Rydstens mastar på

Den dan jag inte fixar att klättra upp i masten och sätta iordning grejerna, den dan ska jag inte ha segelbåt längre.
Säger Mikael Apan Rydsten, 51 vårar ung, och svingar sej upp.

Idag hänger regnmolnen tunga över Väröhalvön.
Det är morgonen efter Buatrôvet (som jag inte gick för jag hade jobb på vinfestival i stan) och igårkväll när vi tog flakan ner till hamnen genom byn var det små kalas och efterfester på var tredje altan vi passerade.
Jag sover så gott i båten.
Hemma är det hundra grader varmt om sommaren, klistriga sängkläder och bastukänsla bakom västergavel.
Båten är vår svala mörka sommarstuga, trehundra meter hemifrån.

Rydstens mastar på och ger sej av alldeles snart, de hinner hem igen innan vår semester ens har börjat.
Bertil har en seglarskolevecka, sen är han och jag lediga några veckor ihop innan resten av familjens arbetare stämplar ut från kärnkraftverket.
Får vi väl se vad vi hittar på?
Nu har vi hundra sommardar, och detta är den första.