"Såva i skogen"

Nästan alla punkter på Rubens sommarlovslista avklarade nu.
Men "såva i skogen" är kvar.
Så då packar vi tält och sovsäckar och liggunderlag och korv och ved (och ingen myggsprej helt orutinerat) och ger oss uppför backen, mot skogen.
Kroksmosse ligger spegelblankt stilla.
Ljungmarken är mjuk.
Sommaren är snart slut.
Magnus kommer förbi och grillar korv med nästan alla Brettesbarn i skymningen. Med myggsprej.
Fast de går vilse på vägen, en lång krok ut på Getaryggen innan vi ropandes hör dem komma söderifrån, då jag redan hunnit bort till Kroksmosses parkering för att leta, och hunnit se en fantastisk solnedgång på vägen, en över Nidingen och stilla hav.
Ruben glömmer bort att han stunden före konstaterat att det kommer bli SKITTRÅKIGT i skogen eftersom vi inte tagit med nån IPAD, och täljer grillpinnar för glatta livet som efter lite korvhållning får agera facklor och sedermera ljuscirkelgörare i mörkret.
Mattias och Ruben följer Brettesvilsingarna tillbaka hem genom skogen.
Jag och Bertil går och lägger oss i tältet.
Skogen är tyst, myrorna kryper hem, och dimman ligger tunn över mossen.
På måndag börjar skolan igen.

Svamparellerna blommar

När skogen bjuder böljande gula kullar känns det bra gött, trots taggiga snår och ormastigar.
Tänk om framtiden är underjord eller ogrönska.
Tänk om barfotapromenad i trädgårdsgräs och kantarellturer i skogen är nåt man kommer säga hörde 2000-talet till.

Trapphäng

20,5 grader i vattnet, men den ene sträcker sej bara till att (efter tre försök) snabbt gå ner till bröstet, och den andre vägrar ens doppa tårna. Jag har fått badkruksbarn.

Kväll på klippa

Det gjorde inte så mycket att den nedåtgående solen gick i moln strax ovanför Nidingen.
Att sitta på en klippa vid fyren och krama mina äppelätande barn och lukta dem i håret var bättre än alla andra alternativ iallafall.

Sjönevads marknad

Popcorn, godisremmar och socialdemokratsballonger.
Plommon, isterband och en låda kasta-i-marken-smällare, den nya tidens femöres.
Våfflor, kaffe och en låda chokladtoppar.
Och ett bi som stack mamma på halsen.
Sjönevads marknad, en gång om året.

Mormor och morfar

Den nya generationen vattnar blommor hos den gamla, sedan länge vidaregångna.
Ruben hann träffa sin gamlamormor, men det var knappt, och i glömd koltålder.
Morfar dog när jag själv var Rubengammal, hjärtat stannade en sommarnatt i sängen bredvid mormor.
Nu ligger de på Köinge kyrkogård, alldeles bredvid Köinge gamla gästgiveri, där morfar bodde som barn, där hans mamma kokade mat till gästerna som kom, för middag och ett rum för natten.
En grusad gång upp, en gräsmatta ner, ett liv, två.

Istället för Gekås

Det är en sån dag.
En dag då vakter vinkar in oss till personalparkeringen uppe på sprängberget, då vi hör i deras komradio: *sprak sprak jag skickar upp tusen bilar till dej sprak sprak.
En dag då ytterligare vakter hänvisar oss runt alla hus nere vid varuhuset, "för kön börjar längre bort".
En dag då vi flabbar lite, vänder tillbaka igen och istället provar nya fina lekplatsen borta på campingen, samt äventyrsgolfen bredvid.

Hos Ulla och Thord

Sen middag i Ängarna, där alla kusinfötter trampat, sprungit och lekt genom tiderna, där mormor planterat blommor i gången och där morfar spelat dragspel och erbjudit en krona för att få lirka ut mina lösa små sjuårständer.
Ikväll får Rubens sjuårständer smaka kaffe för första gången.
Och han vill ha mer.

Vi sover över inatt.
Det är nåt med Ängarna.
Livets allra finaste komma-tillbaka-till-ställe.

Cross och fiske i Bredshult

Dagens andra kusinstopp, hos team Karlsson/Johansson i Bredshult, med taxen Pelle och ett gulnat tidningsurklipp på kylskåpet som påminde om att tremänningarna Ruben och Viggo föddes med bara några timmars mellanrum för snart åtta år sen.
Viggo är född in i sina crosstövlar. Crosstövlar han mer än gärna lånar ut till Ruben.
Och hej vad det går, sjutton varv runt gården.
Depåstopp med marängsviss, sen sjutton varv till.
När Ruben kraschat in i ett elstängsel och landat i skogen åkte han bara ytterligare ett varv (well done!) sen preppade vi fiskespö och tömde eka på vatten istället.
Sjön bjöd på tre mörtar och en frihetstörstande liten abborre, tre tranor i fjärran och ett helt moln fullt av tusentals flygmyror som vi rodde rakt in i.
Och tiden, tiden går lika fort som livet.
Halv sju plötsligen, mitt på sjön, och vi som skulle hem och grilla middag till Ulla och Thord.

Aja.
Ruben har tydligen hittat en ny bästis så det behöver ju inte gärna dröja sju år till innan vi kommer tillbaka.

Stopp i Stenstorp

Hos Anneli och Bertil i Stenstorp har tre nya bebisgetter flyttat in, bland övriga hönor och vaktlar och morötter och dödödlor som tappat svansen och dåndimpat (Ruben begravde just den under några blad).
Daga, Ella och Lillie heter nygetterna. Som mormor och hennes systrar.
Daga, Ella och Lillie blir fina kompisar till gårdens gammgetter, Sten & Stanley.

Och igår fyllde Bertil sextio.
Sextio.
Hur snabbt går det här livet egentligen?

Överraskningsfest för Sofia

Kioskaskrapet 40 år. Allaredan.
Och inte har hon hunnit ordna med nån fest, stackarn.
Så då blir det såhär.
Då blir det överraskning och glädjetårar och åtta kilo marinerad kyckling och nittiotalsdisco natten lång.
Såna är reglerna.
Älskade fina Sofia, den här dagen är din!

Nerfkrig

Efter en fantastiskt mysig månghövdad långfrukost och därefter uterumshäng med ösregn och skurar mot glasrutorna, landade vi i fullblodigt Nerfkrig på övervåningen.
Den minste människan sprang mest och servade alla med upphittade skumgummiskott, den näst minste låste in sej på dass och trodde han var säker, tvillingarna hittade armborst och skyddsbarriärer, och jag undrar ändå om inte den äldste tyckte det var roligast av oss allihop.