En dag i tvåan

Grundskola, lågstadium, klassrum.
Matte, svenska, idrott, NO, religion och snöblandat regn.
Tomtenissebarn, månkunskap, kristendom.
Hinderbana, twist, grönsakssoppa.

Skriv en berättelse.
Det var en gång och den var grusad.
Det måste finnas en tomte med i berättelsen.
Det var en gång en tomte och den var grusad.

Och i slutet av dagen: lugn och ro och morgondagsplanering, med massage av varandras ryggar.

Jag är så vansinnigt imponerad av dom där fantastiska lärarna dom här ungarna har, lärarna som står ut, lär ut, andas djupt, räknar till tio och fixar alla situationer, onda som goda.
Och som lär dom om varför söndagen är en kristen helgdag.
Tiohopp.
Och atmosfäriska stjärnfall.

Sankta Lucia

Igårkväll, vid läggning:
-Bertil, vad vill du nu vara imorgon i luciatåget? Vi har både tomtekläder och stjärngossekläder. Vilket vill du vara?
-Sankta Lucia.
-Ja, precis, i Sankta Lucia-tåget. Vill du vara stjärngosse eller tomte?
-Sankta Lucia vill jag vara.


Min son.
Är det Sankta Lucia du vill vara, är det Sankta Lucia det blir.

After snökrig

Varmt bad taget, två ljus tända, Jakten på Tidskristallen på teve (bägge ungarna sitter blickstilla sedan ett par avsnitt tillbaka) och nyklädd julgran på deras rum. Pyjamasar på, fårskinnstofflor, äpplen under filt och "Vi kan kolla på ett vuxenprogram nu om NI vill" från mittemellan, varpå han kryper ihop jämte pappan och kollar på hela Bye bye Sverige och halva Henrik Schyffert-skaffar-gris-programmet, medan lillebror boar ihop sej vid sidan om mej och sen somnar på mitt bröst.

Det här fantastiska livet jag har.

Sjöaremossen

Grej ett:
Vi kommer till allmänhetens åkning på Sjöaremossen (varje vardag 13-15 och eftersom Mattias är pappaledig på måndagar kan vi alltså åka dit) och där är inte en kotte. BARA VI. Och en oändligt stor och spännande is.

Grej två:
Vi har tagit med en skridsko i storlek 34 och en skridsko i storlek 30 till Ruben.

(Grej tre:
Det var ganska roligt att ha snöbollskrig och nedgrävning i snöhögarna bakom isbanan också. Och så kom plötsligt mormor och morfar spankulerande dessutom. Och nu vet vi ju att de nyärvda skydden och hockeybyxorna passar iallafall. Samt att lillebror behöver en smula mer isträning.)

Snöfall över Ambjörntorp

Det börjar som en ljus dimma som drar in från sydväst.
Närmare och närmare över åkern kommer den, yrsnön.
Vi har hämtat minigran till ungarnas rum och sitter inne i adventsljusvärmen hos farmor med brutna benet, när den kommer smygande, samtidigt som hästarna promenerar förbi nere på vägen.
Hundra flingor till, ytterligare tusen.
Tänk om, tänk om den får stanna.
Åtminstone mer än ett dygn.

Lördagskväll i adventsljus

Mamma fyller år idag, sjuttiofyra stycken, vi har varit på kalas. Fastrar och mostrar i fint eftermiddagsljus från västerfönstret, men jag hade ingen kamera med mej. Jag har börjat sluta med det. Att alltid ha kameran med mej. Jag vet inte om det är skönt eller tråkigt.
Ruben fick sin första födelsedagspresent för i år, Agnvallarna hinner nog inte hit på fredag. En legobil som blev kvällens pyssel. Legobil, glitterlim och julkalendern. Och sen Stranger Things när ungarna somnat. Partyakuten i småbarnsland.

Sahlgrenska Akademin

Efter fyrahundraåtta personalporträtt (plus en gruppbild) av tvåhundrafyra medarbetare på Sahlgrenska Akademin, är jag i mål.
Nu blir det inget mer photoshop.
Eh, ikväll.

Buss till Varberg

Studieledig dag på skolan.
Måndagspappaledig pappa hemma från jobbet.
Och så mamman som gjorde klart dagens enda jobb (lasermätning av virke på Värö bruk) redan innan frukost.
Vilken bra kombo!
Vi struntar i att skrapa rutorna och tar bussen till stan!

Jul på Håkesgård

Med lite god vilja kan man ju se någon slags julstämning i hagelskuren som föll över Håkesgård idag. Om det nu inte räcker med allt mysfint de gjort överallt, Marie och Viktoria, bland alpackor, påfågelduvor och grönskimrande ankor. Vilket det ju gör. Hagelsnö eller ej.

Barn och Cancer

I Borås i snöslask idag.
I Borås i lycka, lycka över att jag får ha mina barn friska och krya och kvar på jorden.
I Borås idag träffade jag en familj som inte fick det.
Deras tös dog i april i år, strax efter sin sexårsdag.

Nu kan jag inte visa detta innan det publiceras, men eftersom nya numret av Barn & Cancer kom ut i dagarna, kan jag visa det förra jobbet jag gjorde för några veckor sen, det som jag inte kunde visa då.

Må barnen jag träffade den gången få vara bland de 75% som klarar sej, snälla.

Esmat

Esmat och hans storebror Asad kom till Sverige för två år sedan. Då hade de tagit sej hela vägen från Afghanistan och hit, och Esmat hade ledsagat Asad genom hela flykten till Europa. Asad var svårt synskadad, nästan blind. Han var sexton år, lillebror Esmat var tretton.
De kom till Sverige, fick asyl och flyttade in i ett familjehem tillsammans.
För några månader sedan fyllde Asad arton år. Enligt Migrationsverket kunde han då utvisas.
Tillbaka till Afghanistan, landet där det inte fanns en enda människa som kunde ta emot honom. En nästan blind artonåring. Mamma och pappa, döda båda två.
Man får inte utvisa barn från Sverige utan ett ordnat mottagande, men i och med att Asad skulle utvisas, kunde man då även utvisa Esmat. Femton år gammal, kunde ju hans artonårige storebror vara "det ordnade mottagandet". Hans artonårige blinde storebror, som han själv fått ledsaga genom hela flykten till Europa.
Asad förstod hur det hela hängde ihop.
Och några dagar efter utvisningsbeslutet tog han sitt liv.

Esmat fick uppehållstillstånd.
Han hade ju inte längre något ordnat mottagande i Afghanistan.

Den här hjärtlösheten.

Underkläder i Ängarna

När vi svängde av 154:an och in på vägen mellan Floastad och Skinnarlyngen, kom haglet.
Haglet.
Hagel var det inte några väderprognoser som hade nämnt, när vi veckan lång lusläst alla väderappar inför plåtningen av BH-Pias nyaste underkläder.
Oh well. Vi klarade oss åtminstone från snö, trots iskyla runt tappra tappra modeller.
Jag stod där, fullt påklädd och dessutom med yllelångkalsonger och termotröja, och jag, ja, frös.
Ann-Marie, Jennie, Junea och Pia ska ha världens alla eloger för såväl mod som hårdhudhet, efter timmar i kallt hus och kall trädgård.
En sista odödliggörning åt huset, som senare i vinter kommer jämnas med marken och försvinna för gott.
Fyra lättklädda kvinnor i var vrå, på golven där mattfransarna fastnat.

Tänk ändå hur dom sitter och flabbar i sin himmel nu, Arvid och Rune.