Vår planerade frukost inne på Kurorten blev en hemmafrukost här istället, innanför snötyngda fönster och med smoothie, skummjölkste och vaktelägg. Väl så fint!

Tvåtusenett åkte jag till Egypten två gånger.

En gång på charter med min kompis Desse, vi åkte på ospecificerad restresa vartsomhelst som kostade typ ingenting, vi hamnade i El Gouna utanför Hurghada, åt vatten och bröd, red på hästar i öknen runt pyramiderna, åkte båt på Nilen och kröp in i faraogravar i Konungarnas dal.

Nästa gång åkte jag ner och bodde i Shoubra i Kairo hos en familj jag träffade första gången, hängde på vattenpipkafé och hälsade på i deras koptiska kyrka, åkte på basarer och marknader, dansade i öknen och lyckades klättra upp för några avsatser på Cheops pyramid innan vakterna kom klättrade efter.

Det har gått snart femton år sen dess.
Femton år! Det är helt sjukt.
Jag vet ingenting om familjen längre, jag brevväxlade litegrann med yngsta dottern Marian men det rann ut i sanden, dom kan ju ha egna familjer med ungar som är lika stora som Hugo by now.

Det kommer bli en helt annorlunda resa den här gången.
Gated community, all inclusive och splashland med femtio vattenrutschkanor.
Inga pyramider, inga banditutflykter i öknen.
Bara nöjda ungar och värme och vattenland.
Och hela Hugos storfamilj på samma semester, mamma och Johan och Eddie och Frank och vi.

Kom nu inte och paja detta!

Åååkej.
Men.
Lite såhär är det ju: När vi på tisdag dimper ner i det här gated community som ju vårt hotellområde ändå är, så lär ju vakterna där vara ganska on top of it. Inte jättesömniga liksom.
Och risken för två attacker veckorna efter varann är ju inte jättestor.
Visst?

Kall ledig dag idag!
Alldeles särskilt inomhustemperaturen är i kallaste laget.
Lite brasa till frukost kanhända?

Han har inte sovit mer än nån halvtimme i taget på två nätter nu, bara skriker och vrider sej och sitter upp och tar sej för örat.
Öroninflammation sådär lagom till efterlängtad flygresa?
Nä, idag blev det vab och doktor.
Fast doktor Per kände och lyste och tittade och hittade noll och ingenting.
Frisk som en nötkärna, sol och lediga med andra ord.
Härligt, med en smolk av sömnbristhuvudvärk.

Jag fattar inte hur det kan vara så kallt hemma när luftvärmepumpen står och brummar på 23 grader. Jag kan inte ens knappra på datorn utan fingervantar. Nej, det blir tändning av brasa och kokning av te, samt förflyttning av kontor (ja, datorn, inte jättetungt) in i vardagsrummet. En meter framför brasan sitter jag och kollar på den sprakande björkveden som pappa har huggt i Näs. Ute är det strålande solsken, kunde den solen inte passat på att visa sej när vi var lediga och fria? Nu är det ein bisschen kommaikapp som gäller, innan allt slås ihop nästa måndag och vi tar en semestervecka till. Vid rutskrapningen imorse längtade jag så det nästan gjorde ont.

Happy sextiosju, farmor Ewa! (fast det var igår)

Fast det är inte så nytt, det är Hugos gamla Playstation 2.
Och det är grann-Williams gamla lilla tjockteve.
Men Ruben är lycklig där han sitter och lär sej bestiga hinder i Lego-starwars.
Och nu kan en ju sätta sej i Rubens säng och spela gamla Singstar om en vill!

Så kom jag hem från min Annadejt och hamnade i soffan med feber. Igen.
Jag ska tydligen inte röra särskilt mycket på mej vad det verkar.
Fast när min mellangrabb tar penseln och börjar måla sin Anonfådda födelsedagsmugg med regnbågar och bokstäver, då är det jag som masar mej till bordet.
Massage gillar han också.
Mammas kille.

Anna Holmgren är i stan.
Ett enda litet fint karusellpiller hela hon.