Vissa jobb är värre att göra än andra, för en glutenintolerant.

Mikroplastforskaren Bethanie på Zoologen i Göteborg mäter plasthalter i fiskar, har dissat kungen med bebisröst och kan vara den snyggaste och mest sympatiska människan i hela universum.

Sicken tur ändå att en inte är ensamstående förälder.
Idag (ensam med ungarna) upptäcker jag en massa bruna små prickar i Bertils hårbotten, HARREDUMILDE det går löss både på skola och förskola, kamma kamma kamma, prickarna kryper inte MEN DET MÅSTE VARA ÄGG hur ser lusägg ut, HUR SER LUSÄGG UT?
Ner i badkaret, tvätta tvätta tvätta kamma dra, ungen skriker AAAJ, tvätta tvätta tvätta.
Få i säng aldrig så ren unge, pusta ut, höra pappan komma hem.
Hur ser lusägg ut? frågar jag pappan.
Njaa, svarar pappan. Fast när jag hämtade Bertil i eftermiddags satt han i sandlådan och hällde lass efter lass med sand över sej.

North Sea Tall Ships Regatta har seglat från England och kommit till Frihamnen i Göteborg. Vi tar färjan från södra älvstranden och mönstrar på en sväng.

Söndagsuppdrag på Göteborgsoperan, fantastiska sopranen Ingela Brimberg.
För övrigt huvudrollsinnehavaren i den opera nånsin jag är mest ledsen att jag aldrig såg, Elektra på Norrlandsoperan för några år sen. Utomhus. Med vatten, eld och forsande blod, på en flera hundra meter lång scen.
Idag: Lite mindre eld och blod, och mera indirekt solsken.

Fingrarna i syltburken osv.

Den årliga.
Läjeslajrhåmmrar, fiskdamm och bilbanebygge, samt små ungar som, mer eller mindre oskyldigt blå om munnar och händer, plockade av alla Ullas björnbär, så högt de nådde.
Sen vann pappa en Thord-tomte på ståupp-bingo vilken Malte ville ha och fick, och Bertil fick välja en egen från Thords fina tomtehylla.
Jag tycker så mycket om dom här, ALLIHOP, sa Mattias när vi körde hem genom natten. Jag vill krama dom allihop, så mycket tycker jag om dom.

Jag med.

På andra sidan vägen spelade Mattias och smågrabbarna äventyrsgolf medan jag fotograferade bröllop.

...och gåshuden som kröp längs skinnet därinne i gläntan i Haverdal, då Linnea Olsson satte sej med sin cello bland trädstammarna och spelade och sjöng.
Den känslan i kroppen har jag inte haft sen Harriet och Johan sjöng Gårdakvarnar och Skit i kyrkan på Lisas och Fredriks bröllop.

Dagens: Lastpallar på löpande band. Och pallkragar. Och EU-pallar. Och engångspallar. Och halvpallar. Och industripallar. Det var tur att produktionsledar-Aurora från reklambyrån var med och höll koll på alla beteckningar, jag såg knappt skillnad på själva pallarna. Eller om det var Veronica Maggio. Jag är faktiskt inte helt säker.

...eller jag menar förstås tappning.

Kära mammografiväntrummet på Varbergs Sjukhus.
Jag har visserligen nu uppnått den aktningsvärda åldern av fyrtio år och kvalar därmed in till att få kallelse till er för en sisådär trettio år framåt, men.
Bara Allers och M Magasin..?

Herredumilde vad skönt det var att sjunka ner i hammocken i eftermiddags med mina barn, utan ett enda måste på agendan eller deadline to catch. Det är jätteroligt med mycket jobb, men ibland hade det varit ett uns skönare om universum kunde portionera ut det lite, i mer lagom mängd åt gången. Sätta några av dessa veckors på-varandra-jobb under de ibland månadslånga perioder jag kan ha av inte ett enda telefonsamtal.

...yr det gluten så till den milda grad att jag börjar undra om jag kan ta skada av att få ner det i lungorna..? Känns högst orimligt. Känns högst orimligt också att ha stått i garderoben imorse och valt helt svarta kläder till det här jobbet.
Skillat, Malin, skillat.

En bättre stickkväll.
Med vågkluck och tonfisksallad, finvänner och några koppar te.
Kvällens soundtrack: Hero av Family of the Year.
Och nä, ingen brydde sej om att ta upp sina stickgrejer ikväll heller.

Den här förskolan. ❤️ Och lyckan i grannkorna. Lika nyfikna allihop. Såhär brukar jag hitta Bertil vid hämtning. I Rebeccas famn vid korna.

I samma stund som ungarna är hemhämtade och maten just ska börja lagas, så ringer DN och undrar om jag kan köra till Skåne. Och det kan jag ju. Mattias tycker inte att det är jätteroligt. Men det här jobbet jag har, är som det är. Och solen skiner! Blandband i stereon och solglasögon på över Hallandsåsen. (Som är en urbergshorst.)

På bruket vinkelslipas det sista upp innan kungen kommer och inviger om en månad.