Sveriges Ridgymnasium

Det är lite läskigt med hästar, ryggen sitter liksom högre än mina ögon ser och muskelbakbenen ser ut att kunna kicka mej dödshårt i huvet.
Men så är dom helt snälla. Och lugna. Med fina kolsvarta ögon.
Och så eleverna. Så unga och fina och glada i sitt liv och utbildning och helt dedicated till att mocka skit och putsa sadlar, för att få vara med hästarna. Rätt folk på rätt plats.
Nåt för Stella om några år?
Snart kommer hon hem, och hela hennes längebortiga Thailandskompani.
Jag har snart längtat ihjäl mej, både efter dom och deras resa.

Varmtoffelvinter

Bägge ungarna vill stanna hemma idag. De vill inte ta av sej sina nya varma fårskinnstofflor som mormor och morfar köpt på Ekkullens fårfarm i Veddige, och åka iväg till skolan i tidig mörkmorgon.
Dom här ska ALLTID stå vid min säng, säger Ruben. Det första jag ska göra VARJE MORGON är att ta på dom.

Nu är dom på Railay.

Nu har de kommit till Railay, Lisa och Fredrik och Stella och Elvin och Alva och Nina och Mikael och Astrid och Harry och Elof. Utan barnvagn (den har de inte sett röken av sen de tog thailändsk mark) men med trettio tjattrande apor i frukosttaket.
De har kommit till Railay, de bor där mitt i djungeln i detta nu.

Railay, med den fina bungalowen och omelettmannen på frukosten på stranden.
Railay, med den brunblåögda katten och alla galna aporna.
Railay, med Phra Nang-stranden, spjutfiskarna och boken under grenarna i skuggan.
Railay, med de skyhöga bergsklipporna som såg ut som knäckta ägg.
Railay, med den öde stranden när alla dagsturister åkt hem, och det stilla nattdoppet.

Jag blundar och drömmer mej dit, bara en liten stund.
Det behövs i denna dimgråa vinter.

"Dä flygplan mamma.
Dä Alvas sitt flygplan.
Landar badkaret.
Jag leka Sigge imorgon."

Mehdi

Jag vet att jag längtar till Thailand och gnäller på att det är jobbigt att klä på barn sjutton lager vinteroveraller och hatar att folk uppdaterar facebook hejvilt med kräksjukerapporter så mycket att jag inte ens kan titta där längre.
Men vi har det så oerhört fantastiskt bra.

Det finns de som gör den där o-semestrande Medelhavsresan.
Långt långt hemifrån, lika gamla som Hugo.
Och när de äntligen kommer fram till tryggheten, hamnar de i ett land där främlingsfientligheten nu blivit Sveriges näst största parti, där Migrationsverkets personal gör egna godtyckliga åldersbestämmanden och där utvisningar av hazarer nu sker hela tiden, till Afghanistan, ett land där UD bedömer säkerhetsläget som mycket farligt.

Under tiden äter vi frukost, spelar spel och kickar fotboll med Mehdi.
Om morgondagen vet vi ingenting.

Krille och Maria

Nu har några av alla omgivningens Thailandsresenärer kommit hem med solbränna och berättelser. Dom säger borta bra men hemma bäst, men jag tvivlar.

Bokföringscompadre

Mycket lättare ju, och framförallt roligare, att ha en sjukskriven kompis som läser de dansande kvittosiffrorna för mej medan jag lägger in allt mellan excellinjer. Och fort går det med!

Bambi

En liten tur med ungarna upp till isen på Guttaredsmossen, innan regnet kommer ikväll och gör den porös och kladdig och ogåbar för små fötter eller skridskoskär.