Bertil på indoor-orientering

Det finns alltså inomhusorientering numera.
Stora skolor (som Chalmers) bokas, korridorer enkelriktas och kluriga banor i olika våningsplan läggs.
Om orientering i skogen kräver 50/50 sinnesnärvaro/springförmåga, så är inomhusorientering 90/10.
Minst.
Det här har den lille klurige upptäckt, och hänger nu med sina kusiner (som är totalt outstanding i alla resultatlistor på detsamma) när de anmäler sej till indoor.
Häromveckan till Helsingborg, idag till Rambergsskolan på Hisingen.

Det blev dock en smula förvirrat när Bertil efter fyra avklarade kontroller uppmärksammades av en funktionär att han inte tagit sin H12-karta, utan uppochnedpåtittat och tagit H21, den allra svåraste klassen av allihop.
Funktionären tog med honom tillbaka till starten, och så fick han starta om, i rätt åldersklass.
Men.
Ungen har alltså fixat sej igenom fyra kontroller i H21?
H21, en bana där banläggaren gör sitt yttersta för att krångla till det så mycket som möjligt, med enkelriktningar och stängda dörrar och hinder som gör att man får passera både källare och vind för att komma från ena kontrollen på våning 4 till andra kontrollen på våning 2.
Jag tittar på kartorna och tappar det direkt, det är en labyrint på grekiska, jag hade inte klarat fem minuter i de där korridorerna.
Men min unge fixar fyra rättstämplingar i H21 och kutar sen in på femte plats i H12.

Det här var hans livs andra indoor-orientering.
Jag har en känsla av att det kan bli fler.