Khaled och Ghada

Ruben fick fyra kompisar igårkväll. De hette Ahmed och Aya och Adam och Maryam och var syskon allihop. För tre månader sen hade de flyttat in i ett hus på andra sidan berget, efter att först ha bott ett tag i Tanumshede sen de flydde från Damaskus i Syrien.
Får vi bjuda hem er på kaffe? översatte barnen pappans fråga.

SUP på stilla vikar

Födelsedagspresentsprovning på vågorna! Eller snarare på bristen av vågorna. För det är nog bara på brist av vågor jag kommer våga mej ut, i all min vinglighet.

Bertils tvåårsdag

Han firade med sovmorgon till åtta, den lille lugglöse, och fick sång och presenter på sängen, hurra hurra hurra hurra! Igen, sa han. Hela tiden. Igen. IGEN sunga.

Johannesvik

... i Kungshamn i Bohuslän.
Hit drog vi upp mammas och pappas husvagn, här fick vi en enkel plats som man slapp backa in på, efter begäran. Här fick Ruben såväl humlebränn som näsblod, (det förstnämnda gjorde att han sprang runt hela kvällen med en kall öl mot handleden)och här fanns en jättepoppis hoppkudde med en nästan lika poppis lekplats bredvid.
Här ska vi nog trivas! Bara vi lyckas sova så.

Fyrtioårsdag med plötslig grillfest!

Vi kom hem.
Till syrener och blombud och stor present med uppblåsbar SUP i.
Och jag hinner knappt gå på toa innan det knackar på dörren.
In kommer en två tre fyra fem sex sju åtta JÄTTEMÅNGA kompisar, med ÄNNU fler blommor och presenter, Mattias har bjudit in dom på grillkväll och satt upp segelduk över altanen och städat hela huset och preppat grillar och köpt öl och läsk och rosévin och jag tänker att dom här människorna. Dom här ungarna. DEN HÄR MANNEN.
Det är fint att få bli gammal.

Sista kvällen

Efter en inledning på dagen med dunder och brak, bjöd Split upp till den finaste försommarkväll man nånsin kunde önska sej, vår allra sista kväll på stranden.

Muzeji Ivana Mestrovica

Nedanför Marjan ligger Muzeji Ivana Mestrovica.
Det är skulptören Ivan Mestrovics gamla sommarhus.
Mestrovic (som är död sen femtio år tillbaka eller så) bodde i Zagreb, huvudstaden, och hade detta stället som sommarhus, i Split.
Sommarhus ja.
SOMMARSLOTT! ropade Ruben.

Marjanberget

Så äntligen drog regnet bort över bergen åt söder, mörkmolnen skingrades, solen sprack igenom och vi kunde fortsätta klättra upp på Marjanberget. Ett högt berg för små pinnaben. Men med alldeles lägligt utplacerade små lekplatser och klätterskulpturer, nån med barn hade varit med förr. Det tog ett bra tag att klättra upp, men upp kom vi. Upp till korset och flaggan vi sett varje dag nerifrån hotellet, upp till utsikt över hav och land och ända bort till Klis fästning, slavarnas pyramidbacke upp till Mereen för den som kan sin Game of Thrones.

Halvvägs upp på Marjan

Det la sej efter en stund. Brakregnet som blev vanligt ösregn stillade ner sej till duggdito.
Vi gjorde ett nytt försök att knalla kajen bort till trapporna, och upp mot Marjanberget. Denna gången kom vi lite längre än sist. Halvvägs upp på berget öppnade sej himlen återigen, och vi tog skydd på ett litet café vid en utkiksavsats. Jag och Ruben och Yoda. Well well. Vi har inte bråttom någonstans ändå.

Blixt och dunder

När regnet slutat falla försökte vi oss ut. Inte för att vi kom långt. Mitt på kajen in till stan kom det tillbaka, med besked. Först några lätta droppar, snart brakregn igen.
Vi gick in i en affär och köpte chips och en Yodagubbe med pez-godisar. Väntade en stund tills brakregnet övergått i vanligt ösregn, sprang tillbaka till hotellrummet, och tittade på Insidan Ut under täcket. Med balkongdörren öppen.

Semesterhäng

Ja, vi gör väl det vi är bäst på här. Leker på lekplats. Pausar på strandpromenadsliggbänkar. Äter mat, ikväll cevapi för bägge två. Står en stund vid den stora svarta solvarma blankstenen som måste bestigas var gång vi passerar. Läser ur Skattkammarön som vi helt modernt har lånat som e-bok på bibblan, till ipaden. Skriver och ritar i Rubens resedagbok. Facetimar lite med pappa och lillebror därhemma.Tittar på mörkmolnen som tornar upp sej över havet, stänger balkongdörren, drar för gardinerna och tänker att imorgon är vår sista dag.

Splitsightseeing med blås och glass

Sovmorgon, frukostbuffé, lekplats, strandpromenadshäng med gåtor och lekar och prat.
Gamla stan, peristylen, katedralen och klocktornet. Tolv sekunder prick tror jag vi stannade däruppe innan Ruben ville ner igen. Till glassen på torget. Frimärkena och vykorten hem till klassen. Och till Split Riva hem igen, längs vågor jag är glad att vi åkte ut på igår och inte idag, herreminje vad det blåser.

Jadrans lekplatspark

I parken hänger halva Splits samlade barnfamiljer, söndagkväll och sol och stiltje, sommarbörjan och grillar och festis.
Solen går ner över tallarna på Marjanberget och vi kryper in till vårt rum, tittar på film med balkongdörren öppen, och ställer ingen klocka alls till imorgon.

Hvar

Så fick vi en och en halv timme på Hvar.
En och en halv timme, hinner vi klättra upp till fästningen? Vi försöker. Kanhända orkar de där små snabba, dock kvickt trötta, pinnabenen hela vägen, kanhända bara halvvägs.
Kanhända har halvvägs också fin utsikt.

Pakleni islands

Pakleni. En timme.
Bada, bygga stentorn, jaga plattfisk, borra ner tårna i finkornig sand.
Äta lunch i skuggan, grekisk sallad till mej och pommes frites till den lille fine.

Grotthugg

"NU HAR JAG RÄKNAT ALLA GROTTOR VI HAR ÅKT FÖRBI! DET VAR FEMTONHUNDRA!" ropar Ruben över svallvågorna, fast han menar hundrafemton.
Jag sitter och är lätt irriterad över att det utlovade hoppilandet på stranden Stiniva gick om intet, att vi bara åkte in mellan klippkanterna och sen ut igen, utan att jag knappt hann reagera. Vi skulle ju stanna där och bada!

Komiza på Vis

I lilla byn Komiza på Vis är det min själ inget party. Det är lugnt och skönt och tyst och stilla och trivsamt, och där finns en miljard stenar att kasta-i-vattnet-så-det-säger-plums.