Hurra för somrigt utomhuskalas med fina presenter (äntligen fick han sin röda tandborste!) och roliga kompisar och knorren på grisen (dock med ett smärre breakdown då Bertils knorr hamnade en hel meter från grisrumpan) och glass och hammockgung och studsmatta och buskklättring och skattjakt och Vilmerkärlek, mitt hjärtas fina lilla Vilmerkärlek.
Vissa vilade välförtjänt.
Resten lekte loss.
Hurra för allt och Bertils livs första barnkalas!

En flaska champagne korkades upp i natten, och sen kom Frallan inramlande med ytterligare ett par till.
Trots att jag och Ruben gick och knöt oss vid halvtvåtiden hörde vi prat och skratt nere i köket till klockan fem.
Man kan nästan tro att Mattias för en sekund glömt bort att vi har barnkalas imorgon.

Startsignal.
Ett noll.
Två halvlekar bakom tvåmetersrygg med texten “Gerrard”.
Två noll.
Slutsignal.
Färdigt.

Ruben och William placerade vi i säkert förvar mellan Jean och Gerry Gunnarsson medan vi andra sträckte oss bakom Gerrardryggen för att se några små skymtar av kvällens Champions League-final mellan Liverpool och Tottenham, på Harrys i Varberg.
Och det gick ju bra!
Salah fick en straff efter några sekunder, och Origy nätade i matchens slutminuter.
Tror jag.
För jag lyckades inte se något av målen.
Men i yran som följde var det svårt att missa glädjen och galenskapen hos Harrys för kvällen komplett rödklädda klientel.
Ruben blev upplyft och ivägdansad av nån lycklig skäggig som jag genom jublet hörde hette typ Bryssel eller Småland eller nåt.
Och glitterögonen hos den pojken..!

Det var ju fint att de vann.
För Klopp, Anfield och husfriden.

Ikväll är det Champions League-final i Madrid och någon i vår familj är så nervös att han knappt kan äta frukost. Det kan vara svårt att förstå eftersom man kan tycka att det inte spelar någon direkt roll vem som vinner när två engelska lag ska sparka boll i Spanien, men si så funkar det här hos oss. Hos oss ska hela familjen kläs i röda matchtröjor, lillebror köras till farmor och nio år gammal mittemellan följa med till late night hoolabaloo bland tusen lika rödklädda fyllehundar på Harrys.
Fast först åker vi till Sanddamm och handlar tomatplantor, man kan tydligen aldrig ha för många tomatplantor.
Och till Krestens och handlar fönsterträn till lillebror, som tycker han saknar fönsterträn på sitt nya rum.
Ikväll drar jag på mej matchtröja för första gången nånsin.

Klockan är kvart över nio och snart går solen ner för sista gången i maj.

…och Anna och Joakim.
Friska vindar på Sönnerstranna på det, stenplockarbonanza och bergsbestigning.
Det börjar närma sej sommar!

Ja, jag behöver ju inte tråka nån med propellerproblem, men vad jag vet går det framåt, gamla drevet är iordninggjort och trettiosju olika propellrar är testade och nästa vecka kommer “vi” nog lyfta upp båten på land igen, byta tillbaks till allt det gamla och sen förhoppningsvis ha en båt som puttrar på i samma gamla makliga fart som förra året. Vilket inte stör mej det minsta.
Jag behöver inte åka längre än till Sönnerö och om det tar en halvtimme eller tio minuter kvittar lika.
Idag stod test av såväl Fredrik och Lisas som Tony och Kickis propeller på agendan. Along with lite bryggseglarfika och provtur ut i gattet, där flytvästarna inte räckte till mej.

Ett Värögäng på konfirmationsläger uppe vid Helsjön, ljumma vindar, glittrigt vatten och försommargrönt.
”Som ett vårtecken precis som tussilagosar” skrev Katharina till mej när hon frågade om jag ville komma och fotografera dem. Och det klart jag ville. Dessutom var det ingen som trampade sönder en enda bänk!

Jamen tack ändå, ovädret, för att jag får sitta här bakom mina smattrande uterumsfönster och dricka te i min för dagen nyköpta Lisa Hammar Posse-kopp från Open Barn-marknaden i Tångaberg, medan Bertil är på Vaiana-bio hemma hos Moa och vinden får träden att närapå ligga vågrätt.

Allihop på Storaberget samtidigt. Det gäller att passa på!

Vi har några väldigt kära tonåringar i vår närhet.

Fredagsonsdag för Albin, Eddie och Ruben med chips, fotboll och sovaöver.

Han fick det han önskade sej på sin födelsedag, saker som ska ner i jord.
Och i jord trycks de ner, blåbärsbuskarna och den lilla lila.
Alla jordgubbsplantor flyttas till en och samma pallkrage och den (mest) rötna kragen åker till tippen.
Den stora tomatkrukan får stå i uterummet, varmt som ett växthus på eftermiddagarna.
Jordiga fingrar, masksamlande och ordnande av sina nya små trädgårdsredskap i raka rader.
Ungen kungen.

Så kom en födelsedag till, en pirrig efterlängtad födelsedag.
Trädgårdsredskap och böcker i sängens arla morgon, kungastol och ansiktsmålning på förskolan och en fotbollsträning i sådant hällande eftermiddagsregn att hela den lilla tigern sakta strömmade bort.
Till kvällen kom gamlaföräldrarna inkånkande på tomatplantor och blåbärsbuskar, glass och jordgubbar ställdes på bordet och fem ljus blåstes mödosamt ut under ballongerna.
Oh happy day.
Mamma, viskade Bertil när han skulle sova.
Jag fick nästan allting jag önskade mej. Men ni glömde en röd tandborste.

Ängarnaparadiset, och där den bästa sortens mammor och extramammor man kan önska.

Nyplockade lupiner och syrener och morgonbakat bröd från Kvarnbageriet.
En propellertestartur med båten.
Färdigröjda nya rum åt ungarna, varsitt för första gången någonsin.
Glasshäng i uterummet medan städ och flyttdammet la sej, ginger ale med is.
Blomplantering hos Camilla för frivilligt anmäld miniträdgårdsmästare, oerhört nöjd sådan.
Och sen en kräftskiva med vänner, den bästa present jag kunde få.
Tack fyrtiotreårsdagen!

Tvärs över vägen bara.

Mr Darcy.
Mr Bingley.
Mr Wickham.
Mr Collins.
Och Mr Bennet.
På Gunnebo slott idag för fotografering, och om några månader på ett Teater Halland nära dej.

Så flyttar han ut, vår store.
Visserligen bara någon kilometer och inte ut i den omöjliga fjärdehandsdjungeln som är lägenhetsverkligheten för unga hemifrånflyttare idag.
Men sjutton år gammal förstår jag att man inte vill hatta mellan två hus, två rum, två garderober, så från och med nu bor Hugo bara hos mamma.
Mot dubbelsäng och egen nedervåning har vi inte så mycket att komma med med vårt hål i väggen under takåsarna.
Det där hålet i väggen föll däremot Ruben i smaken, som fick välja vilket av rummen han ville ha nu när han och lillebror inte längre behöver dela.
Jag tar det lilla! ropade han och ville flytta in på direkten.

Inget ont som inte har något gott med sej ändå.
Och brorsan är idol var han än bor.