Tänk att det finns ett labb i Göteborg där man förädlar vete för att det ska kunna växa i områden med mycket salt.
Vansinnigt stora arealer av världens jordbruksmark är så försaltad att det inte går att odla där, men här.
Här växer kanhända framtiden.

Jeg velger meg april,
I den det gamle faller,
i den det ny får feste,
det volder litt rabalder,
dog fred er ei det beste,
men at man noe vil.

Jeg velger meg april,
fordi den stormer, feier,
fordi den smiler, smelter,
fordi den evner eier,
fordi den krefter velter,
i den blir somren til.

/Bjørnstjerne Bjørnson

Farmor sopar fjolårslöv, Mattias högtryckstvättar altanen och jag går med sekatören och klipper av allt gammalt prasselvisset.
Ungarna får glass, Alicia solskenar sej på andra sidan häcken och så kommer de till slut fram från sin mörka vintervila under presenningen, utemöblerna.
Äntligen!
Hammockhäng ftw!

Vårmarknad i sjöräddningslokalen, saft, kaka och solsken i lä.

Ogräsrensning, maskräddning, nyckelpigeletning, persiljeplock och blomsamlande, allt sånt älskar min lille trädgårdsmästare.
Och om några månader: Jordgubbar, vinbär, krusbär, hallon, blåbär, allt rakt från landet ner i magen. Medan han kör plastgräsklippare. Och lägger alla sina leksaker i raka rader bredvid alla trädgårdsredskap i raka rader.
Idag undersöker han rabarbrarnas knoppning och bygger pinnbro mellan pallkragarna.
“Så jorden kan gå över här”.

Han är vårt hopp om en dag en vacker trädgård.

Anyone up for some dance?
Imorgon kväll har Art of Spectra urpremiär på nya verket Tension på Teater Hallands scen.
Bara sextio platser runt en kvadratisk scen.
Varbergare, skynda!
Det är inte var dag det sätts upp dans här hos oss.

En skatt rakt ner i Borrås skåra.

Åt gamlingen som inte vill fira sin födelsedag blev det:
Teckningar och paket på sängen, långfrukost, egentid i garaget samt Draktränaren 3 på bio.

Alva och Bertil, springiben och bakomdynerlä.

Bertil och Belle trampar runt i trädgården.
“Kolla mamma, vi är GAMLA människor!”
”Det här är min hallonbuske, ska vi vattna den?”
“Kolla här är mitt äppelträd, ska jag visa hur man kan VILA sej i det?”
Ruben och Melvin kickar boll.

Och äntligen, rabarbrarna knoppas.

Albäcks vattenfall - ett år sen sist.
Då var hela fallet nedisat och stigen uppför berget drattapårumpan-livsfarlig.
Idag sjunger vårflod och klättrar barnben, uppe vid dämmet bygger vi en koja och över alltsammans flyger två skrikande tranor.
Ett ben i bäckaplurr, små täckjackor i yrande falldusch.
Ramble to the people.

Solsken och vårfeeling, utomhushäng.
I buskar och träd för ungarna, i lä mot husvägg för mej.

Fredagkväll, förberedande genrep, ungar så begåvade att jag inte har ord för det.
Och Åsa. David. Linda. Oscar. Michael. Fina Marianne!
Så bra alltihop. Så perfekt castat i alla roller.
Det här, mina sydsverigevänner, kan ni gå och se.

Jag älskar Roald Dahls bok Matilda.
Sen jag högläste den för Ruben för ett par år sedan älskar han den lika mycket.
Så efter jobb och skola idag åkte far och son ner till Malmö och gick på förberedande genrep med mej, av musikalversionen av denna fantastiska fantastiska bok.
Och poängen de gav?
Slog i taket.
Jag har aldrig tidigare hört kräsne Mattias tycka särskilt mycket om någonting han sett på denna scen, men idag hände det.
Och Ruben också, som var allra mest förtjust i ryssarnas hämnd på pappa Wormwood, och därefter i Matildas imponerande kunnande av gångertabellen.
Kolla, hon har en RIKTIG BUTTERFLY! viskropade han när ryssmaffians Sara Lehmann kom släntrande nedför publikgången på väg upp på scen, fipplandes och showandes med sin kniv.
En fantastisk kväll.
Som följdes av en bra natt (nåja, jag satt ju och jobbade fram till klockan tre men dom andra två satt i soffan bredvid mej och käkade godis och kollade på Ant-man and the Wasp till in på småtimmarna) och en god frukost där Ruben fick hjälp vid brödrosten av Efraim von Trippelhatt (fast i civil kostym då), en skön bastuförmiddag i hotellets källare, samt en fin gummistövels- och lördagsgodis-jakt på stan, där Ruben, som gick hand i hand mittemellan oss hela tiden sa: Det GÖR inget om vi inte åker hem innan sent ikväll, bara så ni vet.

Det fina i att hitta på nåt med bara ett barn.

Första dagen med Matilda.
Första uppsättningen begåvade barn, första mötet med söta fröken Honey, vulgära mamma Wormwood och… smått obeskrivbara rektor Trunchbull.
Jag har väntat och längtat efter den här dagen.
Nu är jag här.

Tjocka blöta snöflingor utanför fönstret.
Popcorn och bokhög innanför.

Nu är det mars.
Nu åker vinterpresenningen av båten.

Jo, jag fattar att det kommer bli bakslag, att den riktiga våren inte kan skrida in såhär innan februari ens är över, men just nu struntar jag högaktningsfullt i det, just nu njuter jag.
Njuter av att ta en kopp te på trappan i bara tröja.
Njuter av att ungarna sparkar fotboll i trädgården och gosar med grannens sällskapssjuka katt, vars matte och husse varit på semester i snart tre veckor nu.
Njuter av att fler och fler krokusar dyker upp i rabatten.
Njuter av att röja ut alla skridskobagar och julkartonger ur uterummet och att kunna hänga där i varmsolen, trots att fönstren är så skitiga att det nästan inte går att se ut genom dem.
Njut njut njut.
Våren är det bästa som finns, lurvår eller ej.

Blomsterstugan i Sanddamm har öppnat, krokusar och pärlhyacinter står uppradade och Bertil plockar så många penséer han orkar bära.
Vi MÅSTE ha den här också, KOLLA, den är ju JÄTTEFIN och LILA!
Katten sträcker ut sej uppe i hästhagen och solen strålar över Sanddamms kullriga klippor och dansar i havsblänket.
Jag tänker åka hem och ta av mej jackan.