Seggiano, Castel del Piano, Grosseto och så motorvägen till Piombino och Mar Tirreno. Lite svalare kustluft och havsbris? Eh, nä. Trettiofem grader här med. Och alldeles vindstilla. Vi håller oss inne i våran hyrlägenhet (tack airbnb!) de allra varmaste timmarna och målar målarbok och spelar kort. Plötsligt fattar jag grejen med siesta. Mattias var vansinnig häromdagen när han inte någonstans kunde uppbringa en coca-cola mellan klockan ett och halv fem. Nu är han lite mer... förstående.

...och på återseende! Iallafall dem, kanske kanske huset också.

Vissa ställen kommer en sakna mer än andra.

Så kramar vi ur det sista av poolen och börjar packa ihop gula och röda rum.

Lägg dej på rygg vid poolen och titta på tusen miljarder stjärnor i sommarnatten. Hela stora vackra Vintergatan. Barnen sover, kvällen är ljum, semestern är här och nu.

Alla våra soliga små (och stora) TenutaLaSilvabarn i trädgården. Strax innan eftermiddagens regnväder brakade loss. Och vi bakade pizza i sann "Mitt sommarkök i Toscana"-style.

Alla vill väl svalka sej i hettan, eller hur? Fast det här med att plötsligt ha en simmande groda framför näsan i poolen, det var lite läbbigare än jag kunde ha trott.

Pannkakor med nutella, jordgubbar, körsbär och banan! Är det födelsedagslunch så är det!

Hurra hurra för Rut idag på sexårsdagen! Med telefonsamtal ända från Sverige och allt.

När regnet drar in fram emot eftermiddagen, piskar det i backen. Rensar luften. Sänker temperaturen tio grader i ett slag. Inte för att själva temperatursänkningen kyler, direkt. Från trettiofem till tjugofem. Och inte för att man inte kan bada i poolen ändå. Varifrån skvättet kommer spelar ju ingen kvitta. Men när blixtarna slår och åskmullret dånar över dalen, då kliver vi upp. Och andas. Sitter på verandan och tittar på blixtarna. Väder alltså. Sicken grej.

Medan de som är a little more into viner än vad vi är åkte till en vingård med Brunellodruvor, åkte vi in till lilla staden Montalcino och klättrade upp i borgen där. Sienesernas sista utpost mot romarna. Historiens vingslag osv. Sen kom de där vinfantasterna tillbaka med nävarna fulla av snygga kassar och fick se lite av stan de med.

...så tittar han inte in i kameran utan istället såhär. Med solkräm i håret, under Toscanas sol. Den finaste bild jag nånsin tagit av den där minste lille pojken, vars koppor ramlat av nästan allihopa nu.

(Och klicka ni in er på det här inlägget också, här finns ytterligare trettioett bilder från denna ljuvliga tisdagskväll, min lillasysters födelsedag hemma i kallsverige och allt.)

En liten handlingstur till närmsta byn Seggiano (med en pytteliten butik som hade både välsorterad chark och en egen liten glutenfri hylla!) blev en tre timmar lång utflykt med Emma och Emelie, för när man helt plötsligt ser värsta lilla Game Of Thrones-kulissen torna upp sej framför bergen vore det faktiskt dubbelfel att INTE köra upp längs byns serpentinvägar, ta en promenad, hitta ett öppet litet kafé och stanna och äta glass där.

...och skymning. Samt lite nattliga fyrverkerier på andra sidan dalen.

Pienza. En liten kullstad mitt i Orciadalen, med vidsträckt utsikt, välplacerade dricksvattenfontäner (läs barnduschar), massor av små ostaffärer och Gelateria-glass så god att det syntes, också efteråt.

Jag saknar faktiskt ord för hur vackert här är. Så jag tänker inte börja strö plattityder över er. Kolla på bilderna. Det ÄR såhär vackert. Eller vackrare. Och vi ska bo här en hel vecka. Bara vi.

Eftermiddag i stenhuset och vi fortsätter väl på inslaget manér?