Happy midsommar!

Bågskytte och sillalunch i Ambjörntorp, lite paraplyhoppning på studsmattan innan cykelkärreskjutsen avgick från Lotsvägen till Trossvägen. Ösregn. Femkamp. Ösregn. Tipspromenad. Hoppande stövelklädda barn i vattenpölar. Plötsligt kom Bertil klafsande alldeles dyngblöt, floschfsch floschfsch floschfsch lät det från stövlarna. En halvliter tömdes ur varje. "Jag låna klänning av ALVA!" sa han. "Jag låna klänning jag snurra RUNT!"
Grillmat. Jordgubbstårta. Musikquiz. Små grodorna. Mormors lilla kråka. Femkampsprisutdelning. Vandringspokal till lag Arnesson/Åkesson. Oh the glory! Det var Rubens fullträff i fotbollsprickskyttet som gjorde det.
När skymningen kom gick ungarna ut med ficklampor och plockade sju sorters körsbär istället för blommor. Och väl hemma somnade Ruben med pokalen under armen.
Midsommarnatt du sköna. Kall och strilande blöt.

Tid för timotej

En morgon ute på muren mot gatan, en väntan på Rutochmaria-simskoleskjuts, en ögonsvullen morgon, efter ögonkliande helg.
Vi ringde doktorn. Åt frukost. Och åkte till doktorn i Veddige idag igen, jag och Bertil.
Dels ville vi få reda på hur trumhinnan läkt (för det vore rätt skönt att få duscha ungen nu efter en hel vecka utan!) och dels måste vi kolla de här svullna små ögonen, små och smala springor på tjocka hudfärgade pingisbollar.
Och voilá! Trumhinnan är redan hel igen (hej schampo!) och svullenögonen var som väntat allergi.
Gräset blommar nu. Hugo hade det alltid som värst runt midsommar.
Så kommer vi hem från Veddige och hur ser Ruben ut under ögat?
En vattenblåsa? Som... skavsår?
Jaha, sa Mattias lakoniskt. Sådär såg jag också ut när jag var liten, efter att ha dykt runt inne i gräset på somrarna.
Aldrig sett att man kan bli såndär av allergi.

ALLA mina ungar alltså. Och så pappan deras.
Lillebror fick snällt dela med sej till storebror av sin nyköpta receptmedicin.
Jag vill inte veta hur det känns att ha gräsallergi.
Hoppas jag för alltid slipper.

"Sycla longt"

Igårkväll, strax innan läggdags:
-Mamma, imorgon vill jag faktiskt inte leka med en kompis. Imorgon vill jag göra en grej jag skrev på listan, cykla långt! Vart är långt?
-Vet inte? Kanske till farmor?
-Ja! Vi cyklar till farmor!


Så det gjorde vi.
Vi väntade tills pappan kom hem från sin femkamppåliseberg-räkkryssningigöteborgsskärgård-hotellnattmedfrukost-lillsemester, packade fika, klev upp på cyklarna och begav oss av inåt land.
I Limabacka hade vi äppelpaus med traktorshow.
Vid Värö kyrka hälsade vi på Stig Svahn nere i jorden.
På Maavägen kroknade den lille såpass att han ropade: Jag ÅNGRAR att jag skrev cykla långt på listan!!!
Sen föll han ihop i en liten flämtande hög väl framme på farmors gräsmatta.

Två mil nästan, gött jobbat av små pinnaben.

Sommarlista

Det här är vad Ruben vill göra på sitt sommarlov, en lista gjord helt utan mammatips eller förslag.
Jag blir helt matt, så fint är det.
Sova i skogen, hälsa på Mehdi och cykla långt.
Jag ska försöka ge dej varenda punkt, kära unge.

Hugos skolavslutning

Skolavslutning näst längst bak uppe på läktaren, spralliga barnben i framåtlutande bänkar som bara en ytterst liten stund kunde mutas med Liverpoolgodis.
Spring på kyrkogård. Hållahand med okänd skönhet på kyrkogård.
Har du en TJEJ Bertil? tjöt Ruben glatt. Ge henne en BLOMMA vetja!
Plocka den gärna inte på nåns grav, tänkte mamman stilla.
Hugo slutar åttan, saknar sommarjobb, men det är väl också det enda han saknar.
Ett sommarlov fullt med mopedkörning, polare, fotboll och musik coming up.
Sämre än en femtonåring kan man ha det.

Kort hår och utplånad trumhinna

Den här ungen och hans smärttröskel.
Snavar och faller på asfalt, tittar upp på mitt aj-frågande ansikte och säger: "DegickBRA".
Ramlar nerför hela trappan, ställer sej upp, gnuggar lite på armbågarna och säger: "Mamma, jag ramlade trappan".
Och nu. Går med öroninflammation utan att röra en min, frånsett en kvart i måndags kväll då han faktiskt grät, sa aj och pekade på örat. Igår morse hade nånting runnit ur detsamma, så då ringde jag doktorn.
Domen efter besök: Öroninflammation på båda sidor. Och i det örat han pekat på: Utplånad trumhinna. Inte bara sprucken, alltså. Utplånad. Borta.
Det måste ha gjort helt vansinnigt ont.
Och hade inte det där rinniga runnit ur örat hade jag inte ens ringt doktorn.

Nu har han feber och får Kåvepenin tre gånger om dagen.
"Nej, de ÄCKLIGT", säger han och ser lite ledsen ut.
"Men du får en bil om du tar det, säger jag, snälla, gapa?"
Han gapar. Jag sprutar in det äckliga bakom kindtanden, precis som doktorn (världens i särklass bästa doktor i evigheters evighet, Gunnel Josefsson hette hon, på Veddige vårdcentral, hon var så snäll och fin och bra mot Bertil, jag älskar henne, kan man snälla införa husläkarsystem igen..?) ritat på en liten teckning att jag skulle göra, han sväljer och tåras, och får en Ahlgrensbil. Två.

Den här ändå-glada ungen som springer runt naken hela dagen och leker med sin nya gräsklippare som han fick för att (till slut) ta den allra första penicillindosen igår.
Vi myser i soffan framför Bilar 2, sover middag tillsammans och sparkar lite boll i solen i trädgården.
Han har ett kort hår och får kanske inte bada på hela sommarlovet.

"Jag har ett kort hår"

Änglahår bye gone, hej vår nya lilla pojke.
Ruben bara stod i dörren och glodde när vi kom hem.
VEM ÄR DET? frågade han.
Jag har ett kort hår, sa Bertil och kände med handen över nacken.

Hej nya barn.

Hanna på Hår&Häpna tog upp saxen och satte första spadtaget i det där rufsiga ljusa.
Sen blev det bara kortare.
Och kortare.
Och kortare.
Camilla klippte mamma bredvid, samtidigt. Jag såg dom knappt.
Stint stirrande på dom blonda lockarna som föll, en efter en.

Båle

Båle ligger öde, några soliga timmar efter två dygns ihållande regn.
Triften och lupinerna blommar, ungarna hoppar i dynerna och fika smakar bra, även sandblandad.
Mamma ringer med ett dödsbud och sen sitter jag där stilla medan ungarna yr runt i sanden, tacksam över vad jag har.
Ena stunden är folk här.
Nästa är dom det inte.
Den svåra obegripliga aldrigheten.