Det hade sannolikt varit enklare att be Ruben ringa in de julklappar han INTE ville ha i leksakskatalogen.

Barnen har somnat, bredvid varann i samma säng. Till Du lindar av olvon. Och Drivved. Och BinkaSCHÄÄNANmamma, för den efterfrågades.
Hugo är på innebandyträning.
Mattias har åkt till Trollhättan.
Jag sätter inte på teven.

Jag lånade Tom Malmquists I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv idag på biblioteket.
Jag kanske orkar läsa den.
Tårarna rann redan efter några sidor, jag vet vad den handlar om.
Kjell har vaknat och pratat. Frågat hur det är med barnbarnen.
Ruben lekte med Anon ikväll.
Jag och Bertil badade.

De var så små på den där bilden som står i bokhyllan.
De är så små där de ligger i sängen och håller i mina händer medan jag sjunger, ett barn i varje hand.
Så små och stora.
Den störste är jättestor, musklig och stark och har börjat dricka kaffe.
Varje morgon sätter vi på kaffe nu.
Det luktar gott i köket.
Kaffe och apelsiner.

Ute regnar det i gatlyktsskenet.
Inne är det varmt, jag behöver inte elda.
Klockan är 20:53, jag kanske skulle...
Ja. Det gör jag.
Godnatt.

Han ramlade ihop på fiskebåten.
På väg in till land i måndags kväll, med fisken i lasten och Arne bredvid, föll han ihop medvetslös och har inte varit vaken sen dess.
En allvarlig hjärnblödning, ett pulsåderbråck som brast.
Så nära är det mellan liv och död.
Så snabbt mellan himmel och helvete.

Kristina, Jessica och Lisa är hos honom, hela tiden, jag känner deras förlamande oro.
Men fiskargubben är stark. Envis.
Han ska klara det här, det finns inget annat.

Jag ser på mina bilder från den där sommarvarma veckan i september, när Kjell och Arne kom in i gattet med Ganler och vi vinkade dem in.
Jag tänker att det är den bilden han ser där han ligger nu.
Där Lisa och familjen står och vinkar honom välkommen in till land.
Han ska bara över några vågor till, sen kommer han.

Jo, här sitter jag och gör bilder åt Göteborgs Universitet, Tidningen Live Life och så Södra, som jag gjorde jobb åt igår allihop.
Som en liten tätting for jag runt i regnet, först till Göteborg, sen till Falkenberg och sist till Varberg.
(Ja, med mammas och pappas bil då, det är tur en kan lösa snabba problem här i världen...)
Och så blippar det i telefonen, det är världens bästa förskola som lagt upp en ny bild i Bertils portfolio.
Som jag älskar dom här blippen!
"Nytt inlägg i Tyra" och de är roligare än både Facebook och Instagram tillsammans.
Varenda gång försöker fingrarna automatiskt klicka gilla, men det går ju inte.
Viva Fyrens förskola!

Den som övar på Zorrofintar är här den mest framgångsrike.

...och bjuder inte in till långskärsdans. Bara lite försiktig tvåmannastepp.

Generatorn är det.

Pappan på helgjobb, en kopp te, brasa och varma ungar.
Bilen är visserligen död men vad gör det om hundra år? Eller i perspektiv av annat.

...och tycker att det räcker nu med förseningar på väg hem till fredag.

...håller på i studion idag, och nålar upp veck med fiskelina.
Rätt trevligt att sitta här och ha jobbarkompisar.

...om man inte lämnar sin plats framför brasan.
(Höjden av vardagslycka: Att ärva storebrors avdankade leksaker.)

Jag ser, läser, och vet inte om jag ska bli arg, rädd eller ens förvånad.
Sätter på tevatten.
Och lägger Ani Difrancos To The Teeth-skiva i stereon.
En bit in i första låten:

but in my humble opinion
here's what i suggest we do:

open fire on hollywood
open fire on MTV
open fire on NBC
and CBS and ABC
open fire on the NRA
and all the lies they told us
along the way
open fire on each weapons manufacturer
while he's giving head
to some republician senator

and if i hear one more time
about fool's rights
to his tools of rage
I'm gonna take all my friends
and I'm gonna move to Canada
and we're gonna die of old age