Flakautflykt med plums

Blev en hastig reträtt från vårens första flakautflykt, när Ruben i driftig musselsamlariver rasade rakt ner i sjön.
De första trevande små krabborna får vänta på att halas upp ytterligare ett litet tag.

Fixarlördag

Krusbärsbuskarna grönskar, Mattias fixar drevet inför båtsäsong och jag... jag klipper lavendlarna jag borde gjort i höstas samt, eh, tar ner julbelysningen ur körsbärsträdet.

Vitsippor. Till mej.

-Mamma, jag har plockat vitsippor till dej.
Säger han, hemkommen från farmor, efter att jag legat febrig på soffan större delen av dan.
Sen kommer Ruben hem och sjunger Lalehs Goliat. För mej.
Tårarna bara väller fram.

Ska dom sjunga den på skolavslutningen kommer jag inte kunna se ett endaste dugg av hela kyrkan.

Årsmöte på The Red Fox

Värö-Veddige Företagarförening kör årsmöte på The Red Fox i Folkared i år.
Med buss-skjuts, respektivevälkomnande, mikrobryggeriförevisning, cottage pie och klubbade beslut.
Mysigt!
Och månsken.

Bullar, sommar och femtio meter lycka

En lovad tur till simhallen i Veddige blev plötsligt hundra gånger roligare när sommar och sol, bullar och saft, samt Ulla och Thord dök upp hos mamma och pappa.
Och medan Lille Hostan stannade kvar hos dem gick jag och storebror bort och simmade, och som han simmade! Femtio meter bröstsim som en dans, med siktet skarpt inställt på festisen som de snälla badvakterna ställt upp på kanten, till belöning om han nådde ända fram.
Nu ska bara orken öka, och ryggsimskoden knäckas.
Kanske kan vi se en simskolefri sommar vid horisontens rand.

Så mycket att vara tacksam för

Efter en Hostans Helvetiska Natt, då både jag och han halvsvimmade föll in i dimman först vid halvfemtiden, får han stanna hemma idag. Äta len yoghurt och söta jordgubbar till frukost, titta på Shimmer och Shine, bygga duplo och spela äggspel och Den Försvunna Diamanten hur mycket han vill. Med fårskinnstofflorna på.
Ute är det dimtungt och duggregn, småpåskliljorna hukar i rabatterna och Pär jobbar och står i utanför fönstret.
Vi paparazzar. Det är roligt.
På eftermiddagen kommer efterlängtade storebröder hem, den ene är bara inne och vänder innan han fortsätter till mamma, dator och godare mat, och den andre dyker ner i Duplohögen han också.
Popcorn och Mulán-film.
Playmobilvärldsbygge på övervåningen.
Handbok för superhjältar-högläsning.

I helgen dog en man till en vän.
Kvar finns hon, två små barn och en plötslig, oerhörd sorg.
Jag kan inte överhuvudtaget föreställa mej smärtan, men den skrämmer mej alldeles vansinnigt.
Att det kan hända. Att det händer.
Farmor Ewa var bara trettio när Mattias pappa Bertil ramlade ut genom ett fönster och försvann.
Också hon plötsligt ensam med två små barn.

Denna veckan är Mattias i Lund och jag är ensam, fyra dagar som jag lite gnällande tänker blir extra långa med vab på det.
Fyra dagar. Han kommer hem på torsdag.
Perspektivet.
Och tacksamheten.

Rabarbrarna

Att se när rabarberbladen spricker fram och vecklar ut sej, det är ett skådespel i paritet med det underliga i hur ett barn kan växa inne i en mage. Fast light.

Orienteringskurs vid Lillesjön

Jag har tidigare inte lyckats jättebra i mina försök att få Ruben att börja gilla orientering.
Vi har gått inskolningsbana, jag har förtvivlat försökt lära honom passa kartan medan han glatt har kutat iväg med ögonen istället inställda på att plocka snygga kottar.
Det är inte det att han inte gillar skogen.
Han älskar skogen.
Men det är som att han känner ett tvång tror jag, att det blir som en skola istället för bara skoj, när jag försöker visa karttecken och vägval.
Nånting vill jag att han ska hålla på med, förutom skärmtittande och kompislek.
Fotboll är provat och avböjt, liksom golf och nu i våras även innebandy.
Så därför:
OK Löftans nybörjarkurs, här har vi Ruben Arnesson.
Med pedagogiska memorylekar och kartteckenslabyrint, och villiga och meriterade små medhjälpare i klubbkläder som kutar med på långa riktiga banan runt berget.
Så himla bra.
Killen som imorse hellre ville stanna i sängen och till slut drog på sej kläderna med orden: OKEJDÅ mamma, jag gör det väl då, men BARA IDAG, kan nu (visserligen halvt motvilligt) tänka sej att komma tillbaka en gång till, men i morfars sällskap eftersom jag inte kommer vara ledig kommande tre träningar.
Morfar är den bästa jag vet i hela världen på orientering, säger jag, så det kommer nog till och med bli bättre än att jag är med dej.
Fast Almer sa att hans mormor har TVÅ POKALER i en tävling där man var bäst I HELA VÄRLDEN, svarade Ruben. Då måste väl Almers mormor vara bättre än morfar?
Almers mormor är din morfars syster, kontrade jag. Dom har det i blodet. DU har det i blodet gubben min.

