Många sådana här morgnar önskar jag mej.

Same procedure as last year.
Första kvällen på sommarlovet hänger vi i hamnen med Nord Svahns.

Här ska det bockas av.
Saker som Ruben vill göra på sitt sommarlov.
Kan bli svårt att fixa “gå upp i vattentornet” men i allt annat tänker jag göra mitt bästa.

Det finns en gammel gobbe jag känner
Trots sällsam kontakt är vi vänner
Han diktar och rimmar till allting på vers
(Att slutföra detta inlägg kommer bli en liten pärs)

En dag han mej ringde så plirig och glad
”Nu ska jag dej fråga, du kan inte tro vad
Den här gamle gobben ska gå och gifta sej
Vill du ta kort påt, du har alltid vart en gohällier tjej”

Så står dom där på stranden, Ann-Britt och han
Och är gulliga som tonåringar, så fina med varann
Två JA över nejden och en tår hos mej där bak
Folkets jubel över Kärradal, ända upp till himlens tak.

Största glassen på andra sidan Äva.
Härmed är sommarlovet invigt.

Den blomstertid nu kommer osv.
Sommarlov!

Några spända små hjärtan ska få en lillebror eller lillasyster alldeles när som helst.

Jag gick ut i trädgården. Det hördes fnitter och musik men jag såg ingen. Förrän jag lyfte på locket.

Baby Shark över nejden, kvällsmat på filt och spridda dopp i böljan av dom modiga.
Det är världens bästa förskola som har picknickkväll och avslutningsuppträdande, och imorgon är Bertils sista dag där innan det stora långa sommarlovet.

En skog, två friluftsklädda, tre rådjur, femtiofem fästingar.
Vi slår på stora trumman, Josefine och jag, vad gäller vandrande sommarplaner.
Rutten Kärnebygd - Varberg inklusive övernattning in the woods är tanken, men vi börjar lite lätt först med att provgå från Grimmared till Strängbetong.
Och det är fantastiskt.
Eller ja, att knalla rakt in i fästingarnas största sommarkollo kanske inte känns precis fantastiskt, och inte heller kaffevattenfallet som sköljer över hela Josefines rygg när hon böjer sej framåt för att plocka bort de nyligen upptäckta fästingarna (fyrtio på henne och femton på mej!) fast när hon skräckslaget tvärstannar för att hon hör en morrning, (misstänkt likt ett GRISGRYMTANDE) och sedan går runt och klappar händerna för det vilda i flera timmar (Google säger att man ska VÄSNAS vid oönskat möte med vildsvin) är det faktiskt både lite fnittrigt roande och en smula spännande.
Vi stannar och fikar vid en gammal skvaltkvarn mitt inne i skogen, där förmiddagens regndimma fortfarande dröjer kvar.
Rådjuren sticker upp huvudena över ängsgräset.
Kossorna stirrar stilla.
En orm ringlar iväg, ackompanjerat av återhållet tjut och världsrekord i bakåt-höjdhopp.

Det är så fint i skogen, på stigarna och spåren.
Att bara gå och gå och gå, utan brådska eller givet mål, samtidigt som vi pratar om viktigt och oviktigt, eller bara strövar efter varann, är värt guld.
En person man kan vara tyst med.
En person man kan gapflabba med.
En person man kan fnittra stilla åt, där hon går och skrämsmäller i sina händer med jämna mellanrum.

Vandra är kanske min grej ändå, när alla andra träningssätt verkar falla på mållinjen.

En sväng till Apelviken och &Olles.
En smula folkfattigare än igår.
Alldeles utmärkt!

Regntunga skyar, nyfödda lamm och gofika undan smattret.

Äntligen har dom vaknat, de vårsömniga salta små krabborna.
Äntligen börjar deras sommarlovslånga resa upp och ner ur strandkantsvattnet.

Tanken fanns att åka in till stan och nationaldagsfira på Apple Bay Day, men glada instagramrapporter visade att Varbergs övriga samlade befolkning (samt lite inströsslat från Borås) hade tänkt precis samma tanke och på bilderna såg man helt enkelt nästan inte sanden på stranden för allt folk.
Jag har blivit en smula folkskygg på äldre dar.

Såatte, vi stannade hemma i Bua och tog flakan till ett öde Kosanna istället.

Sådärja.
Nu är gamla drevet tillbaka på båten igen, den går som den ska (alltså precis lika lagom långsamt som förra året) och allt är lugnt hojtar dumdum förutom att plånboken fick ett djupt hål när den betalade för nytt snabbt och snajsigt drev som inte… ja, gjorde vad det skulle när det kom i sjön vilket skreks ut i svärord och hade nåt med utväxling att göra.
Men nu, nu är allt som vanligt.
Livet är gött, Pär och Storebertil fina hamnhjälparkompisar, Berns-Rune gla och Hugo och Vanessa lediga i solen.

Skuggläge redan tidig morgon.
Sicken mittiveckanledig nationaldag vi ser ut att få!

En styck nybakad.
Världen, framtiden och Magaluf åt dej!

Fjorton kalla i vattnet, men är det juni så är det!
Adams högtalare dundrade disko till dopparna, och Bertil diggade loss uppe på klipporna, torr om tassarna.
Nån måtta får det väl ändå vara, viskade arvet från faderns krukighet.

Gamla uttjänta sjukhustextilier får nytt liv och det ekologiska hjulet rullar.

Söndagkväll och Hunnestadsbesök.