Dom här snygga, med kaskadregn i horisont och glittriga tärnor.
Farmers Market på Strömma forsar bort, men i Bua strålar då flera solar!

Fredagkväll ute i värmen i trädgården innan ruskregnet slog in och åskan började slå.
Den här septembern är min själ inte som förra årets brittsommar.

Norénhotellet på Helsingborgs stadsteater.
En fullkomligt galen tolkning av Lars Norén, signerat Birgitta Egerbladh.

Och när detta är slut tar jag gärna med mej alla möblerna hem.

Ah, det är bra snyggt ändå med dom där ringarna en ringblixt ger i pupillerna.
Ni ser; enkel skillnad mellan hemmahängare och filmstjärna.
Liiite obändigt härke dock att bära med sej och balansera mellan händerna, inte minst då objektiv ska bytas, men ändå.
Mödan värt.

Nu får jag snart hämta hem ungarna så jag får nån annan att öva på.

Amen, nog för att jag hatar manualer och är glad att min handyman skruvade ihop den här åt mej så jag slapp, men kolla vad för kul som kom på posten idag! En ringblixt!

Det var inte utan att jag misströstade inatt, då regnet slog mot rutan så hårt att det höll mej vaken halva natten. Men se, det höll sej på duggnivå uppe på Öckerö, och på Fotö smet det till och med igenom nån liten solstråle!
Bröllop i allväder, Eriks föräldrars fantastiska sjötomt, Harry Hurricane som gick en boxande papparond framme vid altaret och Annas växande mage under vit spets i Öckerö gamla kyrka.
Tack för att vi fick vara med!

Regnet faller kallt, men inne på Majas är det varmt och gott och kantarelltoast och Tvååkerskotlett med calvadossås, ingefärsplommon och syrad kål och kantareller här också, kantareller vi plockade ute i Väröbackas skogar för en vecka sen, vår fulla gula korg ligger nu på tallrikar på restaurang.
Det är inte så mycket folk på Majas ikväll. Regnet håller nog folk hemma i sina fredagssoffor.
Marie Danielle kliver upp på scen. Hon inleder med att excuse us for our president. Jag har aldrig lyssnat på Marie Danielle tidigare. Marie Danielle spelar, VVS-arbetarna vid långbordet bredvid höhöar och ropar: Där kunne la DU gått opp istället! till sina kollegor och jag stänger av vänsterörat och lyssnar på Marie Danielle. Hon låter alldeles fantastiskt. Jag sitter inne på Majas med en hemgjord ginger beer och älskar Marie Danielle.
Min man sitter mittemot. Han blev så mätt på Gun Ragnarssons gris och våra kantareller att han inte ens orkade allt. Nu delar han obskyra dubbelipor (som Ulf plockar fram ur sitt roliga sortiment) med Henrik Ehn och trivs han också.
Marie Danielle kliver av, Matt Woods Band kliver på. VVS-arbetarna klappar händerna och jublar, män på scen gillar de. Matt Woods Bands spelar för ett knappt halvfullt Majas. Vad ni missar, regnrädda soffnötare av Varberg. Ni missar min bästa sorts spelning: Lugnglad altcountrystämning i otrång bar. Senast upplevd på Pet Sounds Bar på Skånegatan för sisådär tolv år sen.
En spelning som inleds med: Excuse us for our president, måste man bara älska.

Vissa trivs bra under filten i soffan och går bara ut för att plocka lite regnvåta tomater och sällskapa en smula med allvädersarbetare som stretar på med utomhusjobb i närapå vilka oväder som helst bara för att grannarna råkar vilja ha en soon-to-be liten utefrukostplats i morgonsolen (som man just idag har svårt att ens tänka sej) på just den biten mark där luftvärmepumpen fram tills imorse huserade.
Kylteknik Norra Halland folket!
Det är dit ni ringer när ni behöver värma upp eller kyla ner nåt.

Jaa... även om föremålet ifråga råkar vara just molnforskare, är ju inte aldrig sinande hällregn den optimala förutsättningen när det ska plåtas omslagsbild till utbildningskatalog.
Dyblöt molnforskare, med glansblöt jacka.
Dyblöt fotograf, med jeans som klistrar sej svinkalla mot benen.
Dyblöt blixthållarreporter, som i vanlig fåfäng ordning inte ens äger en regnjacka.

Men joråsåatte, Fotö är ju grannt.
Och årets regnigaste vecka är också helt fullsmockad med jobb.
Från tandläkarporträtt till elcyklande fastighetsarbetare, och imorgon kväll säsongsöppning på Teater Halland.
Det är då rakt inget enahanda jobb jag har.