Jo.
Vi får väl se hur det går det här.

Försmak

Dom här vårdagarna, när temperaturen kryper upp och inte ens världens mest rastlöse man blir stressad av att sitta på altanen och bara njuta. Solen värmer näsan, rabarbrarna börjar spricka ut, humlor surrar inne i uterummet och ett par suddiga bin kalasar loss på nyplanterade blommor vid ytterdörren.
Vår bästa tid är nu.

Sextonårsdag med sommarvärme

Barfota fredagkväll, med lyckobringande iphone7-present, lillebrorslek, grillning och årets första altanmiddag utomhus. Happy sexton, kära Hugo. Och må du fortsätta tjonga in likadana mål som det du gjorde på innebandymatchen under Varbergsspelen ett par timmar senare.

Nu går Violvägen 4 i himlen in

Cykelutflykt med rivningsföreställning. Betongdamm och klirrande fönsterglas i en enda salig röra. Stora maskiner. Mullrande takfall. Ett ensamt badkar. Kyl-och-frys-kyrkogård.
Jag kände ingen som bodde på Violvägen 4. Men det måste kännas bra konstigt att stå bredvid och se sitt hem bankas ned till ingenting.

Bygga koja

Lite tar det ju emot att ens säga till dem att det är ajabaja att spika fast brädbitarna i grenarna, att det enda som får spikas ihop är själva bitarna med varann, att annars dör själva husstommen en säker död.
Dom har ju liksom själva kommit på att dom ska bygga en trädkoja i buskarna bakom förrådet.
Självpåkommen initiativförmåga, en bristvara i dagens digitala värld.

Sanddammsutflykt

Sexton sköna vårfeelingsgrader och en cykelutflykt som blev bra mycket längre än vi förvarnade små små pinnaben om.
Första stoppet fick bli mot en lagårdsvägg strax efter Brettes.
Nästa vid Bröderna Eriksson, där vi (dumt nog) glatt tjoade att dom hade glass. Det hade dom inte. Glassäsongen är ännu i sin linda. Men vi har kakor och saft därinne, sa snälla Anita i kassan. Gå ni in och ta lite kakor och saft.
Tredje stoppet blev hos Mikaela, som tagit hela lilla familjen från Karlsborg och flyttat in i Mirandas sommarhus.
Fjärde stoppet; Sanddamms sandstrand. Snäckor, sten, pinnar, plums.
Och femte stoppet, Malins och Hans Blomsterstugan, världens finaste lilla obemannade ta-själv-butik.

Nu tror jag vi smäller till och byter till sommardäck också.

Åsbro

Här sprang jag, fram och tillbaka, varenda gång jag skulle upp till Derome och sparka fotboll, säger morfar där vi går stigen fram mellan Åsbro och Källebacken.
Och här, här fick jag en rejäler lax en gång, säger han när vi stannar vid de gamla laxbrofundamenten. Och så gick jag hem med den, glad i hågen, stolt över vad jag fångat. Och så säger morsan bara: Du släpar då hem dina gäddor.

Torprekognoscering med mormor och morfar

Pappa har ett idogt jobb med att lokalisera alla gamla torp och lämningar av gårdar i skogarna runt Veddige.
Idag var det Thårstorpaskogens tur.
Från den gamla moss-skridskoisen Surkås ner till farfars gamla åkerlapp Påsare.
Månsa-Petters och Libo-Johannas och Flinka Markus bland kullar och sten, det är svårt att veta när den enda karta en har är en gammal handritad från nittiotalet av Per i Kullen.
Borta vid skogskanten växer det påskliljor, kanundra om nåt ställe låg där? funderar kvinnan i huset nedanför Thårstorpsmasten, där pappa knackar på.
Pappa ska komma tillbaka nästa vecka.
Då ska kvinnan följa med honom upp och ut.

Kvällsljus

Efter regn kommer solsken.
Åtminstone i ett par minuter innan solskenet försvinner bakom Nidingen, mot nya länder västerut att lysa över.