Med sånguppvisning och korvgrillning och springlek med storbarnen.
För två år sen stod jag här med magen i vädret och visste inte att jag skulle klämma ut den där lille glade några timmar senare. Och nu sitter han därframme på trappan och klappar händerna till Imse Vimse Spindel.
Så himla tacksam är jag.

Att gå upp och väcka dessa.
Sen gå in och dra upp gardinerna i vårt rum medan de mornar sej.
Sen försöka väcka dem igen.
Det är nästan så jag inte vill.

Nationaldag och extra helgdag! Med lunch på Johns Place och häng i Apelviken.
Vi struntade i de artontusen barnfamiljerna borta vid Panetoz scen (eller missade vart de spelade, vilket som) och hängde vid hoppkuddelandet istället. Samt hittade Lisa och Anders och Gustav och Malte vid glasskiosken vid minigolfen, innan vi åkte hem igen.
Så, nu har vi gjort Varberg. Nu kan vi stanna i Bua i sommar.

Helt ensamma var vi ikväll på Båle. Hur kan det vara möjligt? En sån vansinnigt stilla, varm och fin kväll, och så är det bara vi där.
Vi, hämtpizza, och varsin SUP.
Eller som Rut skrev i sin dagbok:
Ikväll ska vi supa på Båle.

Vattnet är varmare här än i Kroatien.

Vi sov gott i båten. Jag med, och inte hade jag ens tagit någon Postafen heller.
Ruben, vars ögon svullnat upp närapå till oigenkännlighet, sov alldeles toklänge. Sen fick han ta ett morgondopp från båtbryggan, för att tvätta bort alla pollenrester som det kanske ändå är som ligger där och skaver. Under tiden han sov körde Mattias och Bertil iväg med flakan och köpte färska frallor till frukost.
Den här helgen alltså, sicken liten minisemester den är!

... med vågskvalp istället för torpargrund.
Ikväll körde vi ner grill och sovsäckar och tandborstar, för första natten på vågorna.
Kvar i hamn, alltså. Nån måtta får det vara.
Tobbe kom cyklande lagom till solnedgången och sen satt vi kvar till långt in på natten, med ungarna sovandes nere i kojen.
Båt.
Det kan nog vara min grej ändå.

Häståkning, flytvästbadning, krabbfiske och glass.

Åskan hängde i luften och dånade på andra sidan Ätraforsdammen. Men de klarade sej undan regnet, Marlen och Mats och de tre fina töserna. Dock kom skuren när jag och mamma assistenten satt oss i bilen och åkt därifrån. Vi fick pausa hos Birgitta och Bertil på Kullen i Axtorna, och titta ut när hagelbollar stora som puttekulor studsade runt på gräsmattan.
Phu, liksom.

Rubens livs första fotbollsmatch, en lite rumphuggen historia.
Forsande näsblod och korvande jättestrumpor på det, som gav stora vattenfyllda blåsor på hälarna och lät herlen vila i lillebrors vagn istället för att spotta mål inne på plan, som Hugo lärt honom. Inte för att målspottningen såg så lovande ut de minuter han faktiskt spelade. Visserligen tog han i för kung och fosterland och drämde iväg bollen, men åt vilket håll den gick var inte så noga. Vilket gällde för flertalet ungar på plan. Alla på bollen, och hejvilda sparkar på lagkamraternas fötter för att få tag på bollen själv. Som ett litet tåg av barn efter bollen. Gulligt. Och fyra-fyra är ett mycket gott resultat. För samtliga.

Ja, vi tänkte kanske att vi skulle åka ut och öva på att lägga till vid nån ö.
Kan ju ha blitt så att vi inte vågade försöka när vi väl närmade oss.
Fast vi såg en säl! Det var roligt.

Flakan till pizzerian, och vidare ut mot fyren.
Två Kebab Hawaii utan piri-piri.
Semestern är en vecka bort, men ikväll känns den nära.

Det blir en fin långhelg det här!
Vi börjar väl med att Ruben drattar i hamnen, vetja.

Dom har helt tarabbat, mina kära symötesvänner. Tar inte ens MED sej sina stickgrejer längre? Tror att man kan ses ändå och bara, vadå? umgås? Oh well, några håller fanan uppe, Lisa broderar fåglar och jag stickar en decimeter blått. Nån ordning får det ju ändå vara här i världen.

Vi håller oss i skuggan idag.

På lördag spelar den här lille killen sitt livs första fotbollsmatch, på bortaplan i Veddige.
Helt taggad är han, snörar på sej fotbollsskorna i den tropiska hettan och låter storebror hålla privat träningsläger för honom. "För jag vill bli bättre på att skjuta."

Ytterligare en dag på Värö bruk, ytterligare en solig dag då jag tänker att jag alls inte vill ha långbyxor på mej och tycker närapå lika synd om dom som måste gå runt med varmkläder och skyddsskor i sommarhetta, som jag gör om dom som måste balansera runt i höga klackar på sina jobb. (Ja, närapå. Inte riktigt lika.)