Det här osannolika vädret.

Same procedure as last year.
Från Bengs till Ewa till Erling till Olas-Arne och Olas-Edith till uppdukad uterumsbuffé hos Hans-Erik, Elsa och Lennart.
Påsk har obemärkt seglat upp till att bli min favorithögtid.

Knatteknat i Deromeskogar och hejning på mormor och morfar som oförtrutet kutar på.

Tjugotre graders morgon.
Niklas och hans kompis hämtar Pärs gamla skateramp.
Mattias ska iväg och spela golf.
Ungarna sover och min enda plan för den här långfredagen än så länge är en kopp te.

Det här var ju ett behagligt sätt att kolla läget i omgivningarna.

Det är den artonde april och de här shortsklädda fotbollsspelarna pausar i skuggan.

Hemma igen.
Ruben pep direkt iväg till Adam och jag hänger med dom här två i trädgården.

“Det här kan inte vara Sveriges största sjö, det måste vara VÄRLDENS största sjö. Det är ju ett HAV?”

Efter tre dagar och sjuttio glassar, åttio jordgubbar och nittio smågodisar, en sväng till ett äventyrsbad och fyra resor över Stallbackabron, frågar jag ungarna vad som var bäst på den här minisemestern.

Rubens topp tre:
1: Innovatum.
2: Äventyrsbadet.
3: När vi tittade på Discovery på dom som letade efter guld.

Bertils topp tre:
1: Bubbelpoolen på äventyrsbadet.
2: Teveprogrammet om dom som letade efter guld.
3: Den gröna vattenrutschbanan.
3: Den röda vattenrutschbanan.
3: Den vita vattenrutschbanan.
3: Strömmen.
3: Bubbelpoolen vid mammabastun.
”Jag vill inte ha med mammabastun på listan för där var det jättebautavarmt.”

Hunneberg - älgens berg.
Utställning och påskpyssel och skogstur med naturguide.
Guiden, som var nedflyttad same pga enda chansen att jobba med det man vill, visade vårteckensväxter och ekorrar och hackspettar och vildsvinsspår och myrstackar, och berättade inlevelsefullt om hur myrorna kan döda huggorm, där en myrstack står, dit kommer ingen huggorm.
Under tiden låg Bertil på marken och bankade med en pinne på myrorna och Ruben stod och vred sej och frågade ideligen om vi inte kunde åka till ett lekland istället.
Tills guidens snidade sameknivar med små klirrande ringar kom på tal, då blev det plötsligt roligt och intressant igen och sen hittade vi en skogshinderbana och en kåta med en tänd eld där vi kunde gå in och värma oss vid brasan.

Det här med att hitta ett bra hotellerbjudande någonstans och sen börja leta utflykter runt det, det är lite min grej.
Plus för pool och bastu, gammal Saab i restaurangen, airhockeyspel och pingis samt solnedgångsrum.
Blir bra lillsemester det här!

Mitt på Spikön: Skrot-Nisses lekplats.
Såklart!
Bertil Enstöring bodde ju i en fyr på Spikön innan han tröttnade på människorna och flyttade ut till en egen planet i rymden.

Så många gånger jag suttit hos barnen och sjungt dem till sömns med Peter Lemarcs ord.
”Kanalen skiftar grön och svart, från andra sidan hör ni stans midnattsbrus.”
”Hon bodde på fel sida älven i en nedlagd mjölkbutik, jag var hennes unge älskare från Stallbackas bilfabrik.”
”I stan där jag är född finns ett torg och en kiosk, en kullerstensgata och älven förstås.”
Idag sitter vi på samma ställe som dom satt i Ända till September, och jag märker att min inre bild satt på andra sidan.
Vi kör Stallbackabron högt över bilfabriken och strosar längs fel sida älven, ut på Spikön.
Kolla mamma, säger Ruben. Kanalen ÄR faktiskt grön och svart!
Kolla mamma, fnissar Bertil. Den där har en SNOPP!

Påsklovet är här och ledighetskommittén drar till Trollhättan och går på experimenthus.

Uppkavlade armar i förmiddagens snålblåst, och sen: Pinnfri gräsmatta, eller jag menar pinnfri mossmatta, eller jag menar pinnfri ogräsmatta, eller jag menar pinnfri jordmatta med inslag av tufsiga grästuvor.
Lite bortblåsande lövkrattning och brinnande ogräsrensning, läggande av trädgårdsredskap i raka rader (“Vill ni byta verktyg? Ni kan byta verktyg här hos mej! Sen kan jag visa var verktygen ska ligga när ni vill lägga tillbaka dom.”) och inspektion av de snart exploderande rosalila körsbärsblommorna.
En hopknödd eftermiddagsfika och lite båtfix på det, så kändes pre-brygghäng i aktern i strålande solsken alldeles alldeles underbart.

Jag tror, när vi går genom livet, att allt det bästa inte hänt än.

Sjutton år idag, den här lille store unge mannen.
Sjutton år idag.

Efter att ha knåpat på nya kartteckningar hela veckan lång, letat på nätet efter namn på skogar, samt åkt hem till folk och kontrollerat gårdsnamn, fredagsfnular jag nu igång min uppladdning inför måndagens stora världshändelse.
Nya säsongen av Game of Thrones.
Sista säsongen av Game of Thrones.

Här ligger min skiss över Westeros, norrifrån och nedåt.
I eftermiddag blir det finlir.

Innanför två dörrar på Chalmers:
Fysikleksaker och experiment i rader som får ens tålamod att stå på huvudet, ens ögon att förundras, och ens logik att ifrågasätta om jag verkligen är smartare än en femteklassare som faktiskt inte lyckas lösa en pyramid av fyra exakt likadana bitar.

Medan värmen och försommaren föll över västkusten har ändå den mesta tiden av helgen tillbringats i svettiga idrottshallar.
Varbergsspelen och cupmatcher, förväntningar och enbart möten mot rena 08-lag för våra åttor, nior, tior.
Det blev till slut fem rejäla förluster, varav den allra mest huvudhängande slutade 17-0.
Heads up till ungarna som ändå tacklade nederlaget och glatt ropade: Men Melker var kung och gjorde två mål! när någon frågade hur det gått.
Bra fart i benen och gott humör kommer man långt på.

Plötsligt händer det.

Frukost på uteplatsen, lunch på uteplatsen, eftermiddagsfika på uteplatsen, allting på uteplatsen.
Pär snickrar, Camilla plockar, William kickar.
Ellie och Krippa kommer förbi på lek och en kopp kaffe.
Den här årstiden vi har framför oss.
Den den den.