Drönarkrasch

Det finns en första gång för allt.
Idag, sju år in i drönar-gamet, kom min första krasch.

Helt svart blev det i displayen medan jag flög.
Jag såg inget.
Ingen fågel, ingen trädkrona, ingen plötslig tapp av höjd.
Genom hela “googla-hur-man-hittar-koordinater-för-senast-sedda-postition”, via att klistra in samma koordinater i Google Maps, samt under tiden jag traskade i lutade skogsslänt till denna prick på kartan, hade jag fortfarande ett naivt hopp om att den stod däruppe och hovrade.
Det gjorde den då inte.
Tjugo meter från den där senast sedda positionen låg den där i slänten, sprucken och tillknölad.

Nu är frågan; laga eller köpa ny.
Laga är dyrt, och drönaren kommer fortfarande vara fortfarande sju år gammal.
Köpa ny är ännu dyrare, men jag får den senaste versionen som jag till mitt förtret då måste LÄRA MEJ. Nu när muskelminnet lärt sej flyga den här gamla så bra.

Ibland önskar jag ändå att jag hade det där teknikintresset jag inte har.