upp på erat rum och sortera ut såna leksaker ni inte vill ha längre?
Jomenvisst.

Grejer mina grabbar vill sortera bort:
-SNOCKAN. Min rosa lilla älsklingdocka som barn. Snockan åker ICKE.
-Yoda-pezen. Som jag och Ruben köpte i Kroatien och som han lekte med en hel regnig dag där, medan vi satt på balkongen och tittade på tonfiskar som hoppade i havet nedanför åskmolnen och blixtarna. Vissa har mer förknippade minnen än andra.
-Bi-dräkten. Jag säger det igen. Dom vill slänga bi-dräkten. När Ruben var liten var han livrädd för allt och alla som klädde ut sej, när dom hade ansiktsmålning på förskolans utegård fick han sitta ensam inne med en pedagog sålänge, och när det lackade mot påsk och det skulle vara påskfest på samma förskola sa han plötsligt en dag: "Jag vill vara BI". Och jag finkammade internet. Till slut hittade jag en bidräkt. Och ungen var världens sötaste bi bland alla påskgubbar och påskkärringar. Den bi-dräkten vill dom alltså kassera, mina ungar.

Det blev visst bara en spidermandräkt, en spidermandocka och en gammal uppblåsbar boll utan luft som åkte.
Och Snockan fick leka födelsedag med ugglan hela eftermiddagen.
Bra ändå.

Eller stickkväll. Kan vi ju kalla det.
Vår ursäkt att ses, där ikväll var första gången nånsin som ingen hade med sej stickorna.

Tre ljus för Bertil och fyra för Rasmus, ja må dom leva och lyckligt välja presenter från lådan.
Guldstol och födelsedagskrona, och efter det barbapappatallrik till lunchen.
Dom vet att skämma bort.
Världens bästa Fyren.

-Och så ser jag ju att du har napp, sa tandläkaren på Bertils livs första tandläkarkontroll. Napp är inte bra. Då får man sneda tänder. Du får sluta med napp.
-Ja, sa Bertil.

Vid kvällsmaten berättade Bertil för pappa och brorsorna om detta.
-Han sa jag inte ha napp. Jag sluta med napp.

Vid läggdags: -Jag ha nappen.
-Men du skulle ju sluta med napp, sa jag.
-Nä, jag ha nappen.
-Men tandläkaren sa ju det, försökte jag. Du får ju gosa med nallen istället när du ska sova!
-Jag vill TITTA nappen.
-Ja, här är den. Du får titta på den. Den ligger här i skålen.
-Ja, sa Bertil. Jag sluta med napp. Jag sova med nallen och gosa.

Och så somnade han.
Han la sej ner med nallen och somnade.

Livets första kopp te i nya koppen från Johannas Keramik, med regndroppar på uterumsfönstren.

Det var sisådär sjutton år sen vi sist hade släktträff, och då bodde jag på Gotland och var inte ens med. Så, hej kusinerna! Och kusinbarnen och kusinmammorna och papporna och alla kärlekar. Det var ju smashingly trevligt det här. Jag tycker inte vi väntar sjutton år till nästa gång.

Kluckväckning inne i Sönnerös lilla vik.
Ja må han leva för sömndrucket blont rufs.
Traktor, snäcka och Liverpoolgodis. ("Får jag äta mina liverpolare nu?")
Tre värmeljus, fem utblåsningar.
Typiskt bra morgon.

Vår lilla båtsemester blev ett dygn försenad innan den lilla brisen hunnit bedarra, och vi hann inte med mer än någon halvtimmes upptäcksfärd på en lätt brandskadad Sönnerö innan solen gick ner, men vad gör det?

Här.
Kan man vara.

Vita kläder att ha under kåpan, stod det på Hugos packlista till konfirmationslägret i helgen på Helsjöns folkhögskola.
Vit t-shirt? sa Hugo. Det kan jag väl ha? Och packade ner en sådan.
Idag när de stod där under trädet i slänten och väntade på mej och fotografering i sina vita kåpor lyste det stort över ryggen, vad vi inte såg när han packade ner sin "vita t-shirt" i väskan.

Den tröjan ska han nog INTE ha i kyrkan nästa söndag, då det är game on konfirmation på riktigt.

En mycket fin avslutning på en fantastisk liten pärla till dag.

Födelsedagspresenter:
Vad jag ville att grilla, fin liten Bosehögtalare som spelade Amanda Bergman i trädgården hela eftermiddagen, äppelblom mot blå himmel och mitt liv.

Citronläsk och tonicprovning med coming up vinrankor inpå.

En konstrunda tar vi istället för båtutflykt, det blåser åtta sekundmeter och solen skiner nog mer stilla inåt land.
Iallafall en mil inåt land.
I Näs, te Månsas, där Johanna Friberg drejar de mest fantastiska koppar och vaser och skålar och tekannor.
Månsas är granngård till Lyckan, där farfar bodde, och farmor tills hon dog.
Och pappa, tills han träffade mamma.
Både Månsas och Lyckan heter Näs.
Näs, mellan Örnakullarna och Viskan.

Pappa har så många historier att berätta från när han var barn.
Hur han som femåring fick följa med när Jonas Martinssons farfar, som hade bil (en gammal Hudson), skulle köra till Göteborg och kolla på Surteraset.
Hur drängen som bodde te Månsas cyklade hem från sitt drängjobb rakt ner i den översvämmade Syllan och dog, och hur pappa till sin besvikelse, ansågs vara för liten för att få vara med och dragga.
Hur gubben som hade Månsas (då drängen som cyklade ner i Syllan bodde där) la in en fin marmorskiva vid eldstaden, och hur Roj och Lena, då de köpte stället, tog bort den och la dit en gråsten istället.
Gubben blev förstummad. Roj och Lena nöjda och glada.

Roj, som var Johannas pappa, dog för några månader sedan.
Lena och Johanna bor kvar, på denna vansinnigt vackra gård, mellan Örnakullarna och Viskan.
Missade du konstrundan i år?
Åk dit nästa.
Eller ta kontakt med Johanna och åk dit iallafall.
Du kommer inte att bli besviken.

Lång allafrukost med liljekonvalj och ananas, samt en styck båt i sjön.
Vågorna slår mot rutorna i gattet.
Ringrostigheten fnular på om den vågar sej ut på födelsedagssemester eller om en ska bryggsegla tills det mojnar.