Att vara fotbollstränare för fyraåringar är min själ inte det enklaste jobbet i djungeln.
Big up till Hanna och Karin som är lika mycket lekledare som medlare och tröstare med en tvungen skopa barnpsykologi.

(Notera minimatchställ flong nytt från Liverpoolresa som efter provkutning halkar ner över höften och därför får tejpas upp runt magen. Vill man vara fin osv.)

Falkenbergskontor och Varbergskontor på agendan.
Varsågod för axplock!

Maskrosplock och Kungsbackadäng.

Även om det inte går att köra båten någonstans, går det ju att ha den som en liten sommarstuga.
En plats att gå ner och äta kvällsmat på, bädda upp för övernattning och pyjamasmysa med godispåse och Harry Potter, att stilla guppa och se hamnens nattljus medan musik och epatraktorer bildar en avlägsen fond bortifrån niornas bal i fiskerilokalen på nästa kaj.
Ett bryggseglarparadis Mattias!
Inte det sämsta.

Äh, vi flyr väl spänningen kring propellersnurr och varvtal och ser Felicia, Molly och Lovisa gå på bal istället.

Den långa versionen:
Efter en vinter av drevköp och propellerköp, samt en vår spenderad “ute på båten” för mekanikern i familjen för att äntligen kunna få upp farten litegrann på sjön (även om jag varit fullt nöjd med att puttra i femton knop till Sönnerö, jag behöver inga Marstrandssemestrar eller helger i Fjällbacka) lyfte Svenningsson i båten i hamnen och vi gav oss ut.
Strax efter att hamnens treknopsbegränsning upphört, började det.
Det hände ingenting. Varvtalen gick upp upp upp, men fortare än sex knop gick inte båten.
Tillbaka till hamnen. Promenad hem. Gamla propellern hämtades, i med nävarna i vattnet, ny propeller av, gammal propeller på.
Ny tur. Sex knop. Sjutton svordomar.
And it kept rolling.
Om något kan gå fel, kommer det gå fel.
Högerstyrd och vänsterstyrd, utväxlingar och invecklingar.
Jag fick räkna propellervarv medan Mattias snurrade motorn för hand, same procedure både på båten och hemma i garaget med gamla drevet, siffror blev olika och propellern snurrade ömsom medsols ömsom motsols, vilket gav huvudbry och irritation och ilskeutbrott och en hel massa skäll, milt uttryckt.
Såhär är det. Vad jag tänker när någon säger växellåda:
Jag sitter i bilen. Vrider på nyckeln. Lägger i ETTAN. Sen TVÅAN. Sen TREAN. Sen FYRAN. Sen FEMMAN.
That’s it. Jag vet att jag inte är ensam. Men det finns människor som inte kan FÖRSTÅ hur man inte kan begripa the science of a växellåda. Just sayin.
När sedan båtens startmotor pajade också pga för många teststarter för att kolla propellersnurrarhåll, då bröt helvetet löst och stannade så.
Den här sjösättarlördagen blev helt enkelt lite sådär.

Den korta versionen:
Gud så gött att äntligen få leva båtliv på bryggan igen!

Stormvindar borta, mörkmoln drar in.
Nuså!

Regn och vindar drar in, sjösättningen av båten blåser bort, och plötsligt finns en massa tom tid att sitta i uterummet, lyssna på regnet, äta salta pinnar och bara vara fredagsledig.

Våran lille trädgårdsmästare.
Här är listan på allt han önskar sej till sin femårsdag.

Symöte utan en enda sticka.
Det är sen gammalt.

Nu ser man knappt pojken bakom rabarbrarna.

Bussar kör mot jobb, barn trampar till skolan, klockan är snart åtta.
Solen har redan lyst över Lotsvägen länge.

Kvällssolen studsar från Hallenfurs övervåning rakt in på mitt kontor där den här kommer in och frågar om vi kan titta lite på gamla skärmsläckarrullande bilder istället för att gå och lägga oss på direkten, just ikväll.
Det kan vi.
Men först: ytterligare en till bildspelet.
Annat vore synd på en studsande sol.

Sköna maj, i år kall men vacker.

Upptäcksfärd på Båle med två små äventyrsresande.
Styvmorsviolen blommar i hav i år, kastanjer fyller fickor för att kastas så det säger plums, och har krabborna vaknat ännu ur sin kallvattniga vintervila?
”Du är min vän Rasmus och det här är dinosaurieben från Danmark”.

Vissa går glammig rundvisning på Anfield (så nära den arenan de kommer den här helgen) och andra kämpar hårt på konstgräsplanen bakom Kullaviks idrottshall.

Nu drar det här lajra gänget till Liverpool för att förhoppningsvis fira serieseger på söndag, även om de knappt tror det själva (fast å andra sidan trodde de inte att samma lag skulle slå Barcelona med 4-0 i tisdags heller).
Inte för att de har lyckats få tag på matchbiljetter, bästa försöket hittills kostade 6000 styck.
Men snyggaste armbanden har de iallafall, flong nya från LeFinks läderkällare.
Hejar gör vi här hemifrån med!

Vitsippor och majkyla.

Du kan aldrig gissa mamma vad jag har bakom ryggen.
Dina ÄLSKLINGSBLOMMOR.