Lisa och Fredrik

Herr och fru Nord Svahn.
Fyrtio gråtningar, varav den första kom tretton sekunder in i inmarschen i kyrkan, till Hoppípolla med Sigur Rós.
Ytterligare tre stormgråtningar, varav den första också den i kyrkan, när Johan och Harriet sjöng och spelade Gårdakvarnar och Skit så fint att armhåren krullade sej, jag trodde aldrig jag skulle säga det, men Håkan Hellström kan slänga sej i väggen.
Herr och fru Nord Svahn, jag älskar er.

Jag tror
att när vi går genom tiden
att allt det bästa
inte hänt än.

Imorgon blir det bröllop

Ja, imorgon blir herr Nord och fröken Svahn herr och fru Nord-Svahn, och idag dukas det, lagas mat och ordnas med sladdar och kontakter i Fiskerilokalen. Just sladdarna och kontakterna är det som krånglar, till slut konstateras hela projektorn död och förbi och Magnus åker in till stan och köper ny projektor. Nåt fäste finns dock inte att få tag på, så då ställer sej Mattias och tillverkar ett. Vi kör i skytteltrafik mellan Fiskerilokalen och garaget (alltså jag och Bertil är bara med som peppande sällskap, vi tar inte åt oss nån ära överhuvudtaget av själva tillverkningen) och skär och svetsar och sprejar och skruvar. Till slut hänger äntligen projektorn där, i nytt fäste. Och funkar gör den med. Så tippar de litegrann på alltihop, projektorn glider ur fästet och faller. Mot golvet.

Där Jonas råkar stå och ta emot den.

Det ska kanske bli regn imorgon, på bröllopet.
Betyder tur har jag hört.

Det sista lediga

Såhär när det bara är några dagar riktig semester kvar, kan jag bli lite melankolisk. Ett helt år till nästa långa ledighet. Vi måste hitta på nåt. Krama ur det sista. Och så gör vi inte det, utan vi följer Ruben till simskolebussen, äter en lång frukost (som varar till lunch) när han kommer hem igen, drar på jobbarbyxorna och rensar lite ogräs bland rosorna, grejar med nya moppen (pill-sätta på dekaler med säker hand är min enda uppgift) och hänger vid häcken och grannsamverkar (fast Bertil pekar med hela näven var Pär ska lägga sina grejer, som en annan arbetsledare).
Och det är ju det som är semester. Inte en enda brådska nånstans.
Dessutom har jag och barnen ytterligare en hel vecka ledigt. Det är bara Mattias som infinner sej vid stämpelklockan på måndag morgon.

Och.
Jag låter bli att bli stressad över att semestern snart är slut.
På samma sätt som jag låter bli att bli stressad över att fylla fyrtio.
Alternativet vore ju fruktansvärt.

Kantarellmacka i båten och kamerafria veckan är slut.

Vi tog flakan ner till båten, stekte kvällsmat och såg fiskebåtarna puttra ut och solen gå ner i wäster glätta ger a wåder hätta eller på svenska: det blir regn imorgon. Det var jag, Mattias, Ruben och ett lejon. Bertil gick rakt fram till lejondräkten inne i stan igår, kände på den och sa: DEN jag ha. Så då fick han den.

Kantarelljakt

Visst har det kommit gulguld till skogen.
En huggorm också.
Jag skrek i nån form av konstig falsett åt Ruben och Astrid att komma till mej, SAKTA OCH FÖRSIKTIGT OCH GÄRNA ÅT VÄNSTER ELLER JAG MENAR HÖGER, och sen flabbade dom och sa "Vi såg den inte, var det en snok?" och jag nickade svettigt och ihärdigt, lite FÖR ihärdigt men det fattade inte dom.
Överför inget på dina barn, överför inget på dina barn, överför inget på dina barn.

Göteborg

Åka tåg till Göteborg, åka Paddan och spårvagn, gå barfotabana i Azaleadalen, titta på pingviner och sälar och Gotlandsruss i Slottsskogen, äta glass och leka loss på Plikta.
Semester behöver inte vara långväga.

Utelåsta

Ingen nyckel med oss och pappa och bröder i innebandyhallen, utanför vilken vi stod och bankade oss hesa, för döva öron. Så vad gör vi då? Köper glass i hamnen. Samlar snäckor och sten på stranden. Kramas med dingelfötter ovan vatten. Samt leker en ny lek som heter Oj-det-är-visst-LÖRDAG-idag (fast det ju bara är tisdag) som innefattar att gå till Ica och köpa godis.
Ibland är det fint att glömma nyckel.

Kvällsdopp vid fyren

Vi tog flakan ner till fyren och tog ett kvällsdopp, Ruben och jag.
Och nu börjar kamerafria veckan, eller ja, storkamerafria veckan, åtminstone.
Nån mobilbild kanske slinker igenom, men jag ska iallafall ta kort som folk.

Kniven på botten

När fingrar slinter och den bästa kniven plötsligt ligger på hamnens botten, är det tur att det sitter startklara youngsters i hamnen och väntar på pappas båt som ska köra ut dom på badtur i gummiring.
David dök i efter kniven, fast han trodde att det var "mobilen" Mattias gapat om, när den slant.
Ingen snorkel, ett försök, uppe!
Snyggt David.
Det finns hopp om ungdomen.

Morgon på Ustö, eller; Jakten på den vilda båten.

Jag vaknade och tittade ut genom fönstret. En grå gummibåt. Alldeles ensam.
Mattias, det ser ut som Ulf och Anneths gummibåt, sa jag, fast i DET fönstret, inte det.
I det andra fönstret såg jag fortfarande Ulf och Anneths segelbåt ligga stilla på ytan.
Vi har snurrat runt! Fan, vi har slitit oss! ropade Mattias och sprang ut.
För att strax konstatera fakta.
Ulf och Anneths gummibåt hade slitit sej.
Inte vi.

Ustö

Så gick vi mot Ustö.
Ustö utan kaj, Ustö med sandstrand för småbåtar att glida upp på och livsfarliga nordsidor för nybörjarstorbåtar att lägga till vid alternativt krocka med.

Och se på tusan vilka som står på Ustös livsfarliga nordsida och vinkar, om inte Ulf och Anneth!

Vendelsö

Vi skär i det spegelblanka.
Sälar sticker opp sina huven.
Lite nervösa är vi, vi har aldrig lagt till nån annanstans än hemma på våran plats i Bua hamn.
På Vendelsö finns en liten kaj, det känns tryggt.
Kajen närmar sej.
Oron slår till.
Styr! ropar Mattias medan han går bak för att kasta ankar.
Styra? Jag? Herregud, vi kommer krocka med kajen!
Sen följer nåt som, från andra båtars mer rutinerade håll, ser ut som en scen ur "Vi hade iallafall tur med vädret".