Han har inte sovit mer än nån halvtimme i taget på två nätter nu, bara skriker och vrider sej och sitter upp och tar sej för örat.
Öroninflammation sådär lagom till efterlängtad flygresa?
Nä, idag blev det vab och doktor.
Fast doktor Per kände och lyste och tittade och hittade noll och ingenting.
Frisk som en nötkärna, sol och lediga med andra ord.
Härligt, med en smolk av sömnbristhuvudvärk.

Jag fattar inte hur det kan vara så kallt hemma när luftvärmepumpen står och brummar på 23 grader. Jag kan inte ens knappra på datorn utan fingervantar. Nej, det blir tändning av brasa och kokning av te, samt förflyttning av kontor (ja, datorn, inte jättetungt) in i vardagsrummet. En meter framför brasan sitter jag och kollar på den sprakande björkveden som pappa har huggt i Näs. Ute är det strålande solsken, kunde den solen inte passat på att visa sej när vi var lediga och fria? Nu är det ein bisschen kommaikapp som gäller, innan allt slås ihop nästa måndag och vi tar en semestervecka till. Vid rutskrapningen imorse längtade jag så det nästan gjorde ont.

Happy sextiosju, farmor Ewa! (fast det var igår)

Fast det är inte så nytt, det är Hugos gamla Playstation 2.
Och det är grann-Williams gamla lilla tjockteve.
Men Ruben är lycklig där han sitter och lär sej bestiga hinder i Lego-starwars.
Och nu kan en ju sätta sej i Rubens säng och spela gamla Singstar om en vill!

Så kom jag hem från min Annadejt och hamnade i soffan med feber. Igen.
Jag ska tydligen inte röra särskilt mycket på mej vad det verkar.
Fast när min mellangrabb tar penseln och börjar måla sin Anonfådda födelsedagsmugg med regnbågar och bokstäver, då är det jag som masar mej till bordet.
Massage gillar han också.
Mammas kille.

Anna Holmgren är i stan.
Ett enda litet fint karusellpiller hela hon.