Smörgåsstenen

Vitsipporna blommar alltjämt. Och upp till Åkraberg traskar kaffekorgar och smörgåspaket från Ambjörntorp, en ledig och solig kristihimmelfärdstorsdag.
Hans-Erik berättar om Smörgåsstenen, en platt häll nedanför backen. Vi går ner och hittar den, och får höra honom berätta sägnen.

När Pesten härjade som värst, det kan ha varit 1711 eller 1712, ville folk för allt i världen bli av med den. Och på den tiden trodde man på annat än idag, så det bestämdes att ett litet barn skulle offras. En liten flicka från en gård i närheten valdes ut, hon var inte mer än ett par år, och man grävde en grop i skogskanten och la en smörgås i gropen. Så lockade man flickan ner i gropen, flickan var hungrig, flickan gick till smörgåsen. Och när hon tog smörgåsen la man stenen på henne och begravde henne levande.
En liten flicka, stor som Bertil. Hungrig på smörgås.

Ungarna blir eld och lågor och börjar gräva med pinnar runt Smörgåsstenen, vi måste ju få bort stenen! ropar Vilmer mellan grävtagen.
Jag tror inte jag vill få bort stenen, tänk om det verkligen verkligen fanns nåt att hitta därunder.

Hoppas de lät henne äta upp smörgåsen.