Han gillar att åka vagn, den där minste of ours.
Vagnen! pekar han, och sen kan han sitta nöjt en hel eftermiddag. På golfbanan, på fotbollsmatch, allra helst på promenad.

På NMR-centrum uppe på Medicinareberget har de sjukt stora elektromagneter som de sätter prover i. Och för en fotograf som gillar att gå nära, kanske vrida lite på vinklarna och hitta andra sätt att visa bilder än de raktuppochnediga, är det svårt att komma in i en sal full med så starka magneter.

Nu är dom här, dom finaste av vårens alla tecken. Vitsipporna har kommit och det tog jättelång tid att gå till affären idag, hurra!

Det var en morgon då jag klockade tiden från det att Hugos väckarklocka började ringa till dess att han stängde av den (med ett brak, så antagligen i blindo dessutom) - 12 minuter.
Det var en förmiddag då fröken Pia ringde från skolan med en högsnyftande Ruben i bakgrunden och berättade att det nog måste åkas till doktor för han hade pillat in en pärlplattepärla i örat.
Och det var en eftermiddag då jag filmade en intervju med en matematikforskare på Chalmers, då jag ansträngde mej att förstå, och faktiskt greppade att det var Einsteins teorier han försökte lösa men där jag tappade bort mej helt igen nånstans mellan kosmisk rensning och nakna singulariteter.

Plötsligt började det fnittra av tjugo barnröster utanför. Det var Rubens klass som var ute på hustur runt byn och kollade in var alla kompisarna bor nånstans.

Dom här vårmatcherna alltså. Dom kan ju vara alldeles underbara, och så kan dom... inte vara det. Inte för att inte Värögrabbarna vinner (eller ja, nu börjar vi visst kalla varann GUBBAR såhär i fjortonårsåldern) för det gör dom, 0-4 blir resultatet på Ögärdets IP, men för de fem frysande graderna. För det hällande regnet som letar sej in i märg och ben. Och för den lätta lilla hagelskuren.

Pappan försöker smyga in boken om Liverpool bland Vem Bestämmer och Till Vildingarnas Land och Monsterpekboken. Går sådär.
ANNA BOK! gapar Bertil mellan bladvändningarna. ANNAAA BOOOOOK!

Ut och andas.

Alltså, den här födelsedagspresenten från lillebror. Hans egen idé. Leta upp en hundralapp ur spargrisen, "för Hugo önskar sej pengar i present för han sparar till en moppe."

Rabarbrar coming up! Dom ser så sjukt roliga ut när knopparna spricker.

Bada badkar, spela Den Försvunna Diamanten, titta på Polarexpressen.
Och spela Yatzy.
En vanlig dag i vabbfabriken.

Världens snällaste och bäste och mest omtänksamme storebror fyller fjorton år idag. Fjorton! Den lille. Som var fyra när jag kom, ett litet yrväder av bus och pussar. Nu sparar han till moppe, glor på youtube till fyra på nätterna och skulle lätt kunna sova till klockan tre dan därpå.
Kan vi öppna min spargris? undrar Ruben. Jag vill ge Hugo pengar i födelsedagspresent, för han önskar sej det. Ska jag ge en tjuga eller en hundring?

Idag vabbar vi med våffellunch i hammocken. Sol på näsan!
Att gå och badda ögon stup i kvarten är en miljard gånger lättare än alla andra sjukdomar jag kan tänka mej.

Dom här har längtat efter varann, båda två.

Alltså, att vabba för en ögoninflammerad gårdagsfebrig unge är ju inte alltid jättetråkigt.

Andreas och Fredric har köpt hus och flyttat till Kortedala. Och hej för en fantastisk uteplats de fått på köpet, med lä och strålande aprilsol. 26 grader. 26 grader!

Det blev en frusen hemfärd längs järnvägsräls, frusen och matt under vuxenjacka.

Solsken och ledigt, långfrukost och Djurgårdsfärjan till Skansen.

Fryst banan runtgörad i smält choklad och doppad i silverkulor blev ju värsta roliga lördagsgodiset, och lite dinosauriememory på det så har iallafall jag recept på en alldeles fantastisk liten dag.