Vad betyder alla dessa fjärilar som svärmar i trädgården och sitter och väntar på tegelfasaden?
Håller plommonträdet på att dö?

Båttur till Sunnerö.
Kanhända sommarens sista?
Kommande veckors prognoser säger oväder nästan varje dag.
Krabbfiske, korvlunch, suptur, upptäcksfärd och sälsafari.
Grab it while you can.

Och så står hon brud idag, minsta syster Sjögren.
Hon är så fin och mer lik Emma för var dag som går, och jag och mamma kör till fel kyrka, vi står på en tom parkering utanför Träslövs kyrka och undrar var i hela himmelen alla är, och Lina svarar inte (såklart, klockan är fem i vigsel) och Emma svarar inte och Josse svarar inte och vi vet inte vart vi ska bli av och då ringer Emma upp och jag undrar var ÄR ni? och Emma svarar LINDBERGA KYRKA och jag har aldrig kört så fort i hela mitt liv, mamma håller sej förfärat i dörren och vi hinner. Eller vi kommer en minut sent, men vi kommer tio sekunder före brudparet.
Vigsel i Lindberga, fest på Svineriet.
Glada, fina och solen skiner.
Phu, på den.

Över stock och sten, gula fina trollhattar. Och en och annan giftig topp.
Gul är kul och vit är skit! ekar Bertil. Och RÖD är DÖD.

...med spegelskor idag. Och kläder jag vill hänga på låset till operans kostymutförsäljning för.

En promenad genom solig Pildammspark, med världens bästa Emma och lilla lånehunden Rut.
Det här med folk som får mej att må bra. Den här, hon är experten.

Butterfly-repetition på Malmö Operas lilla Verkstads-scen, med lysande LED-golv och inte allt klart, fjärilen ska få spegelskor till torsdag.

Alldeles utanför Bua, på ett par kobbar, brukar de ligga, sälarna.
Idag slog de alla rekord i hopknöddhet på solig sten.
Ungarna fick sälsafari som hette duga och inte en enda makrill alls, trots idogt hissande med spöt.

Det går att räkna matte på detta sammanträffande.

Korta pinnaben prövar nyköpt och iordningskruvad cross för första gången.
Trots pappahjälp runt hela trädgården kliver han darrande av och vill inte fortsätta.
Åtminstone inte idag.

Den röda crossen ska bli MIN nu! säger Bertil.

Ja, nu börjar tröttheten ta över litegrann.
När geostudenten Izabella fingrade på en rosa sten idag och lät oss smaka på såväl den som en annan för att känna skillnaden i smak (för mej: salt och salt) så tänkte jag att jag skulle komma ihåg vad den rosa stenen hette. Det kommer jag inte ihåg.
Jag mindes heller inte att ta med mej min plånbok till det här jobbet i Göteborg idag, eftersom min plånbok brukar sitta ihop med min mobil i ett snyggt skal som alldeles nyss gick sönder, varför jag nu har lagt alla kort i min gamla plåt-plånbok igen, som jag alltså glömde ta med mej, eftersom den inte sitter fast i mobilen längre.
Det gjorde att snälle Robert på Geovetarcentrum fick stoppa in sitt visakort och betala min parkeringsavgift.
Och att jag fick lätt panik när bensinlampan inte bara lyste, utan började blinka.
Det här med att hitta folk man känner i Göteborg som man också måste dra iväg med till en uttagsautomat för att ta ut kontanter som säkert inte ens bensinstationerna tar emot längre...?
Jag gjorde inte det. Jag ringde till Shell i Sandsjöbacka och frågade om jag fick swisha bensinbetalning och den snälla snälla butikschefen sa att jag kunde få göra det, till hennes privata mobil, så skulle hon lösa det sen. Så det gjorde jag.
Hem kom jag, glad i hågen över att slippa få bensinstopp på motorvägen, och så klev jag ur bilen, glömde att jag hade min (numera skallösa oskyddade) mobil i knät, vilken föll ut på asfalten och sprack i tusen bitar.

(Ändå: TACK snälla Helena och Shell i Sandsjöbacka! Jag vill ge er allt gott. Allt ont vill jag ge till pizzerian Stantons på Breared i Varberg som inte lät sju år gammal bajsnödig pojke låna deras toalett häromveckan, trots att jag TRE gånger, i halv förtvivlan, sa att jag gärna betalade för det. Vi hade nämligen inte ätit hos dem, utan hos deras granne thairestaurangen, som inte hade någon toalett alls. Ruben fick hålla sej hela vägen hem till Bua och jag var så arg att jag nästan grät. Eller, jag grät.)

Salt hav, ljummare under ytan än mot kallvindarna ovanpå.