...men mina tankar är hos en kär vän på sjukhus där ingen kan hitta vad som är fel.
Ge oss Doktor House och frid, tack.

Mormor och morfar och farmor och Bosse och Mikaela och frallor, glass och chokladpinnar.
-Får jag ha vad jag vill på mej ikväll mamma?
-Ja, idag är det din dag, då får du välja helt själv faktiskt.
-Då vill jag ha den här!

... eller en halv dag. En dag fram till lunch.
En dag med frostig morgonpromenad med hela klassen under fullmånen runt skolan, en dag med matematik i form av lära klockan, en dag med rockrings-, viljenivetaochviljeniförstådans- och julgransstafett-gympa, en dag med tre ljus tända, sagoläsning, fruktstund, paketöppning, handtomtetillverkning och naturligtvis såväl Ja må han leva och Happy birthday för födelsedagsbarnet.

Alla föräldrar borde vara med en dag (eller en halv) i skolan.
Jag är så full av beundran gentemot alla tålmodiga lärare, som har varje dags vanliga hemmatjat, gånger tjugofem.
Och som gör det, utan att knappt ens höja rösten, utan att skälla, utan att tappa det.
Dom tar hand om våra ungar, och de lär dem allt de lär sej.
Samtidigt.
I salute you. I tacksamhet. Jag hade inte fixat det själv.

"Jag RÄVSOVDE."
Med glitter i ögonen.
Å, denna efterlängtade sjuårsmorgon.

Idag: Göteborgs Universitet, mikroskop och stenar.

Dom är så himla himla fina, dom små högljudda och lågljudda och snabbsjungande och långsammumlande, det är Sankta Lucia i fem olika tonarter och innan ena versen är slut har hälften av ungarna börjat på nästa.
Dom är så himla fina, och samtidigt är över hundra barn instängda i en brinnande byggnad i Aleppo, under beskjutning.
Samtidigt lyfter ett plan ikväll från Arlanda med destination Kabul, och bordar människor, ungdomar, barn, som fått avslag och direkt utvisning till Afghanistan, "för det är ett säkert land".
Ett säkert land, en säker död.
Samtidigt som vi sitter och ler mot våra små tärningar och särngossar och tomtenissnor, filmar människor i Syrien sitt sista hejdå till världen och lägger ut på facebook, för nu bombas det närmre och närmre och närmre, hoppet att överleva natten är litet.
Igår satt Bertil i badkaret med bubblor över hela kroppen och sjöng.

Ute mörkt å kallt
I alla husen
lyyser överallt
täända ljusen
nu kommer nåå dää
ja vet nog vem det ää
sankta cia sankta cia

Denna världen.
Och alla som inte har våra tak.

Vi har mysmorgon här hemma, lille Hostan Arnesson och jag.

Vabbandet klumpar ihop sej i år. Men det är inte jätte-omysigt att hänga i soffan med filt och böcker heller. Två nya på bibblan idag, Det Röda Trädet och Sommarregler av Shaun Tan. De finaste jag läst i hela mitt liv. Ungarna var tyvärr inte lika imponerande.
Den lille mjuke vill hellre titta på ajpad. Och den store nymusklige (som inte sover på nätterna), vill gärna vila med armen om.

Eftersom vi redan gått all in på att adventspynta här hemma i år, så drämmer vi väl till med att även sätta in själva granen två veckor före jul. Rebellion!

Knata, välja, såga, släpa, knyta.
En utegran och en innegran.
(Och om nån undrar, så FÅR vi ta i Per-Olofs skog. Vi är inga baggbölerianska grantjyvar.)

Långa morgnar med Selmas saga, ljuständning, ljusblåsning, pyjamashalvadagen och te med skummad mjölk.

Varsitt djupt andetag tog vi, sen kom invasionen.

Fina mammis, sjuttitre bast!

Seminarium och grupparbete på Zoologen under tio plus och grå decemberhimmel.
Igår fick jag hänga med en kråka och en ren till Lappland, i Malmö.
Idag lär jag mej om invasiva lejonfiskar i världshaven, i Göteborg.
Tack jobbet!

Idag är Gerda på benen. Mot ispalatset!

Det är en ynnest att kunna ta med mej familjen hit ner ibland.
Vi har ingen brådska nånstans och lunkar mest runt mellan stans alla lekplatser.
Dock, idag tilltog duggregnet allt eftersom och smolkade det hela en smula.
Men jag har dom! Och att få såväl godnattkramar som godmorgonpussar på Teaterhotellet hör inte till vanligheterna.

Jag har tidigare sett och fotograferat HC Andersens saga Snödrottningen på såväl Norrlandsoperan som Borås stadsteater, och nu äntligen får jag se den i helt ny tappning på Malmö Opera, efter att Benjamin och Anelia skrivit på den i flera år.
Dock är Gerda sjuk. Eller ja, Frida som spelar Gerda är sjuk.
Det går runt en kille i Adidasbrallor och markerar för Gerda på scenen, så hennes motspelare har nånting att spela mot helt enkelt. Samtidigt som dirigenten sjunger Gerdas roll.
Gerda är med på scen HELA TIDEN.
Alltså är Adidas-Gerda med på scen HELA TIDEN.
Så vassegoa, här får ni lite close-ups på allt som rör sej vid sidan av Adidasbrallorna.
Inte en hel scenbild så långt ögat når.
Så hoppas vi att Frida-Gerda är frisk på torsdag!

Lite solsken innan jag ska in i salongens mörker.