En kopp te, nyvakna barn i morgonsolen, körsbärstomater direkt från plantan bredvid.
Doften tomatplantan ger åt händerna.
Ungarna provar den fortsatta flytkraften hos pimpstenen Ruben hittade flytande i havet i Kroatien, regnet faller plötsligt ner genom solstrålarna och i garaget står en alldeles nyköpt cross, som den nyligen crossfrälste mellanpojken tjatat till sej förra veckan av sin far (som inte var sådär supersvårövertalad, det är ju inte direkt så att Ruben vet hur man söker efter crossar till salu på Blocket).
Igårkväll satt jag och han, mellanpojken, i soffan och läste SVJ - Stora Vänliga Jätten, medan åskan blixtrade och small utanför, Bertil låg och trynade i sin säng och Mattias var glad i hatten nånannanstans, på Frallans fyrtioårsfest.
Soffan, vädret, pojken, myset, blixtarna, räknandet, dundret.
Boken.
Filten.
Jag älskar att komma hem igen.

Fiddler on the Roof på Malmö Opera, en kvällsföreställning till, en vecka innan premiär.
Sicken tajming han har, Philip Zandén. Väldigt rolig!
Och Åsa Fång som äktenskapsmäklerskan Jente, så grå har jag aldrig sett henne sminkad, men med den där Åsaglimten ändå under sin svarta hatt.

Vackra hus, fina scen.
Jag är så glad att få komma hit igen och igen.

Prefecture av Corpus, ett nutida danskompani "indenfør rammen av Det Kongelige Theatre og Det Kongelige Ballet".
Går på turné nu till Århus och sen tillbaka till Köpenhamn.

Och jag snabbar mej tillbaka till Malmö på min egen turné genom jobb-på-jobb-på-jobb denna och kommande veckor. Sova får jag göra när jag blir gammal. Eller när nästa jobbfattiga period kommer, för det gör den, den kommer alltid tillbaka. Baksidan med det här fantastiska jobbet. Att ha tusen jobb samtidigt, och nästa månad noll.
Men jag vill ändå inte byta bort det, för allt smör i Småland.

En bro över mörka ubåtshistorievatten.
En fjärrstyrd tunnelbana utan förare, där jag sitter längst fram och ser rälsen dundra fram.
Ett Nyhavn packat med turister.
En Kongelig gammal teater som hyser en Kongelig gammal balett, men alldeles ny för mej.

Möt familjen med fem döttrars tungvrickande snyggnamn:
Pappa Tevje, mamma Golde, och så Tzeitel, Hodel, Chava, Schprintze och Bjelke.
Fin familj. Hjärtevärmande, och hoppfull. Och rolig!

Alldeles strax på en opera nära dej.

Lena instagrammar dagen och själv tar jag bilen direkt från dagens jobb på Teater Halland ner till Teaterhotellet i Malmö, sladdar in i det underjordiska garaget, äter hämtsushimiddag på golvet och gör färdigt alla bilder samt skickar dem, här i min hotellsäng med Rönngatebalkonger utanför fönstret och rödljustrafikbrus snett uppåt gatan.
Imorgon blir det Spelman på Taket på operan.
På fredag blir det balett i Köpenhamn på dagen, samt ytterligare en operaspelman på kvällen.
Denna veckan är karmas sätt att säga tillbakakaka efter mina nio veckors sommarlov.

Nitton personalporträtt, inget av dem det andra likt.
Korta skärpedjup, dämpade färger. Shoot!

Rivstart på o-semestern.
Två dagars hälsokonferens på Varbergs Kusthotell.
Med strålande sol.
Fantastisk mat.
Suptävling nere på Kåsa.
Guidad historisk kustsanatorie-vandring med Peter Börjesson, så himla bra, sicken berättare han är!
Och emellanåt så intressanta paneldiskussioner att jag närapå glömde varför jag var där.
Jag är så att säga målgruppen för punkten "Barn och ungas attityd till stillasittande".

Kjells båt går inte som den ska, eller "som en potta skit" som di säger härnere på hamna.
Mattias efterlyser sextonnycklar och tjugofyranycklar, smakar på brunskimrande glykol och skruvar till sist fram en trasig turbo.
De Alvas morfar, säger Bertil. Jag köra Alvas morfars båt.

I blåsvindar kalla vill okräsna sommarlovsbarn bada vattenspridare.

Solen har just gått ner bakom Hultets husrader, och i de sista skälvande (nåja, det står 6-1) minuterna av fredagskvällens drabbning mellan Bua och Kungsbacka, får femton år gammal Berglin kliva in och kriga mittfält.

Nästan alla punkter på Rubens sommarlovslista avklarade nu.
Men "såva i skogen" är kvar.
Så då packar vi tält och sovsäckar och liggunderlag och korv och ved (och ingen myggsprej helt orutinerat) och ger oss uppför backen, mot skogen.
Kroksmosse ligger spegelblankt stilla.
Ljungmarken är mjuk.
Sommaren är snart slut.
Magnus kommer förbi och grillar korv med nästan alla Brettesbarn i skymningen.
Med myggsprej.
Fast de går vilse på vägen, en lång krok ut på Getaryggen innan vi ropandes hör dem komma söderifrån, då jag redan hunnit bort till Kroksmosses parkering för att leta, och hunnit se en fantastisk solnedgång på vägen, en över Nidingen och stilla hav.
Ruben glömmer bort att han stunden före konstaterat att det kommer bli SKITTRÅKIGT i skogen eftersom vi inte tagit med nån IPAD, och täljer grillpinnar för glatta livet som efter lite korvhållning får agera facklor och sedermera ljuscirkelgörare i mörkret.
Mattias och Ruben följer Brettesvilsingarna tillbaka hem genom skogen, med ficklampor.
Jag och Bertil går och lägger oss i tältet och väntar sålänge. Gosar. Pratar.
Skogen är tyst, myrorna kryper hem, och dimman ligger tunn över mossen.
På måndag börjar skolan igen.

Mygg och kall augustikväll, och Toftas killar fick bortadäng av Värö United med 5-1.

När skogen bjuder böljande gula kullar känns det bra gött, trots taggiga snår och ormastigar.
Tänk om framtiden är underjord eller ogrönska.
Tänk om barfotapromenad i trädgårdsgräs och kantarellturer i skogen är nåt man kommer säga hörde 2000-talet till.

20,5 grader i vattnet, men den ene sträcker sej bara till att (efter tre försök) snabbt gå ner till bröstet, och den andre vägrar ens doppa tårna. Jag har fått badkruksbarn.

Det gjorde inte så mycket att den nedåtgående solen gick i moln strax ovanför Nidingen.
Att sitta på en klippa vid fyren och krama mina äppelätande barn och lukta dem i håret var bättre än alla andra alternativ iallafall.

Popcorn, godisremmar och socialdemokratsballonger.
Plommon, isterband och en låda kasta-i-marken-smällare, den nya tidens femöres.
Våfflor, kaffe och en låda chokladtoppar.
Och ett bi som stack mamma på halsen.
Sjönevads marknad, en gång om året.

Den nya generationen vattnar blommor hos den gamla, sedan länge vidaregångna.
Ruben hann träffa sin gamlamormor, men det var knappt, och i glömd koltålder.
Morfar dog när jag själv var Rubengammal, hjärtat stannade en sommarnatt i sängen bredvid mormor.
Nu ligger de på Köinge kyrkogård, alldeles bredvid Köinge gamla gästgiveri, där morfar bodde som barn, där hans mamma kokade mat till gästerna som kom, för middag och ett rum för natten.
En grusad gång upp, en gräsmatta ner, ett liv, två.