Utomhus är det duggregnsgråblött, så i brist på skogsbrasa droppar det in barnaskaror för rastning i Ringhallen istället.
Utomhus är det duggregnsgråblött, så i brist på skogsbrasa droppar det in barnaskaror för rastning i Ringhallen istället.
Mellandagsmålvaktsträning inför helgens innebandycup i Borås.
Det är hundra år sen jag gick runt slingan i Veddige.
I min barndom var det träningsrundan, två varv på lilla och ett varv på stora (fast jag sa att jag sprang minst två varv på varje).
Idag ser det helt annorlunda ut, kalhuggna omgivningar och sly överallt där man förr kunde se över på dom som sprang tillbakavägen.
Och så tomtar.
I varenda stubbe, en tomte.
Bra knep att få små pinnaben att rusa runt en slinga utan att tänka på hur långt de går, ändå.
Vi gick någon annans kvarglömda tipspromenad hem från kyrkogården, jag och Bertil.
I början var det okej frågor, som vad tomtens renar heter, hur mycket pengar svenskarna köper julklappar för varje år, och vad tomten heter på serbiska.
Sen blev det en smula svårare när vi skulle räkna ut vad Gustav hade på huvudet i onsdags.
Och till slut helt omöjligt.
Hur gammal är Ebba? 27, 28 eller 32?
Vad har Sandra för hobby på fritiden? Fotboll, segling eller löpning?
Vi gick hem till pappa och knäckte nötter istället.
Det regnar hos mamma också, det är blött och kallt överallt.
Någon snäll har lagt en bukett vita rosor hos henne.
God jul, var du än är.
Bertil tror att hon har blivit en kattunge.
Han är helt säker på det, så nu försöker han övertala oss att vi måste skaffa en katt, och att det måste vara en katt som är född den 13 oktober, dagen då mamma dog.
Mattias vägrar, han är allergisk, så det kommer inte bli nån katt.
Men Bertil är så gullig i sin övertygelse att jag hade smält any day om det bara hade varit jag och barnen.
Dimtungt och småduggigt runt Bua.
I år fick han:
-Körsbärsblommor
-Robot
-Ferraribil, och
-En hel japansk trädgård.
Det blev en julafton i år också.
Och Áhkká Stina var med såväl i julkalenderfinalen som i våra hjärtan.
Uterumsbrasa, rosépeppargryta och bingolottokväll.
Sista sekunders filande på storebrorsjulklapp.
Dan före dopparedan-promenad.
Jag ser nog lite mer åttiotals-aerobisk ut än jag kanske kan skryta med i verkligheten, och Mattias är möjligen aningen mer lik Alfons Åbergs pappa här än vad han verkligen är, men annars - spot on!
Fyrljusad söndag.
Innebandymatch mot Varla, lussebullsbak och Liverpoolmatch på teve.
Två youngsters i soffan, så kloka och fina och roliga.
Och grädde på moset på finsöndag:
Olle Sarris jojk sprängde hela gavmolitgrottan.
En punkt på jullovslistan avbockad.
Sova framför brasan!
Årets sista jobb gjort, i Ulvatorp i eftermiddags.
Tre ljus på bordet, en brasa och en urdrucken kopp äppelglögg.
Låt julefriden komma.
Stjärnklart över fredagskväll och årliga julpoängpromenaden.
Mamma.
Nu står granen grön och grann i stugan, och från och med nu får jag fira jul utan dej.
Det har jag aldrig gjort förut, förutom den där julen i Umeå då jag skulle jobba både dagen före och dagen efter julafton, köpte pyttelite av allt i charken på Hemköp och gick sen runt helt ensam i stan på kvällspromenad och tittade in i alla fönster.
Det var en ful jul.
Den här julen kommer nog bli fin, men den kommer bli utan dej.
Bonde söker fru är slut nu, och vet du, det blev hon från Falkenberg som fick hästgubben till slut.
För han den fine från Norrland, han som påminde så mycket om Fille från Hissjö, blev det ingenting alls.
Du hann bara se två av höstens avsnitt, ett på sjukhuset i Varberg och ett på Palliativa i Kungsbacka.
När vi såg avsnitt tre hemma i Veddige hade du redan fallit in i dvala.
Och sen försvann du.
För alltid.
Jag läser alla dina Hemmets Veckotidning nu, pappa ger dem till mej så fort de landar i hans brevlåda.
Från början var det för korsorden, men där är bra recept ibland, och en och annan spännande true crime-historia.
I april går din prenumeration ut.
Jag har alltid undrat i vilken ålder man börjar uppskatta såna tidningar.
Kanske är det nu?
Jag håller mina barn så hårt, jag vill inte sluta krama dem.
Jag är så tacksam att vi finns.
En dag ska vi dö från varann.
Men alla andra dagar ska vi det inte.
Lite ny flytande tusch, och i år blir det bara fyra julkort.
God jul, alla andra också!
Pyntaren fortsätter.
Nu är han på storkrukan utanför ytterdörren, bygger tomtelandskap med hus och kullar som om han vore i rakt nedstigande led från Hans-Erik och inte bara kusinbarn.
Nu är här nån som är lycklig.