Bada badkar, spela Den Försvunna Diamanten, titta på Polarexpressen.
Och spela Yatzy.
En vanlig dag i vabbfabriken.

Världens snällaste och bäste och mest omtänksamme storebror fyller fjorton år idag. Fjorton! Den lille. Som var fyra när jag kom, ett litet yrväder av bus och pussar. Nu sparar han till moppe, glor på youtube till fyra på nätterna och skulle lätt kunna sova till klockan tre dan därpå.
Kan vi öppna min spargris? undrar Ruben. Jag vill ge Hugo pengar i födelsedagspresent, för han önskar sej det. Ska jag ge en tjuga eller en hundring?

Idag vabbar vi med våffellunch i hammocken. Sol på näsan!
Att gå och badda ögon stup i kvarten är en miljard gånger lättare än alla andra sjukdomar jag kan tänka mej.

Dom här har längtat efter varann, båda två.

Alltså, att vabba för en ögoninflammerad gårdagsfebrig unge är ju inte alltid jättetråkigt.

Andreas och Fredric har köpt hus och flyttat till Kortedala. Och hej för en fantastisk uteplats de fått på köpet, med lä och strålande aprilsol. 26 grader. 26 grader!

Det blev en frusen hemfärd längs järnvägsräls, frusen och matt under vuxenjacka.

Solsken och ledigt, långfrukost och Djurgårdsfärjan till Skansen.

Fryst banan runtgörad i smält choklad och doppad i silverkulor blev ju värsta roliga lördagsgodiset, och lite dinosauriememory på det så har iallafall jag recept på en alldeles fantastisk liten dag.

Idag tar vi bussen till Tekniska museet borta på Gärdet.
Vi gräver grävmaskin, rullar kulor, styr flygplan, skriker decibeltävling i ett ljudisolerat bås, innan vi knallar vidare bort mot skogen, tar hissen upp i Kaknästornet och äter lunch.

Blå Tåget.
Med en konduktör som tagen ur Polarexpressen.
Med sextiotalsinredningen kvar.
Med stoppade mjuka fåtöljer, livepianist i barvagnen och stärkta linnedukar i restaurangvagnen, en vagn där dessutom en kock står och lagar all mat direkt på beställning.

Mormor och morfar kom på eftermiddagskaffe.

Well, vi hoppas på inte.

Bland krokusarna surrade det, vintervimmelkantiga lilla biet. Kunde knappt hitta rätt, stod på örona bland pistillerna.

Skogen. Och den där lukten av nåt som iallafall liknar sommarregn. Den lukten har jag längtat efter hela vintern.

HITTA OSS! ropas det fnittrande inifrån dynboxen. Du ska LETA EFTER OSS MAMMA! Du kan börja därborta!

Nu är flakans vintervila förbi. Nu är hon framröjd och pumpad och ute i vinden igen.

Det går inte så bra nere vid båten. Svordomarna står som spön i backen, det är nåt med att nåt sitter fast som inte går att ta loss och nåt om köpa nytt drev för nittontusen, så jag gör bäst i att ta ungarna och dra till andra sidan häcken.

Äh, vi duttar i fläckarna och spacklar skrapskadorna bara. Iallafall i år. Äntligen nåt jag kan hjälpa till med. Motorer är lika svårt som datorer för mej, trots att Mattias försöker förklara att det KAN det inte vara, motorer är MEKANIK, säger han, datorer är ettor och nollor som inte finns, motorer finns på riktigt och går att förstå sej på.