Krabbfisketävling på hamnen

Krabbfisketävling på hamnen

Regnet drog bort och det klarnade upp, och vi gick ner till hamnen för en glass. "En glass" betyder just bara "en glass" hos oss, för Ruben kör samma "ojdå, jag gillade visst inte blåbär, ojdå jag gillade visst inte lakrits heller" som vanligt och Bertil bara slickar lite. Jag får äta två och en halv kula själv. En Radio Halland-reporter kommer fram och frågar om vi ska vara med på krabbfisketävlingen idag. Det var nu ja! Och det blir ju en perfekt eftermiddagssyssla.
Eh.
Det blåser halv storm, femton sekundmeter, och vattnet är en halvmeter högre än vanligt.
Jag når inte en enda mussla där de ligger och trycker på botten och några badkläder har jag inte med. Några små snäcksniglar får duga till agn, de har sugit sej fast en armlängd ner.
Det nappar inte en enda krabba på sniglarna. I stormen. I det guppande högvattnet.
Vi lessnar allihop (ja, inte Bertil, han viftar glatt runt med sin o-agnade klädnypa och ropar: "KABBONA! KABBONA! KABBONA!") och jag lägger tillbaka spann och flytväst i båten igen (den går knappt att hoppa på, så högt står vattnet) och så börjar vi gå tillbaka.
Då träffar vi en flicka som fått upp tre krabbor, hennes energiska mormor och en pojke som med cyklop dykt ner och hämtat ostron på botten.
Ostron! Lyxmiddag för de lä-sökande krabborna!
Mormorn hjälper Ruben att agna medan jag har fullt upp med att hålla den nu flytvästlöse Bertil i styr (läs: på rätt sida bryggkanten) och se på tusan, upp halar dom en krabba!
Men en krabba gör ingen sommar, eller iallafall ingen krabbfisketävling.
Vi som fått upp typ en miljard innan i sommar, vi stannar nu på EN ENDA.
Denna enda ger vi till flickan och mormorn, och hoppas de tar hem segern.

Bättre lycka nästa gång!

Vindruvor och pajas-snöre-eftermiddagsfika i Veddige och allt är lugnt hojtar Dumdum.

Vindruvor och pajas-snöre-eftermiddagsfika i Veddige och allt är lugnt hojtar Dumdum.

Två tvååringar

Två tvååringar