Sommaravslutning på Båle

Baby Shark över nejden, kvällsmat på filt och spridda dopp i böljan av dom modiga.
Det är världens bästa förskola som har picknickkväll och avslutningsuppträdande, och imorgon är Bertils sista dag där innan det stora långa sommarlovet.

Hallandsleden

En skog, två friluftsklädda, tre rådjur, femtiofem fästingar.
Vi slår på stora trumman, Josefine och jag, vad gäller vandrande sommarplaner.
Rutten Kärnebygd - Varberg inklusive övernattning in the woods är tanken, men vi börjar lite lätt först med att provgå från Grimmared till Strängbetong.
Och det är fantastiskt.
Eller ja, att knalla rakt in i fästingarnas största sommarkollo kanske inte känns precis fantastiskt, och inte heller kaffevattenfallet som sköljer över hela Josefines rygg när hon böjer sej framåt för att plocka bort de nyligen upptäckta fästingarna (fyrtio på henne och femton på mej!) fast när hon skräckslaget tvärstannar för att hon hör en morrning, (misstänkt likt ett GRISGRYMTANDE) och sedan går runt och klappar händerna för det vilda i flera timmar (Google säger att man ska VÄSNAS vid oönskat möte med vildsvin) är det faktiskt både lite fnittrigt roande och en smula spännande.
Vi stannar och fikar vid en gammal skvaltkvarn mitt inne i skogen, där förmiddagens regndimma fortfarande dröjer kvar.
Rådjuren sticker upp huvudena över ängsgräset.
Kossorna stirrar stilla.
En orm ringlar iväg, ackompanjerat av återhållet tjut och världsrekord i bakåt-höjdhopp.

Det är så fint i skogen, på stigarna och spåren.
Att bara gå och gå och gå, utan brådska eller givet mål, samtidigt som vi pratar om viktigt och oviktigt, eller bara strövar efter varann, är värt guld.
En person man kan vara tyst med.
En person man kan gapflabba med.
En person man kan fnittra stilla åt, där hon går och skrämsmäller i sina händer med jämna mellanrum.

Vandra är kanske min grej ändå, när alla andra träningssätt verkar falla på mållinjen.

Kosanna

Tanken fanns att åka in till stan och nationaldagsfira på Apple Bay Day, men glada instagramrapporter visade att Varbergs övriga samlade befolkning (samt lite inströsslat från Borås) hade tänkt precis samma tanke och på bilderna såg man helt enkelt nästan inte sanden på stranden för allt folk.
Jag har blivit en smula folkskygg på äldre dar.

Såatte, vi stannade hemma i Bua och tog flakan till ett öde Kosanna istället.

Ur sjön och tillbaka

Sådärja.
Nu är gamla drevet tillbaka på båten igen, den går som den ska (alltså precis lika lagom långsamt som förra året) och allt är lugnt hojtar dumdum förutom att plånboken fick ett djupt hål när den betalade för nytt snabbt och snajsigt drev som inte… ja, gjorde vad det skulle när det kom i sjön vilket skreks ut i svärord och hade nåt med utväxling att göra.
Men nu, nu är allt som vanligt.
Livet är gött, Pär och Storebertil fina hamnhjälparkompisar, Berns-Rune gla och Hugo och Vanessa lediga i solen.

Hamndopp

Fjorton kalla i vattnet, men är det juni så är det!
Adams högtalare dundrade disko till dopparna, och Bertil diggade loss uppe på klipporna, torr om tassarna.
Nån måtta får det väl ändå vara, viskade arvet från faderns krukighet.

Bertils barnkalas

Hurra för somrigt utomhuskalas med fina presenter (äntligen fick han sin röda tandborste!) och roliga kompisar och knorren på grisen (dock med ett smärre breakdown då Bertils knorr hamnade en hel meter från grisrumpan) och glass och hammockgung och studsmatta och buskklättring och skattjakt och Vilmerkärlek, mitt hjärtas fina lilla Vilmerkärlek.
Vissa vilade välförtjänt.
Resten lekte loss.
Hurra för allt och Bertils livs första barnkalas!

Glädjefnattnatt

En flaska champagne korkades upp i natten, och sen kom Frallan inramlande med ytterligare ett par till.
Trots att jag och Ruben gick och knöt oss vid halvtvåtiden hörde vi prat och skratt nere i köket till klockan fem.
Man kan nästan tro att Mattias för en sekund glömt bort att vi har barnkalas imorgon.

Champions League-mästare

Startsignal.
Ett noll.
Två halvlekar bakom tvåmetersrygg med texten “Gerrard”.
Två noll.
Slutsignal.
Färdigt.

Ruben och William placerade vi i säkert förvar mellan Jean och Gerry Gunnarsson medan vi andra sträckte oss bakom Gerrardryggen för att se några små skymtar av kvällens Champions League-final mellan Liverpool och Tottenham, på Harrys i Varberg.
Och det gick ju bra!
Salah fick en straff efter några sekunder, och Origy nätade i matchens slutminuter.
Tror jag.
För jag lyckades inte se något av målen.
Men i yran som följde var det svårt att missa glädjen och galenskapen hos Harrys för kvällen komplett rödklädda klientel.
Ruben blev upplyft och ivägdansad av nån lycklig skäggig som jag genom jublet hörde hette typ Bryssel eller Småland eller nåt.
Och glitterögonen hos den pojken..!

Det var ju fint att de vann.
För Klopp, Anfield och husfriden.

Frukost med en nervös och tre glada

Ikväll är det Champions League-final i Madrid och någon i vår familj är så nervös att han knappt kan äta frukost. Det kan vara svårt att förstå eftersom man kan tycka att det inte spelar någon direkt roll vem som vinner när två engelska lag ska sparka boll i Spanien, men si så funkar det här hos oss. Hos oss ska hela familjen kläs i röda matchtröjor, lillebror köras till farmor och nio år gammal mittemellan följa med till late night hoolabaloo bland tusen lika rödklädda fyllehundar på Harrys.
Fast först åker vi till Sanddamm och handlar tomatplantor, man kan tydligen aldrig ha för många tomatplantor.
Och till Krestens och handlar fönsterträn till lillebror, som tycker han saknar fönsterträn på sitt nya rum.
Ikväll drar jag på mej matchtröja för första gången nånsin.

Propellerbyte och muffinskalas

Ja, jag behöver ju inte tråka nån med propellerproblem, men vad jag vet går det framåt, gamla drevet är iordninggjort och trettiosju olika propellrar är testade och nästa vecka kommer “vi” nog lyfta upp båten på land igen, byta tillbaks till allt det gamla och sen förhoppningsvis ha en båt som puttrar på i samma gamla makliga fart som förra året. Vilket inte stör mej det minsta.
Jag behöver inte åka längre än till Sönnerö och om det tar en halvtimme eller tio minuter kvittar lika.
Idag stod test av såväl Fredrik och Lisas som Tony och Kickis propeller på agendan. Along with lite bryggseglarfika och provtur ut i gattet, där flytvästarna inte räckte till mej.

Konfirmationskids

Ett Värögäng på konfirmationsläger uppe vid Helsjön, ljumma vindar, glittrigt vatten och försommargrönt.
”Som ett vårtecken precis som tussilagosar” skrev Katharina till mej när hon frågade om jag ville komma och fotografera dem. Och det klart jag ville. Dessutom var det ingen som trampade sönder en enda bänk!