Hos Irene och Lars Bertil

En vecka till i det här extraordinära evakueringsboendet har de, sen får de äntligen flytta hem.

Vi sprang på varann på en gata på Madeira i februari (ni vet såhär: Vart är ni ifrån? Halland. Vi med! Vart i Halland? Utanför Varberg. Vi med! Vart utanför Varberg? Bua. Vi med!), jag och Bertil liftade hem med dem från Landvetter, när de minuter senare kom in med resväskorna hemma hos sej var huset vattenfyllt och en långvarig renovering har sen pågått hela våren.
Irene har hunnit sticka världens finaste tröja till mej under tiden (som jag har på mej så ofta att jag nu börjar tycka det är pinsamt att titta på kort från den senaste månaden pga ser ut som att jag bara äger ett plagg) och nu är golven lagda och tapeterna uppe och strax kommer alla magasinerade flyttlådor tillbaka.

Well, ett sånt här evakueringsboende hade man ju kunnat leva med.
Men hemma är alltid hemma ändå.