Hej och välkommen!

Så! En vecka sena på bollen är vi (förra söndagen kom vi ju hem från Mallorca!) men nu har skolungarna börjat köra poängpromenad på Buasöndagarna igen. Skönt. Komma ut och gå, och använda huvet lite samtidigt.
Dock, nån som kan hur många gånger i sekunden kolibrins vingar pendlar när dom flyger? Eller hur många taggar en igelkott kan ha? Eller vilket datum det är senare i höst då vi kommer gå över till vintertid?
Dock var det en fin blandning, med även vem som skrivit Figaros Bröllop (tack alla mina operajobb!) vilket år första världskriget började, samt vilken sport Sidney Crosby sysslar med (ja, där får jag tacka mina båda medgåare förstås).

Samtidigt som jag sen satt hemma i soffan med min syrra i telefon och just sa att det är trist med såna kolibrifrågor som ingen möjligen kan utantill utan att det bara ger att de som googlar frågorna vinner, knackade det på dörren, och där stod arrangörerna med både första och andrapriset till mej och Mattias. Såatte.
Det finns hopp om livet och att folk alltså faktiskt inte googlar ändå.

En bättre kvällsmat.

Nu är hon hemma igen, efter flera dygn på sjukhuset, sen ambulansen hämtade henne på jobbet i måndags. Hemma, fast fortfarande konstant illamående. Totalt stilla. Fina Lisan. Och (allt annat än fina) viruset på balansnerven.

"Tänk dej en rejäl karatefylla. SOM ALDRIG GÅR ÖVER.
Och när man är mitt i en sån fylla kan man ju ändå få lite lindring av att vara FULL när man upplever den.
Detta är som att uppleva en sån torktumlarfylla, fast nykter.
Hela dagarna."

Blommor, keramik och smycken, lokalt och härproducerat, kaffe, te och kakor i aprilkyla med känningar och vänner. Och så Karin då, vars grejer inte kan sammanfattas sådär lätt, i ett ord. En liten minimässa i påsktid, borta hos Marie på Bålevägen. En behöver ingen annanstans än Bua.

Jag kan inte tänka mej ett bättre sätt att tillbringa en ledig fredag än just precis såhär.

Ambjörntorpseftermiddag i snålblåst, med luftgevär, bollkick och mariekexfika.
Samt test om huruvida vi skulle kunna klippa av Bertil håret (mot hans vilja visserligen).
We'll see!

Ikväll: Fortsättning av gårdagens fotokurs, med mörkerfoto av armaturer på kyrkogård.
Dom lägger sej på knä, letar linjer och kryper nära direkt, my guys!

Fotokursfrågan har jag fått otaliga gånger de senaste åren. Jag har flabbat och sagt nej och att jag inte kan lära ut nånting, jag som är den tekniskt minst intresserade fotografen som finns på norra halvklotet skulle väl inte kunna lära ut nånting, jag kan ju liksom bara min egen kamera och that's that.
Så frågade Jocke.
Snällt.
Och plötsligt sa jag ja.

Jocke har ett belysningsföretag tillsammans med några kompanjoner, och de behöver kunna fotografera sina armaturer när de satt dem på plats. (Och innan med för den delen.)
Nånting borde jag ju ha att komma med?
Det är ju inte särskilt svårt egentligen.
Ett: Hur hade jag gjort om jag fått uppdraget?
Och två: Tala om hur jag skulle ha gjort.
Gå ut och öva lite (på industriområdets gatlyktor i dagsljus, eh) och prata om komposition snarare än bländare och slutare. Testa ljuskällor ovanifrån och underifrån och se skillnaden. Det är ju liksom inte bara att ha en stark lampa och tro att man är hemma för ett porträtt.
Öva, titta, jämföra.
Till råga på allt var det dessutom kul.

Otekniska fotokurser för mobilanvändare som vill bli bättre på Instagram?
Det kanske vore nåt.

Idag: Johanna uppe på Medicinareberget, med spermiesvansar, diamantknivar och avgrundssmå spiraler.
Jag upphör aldrig att fascineras av naturvetenskapsfolk.

Med tanke på hur mycket vi fått gjort hemma idag är det änna lite märkligt att tänka att vi vaknade i Palma de Mallorca imorse.

Gryningsresa norröver.
Alldeles lagom liten pluttsemester det här faktiskt.

Det blir en tidig kväll, inatt går vi upp klockan fyra, stänger våra väskor, letar upp hyrbilen vi parkerat i hamnen och kör mot flygplatsen och Sverige och regnvädret ni har haft.
Vi kör också mot barnen, dom fina.
Seu lyser i kvällen, vi går för sista gången spiraltrappan ner från takterrassen, och stänger balkongdörren ovan Apuntadores sjudande lördagsliv.
Adios Mallorca! På återseende.

Solen går snart ner över katedralen Seu, och körsbärsblommorna blommar.

Den här takterrassen. To die for.
Mellan stadspromenaderna; ett par timmars lugn och ro (och öl) och utsikt.

Det skulle regna den här eftermiddagen, sa alla prognoser.
Fel hade dom.

Billigt hostel med Palmas schysstaste takterrass! (Fast vi fick ändå egen toa och dusch och balkong och top floor med utsikt över katedralen så hej, ingen klagar på nåt.)

Efter åskskurande natt och solskensmorgon, fick vi en dimtung biltur söderut över bergen.
Genom Deià och Valdemossa, mot slätterna och semesterns sista dag, i Palma de Mallorca.