Varenda kotte jag känner dränker instagram i bullbak till höger och vänster.
Jag säger att köpekanelbullar är bra. Spar mycket tid i dethäringa livspusslet.

Det är två år sedan jag och Malin Nord reste upp till Pajala för att träffa Mikael Niemi, ganska exakt.
Det var kallt i luften, rått på myren och brasvarmt i hans stuga alldeles vid stranden av Torne älv.
Idag, två år senare, går det i tryck.
I senaste numret av Vi Läser kan ni över åtta sidor läsa om den dagen, nya boken och stora och små tankar från honom, en av de mest sympatiska intervjupersoner jag någonsin mött.

Fredagkväll, trötthet, tidigt kvällsmörker nu.
Sommaren är över, stearinljusfrukostar knackar på dörren.
Kanhända ska jag plocka in lite ved till årets första brasa.
Mikaela är hemma på besök med tjugosjuveckors rundmage som Bertil fnissande tittar på.
Och på teven åker Vaiana över haven för att återlämna Tifitis hjärta.
Lugn helg kommer.
Inga jobb, bara Pärs fyrtioårsfest, nedgrävning av nya trädgårdsbuskar och kanske en tur in till Brukets lördagsmarknad i stan.
Precis vad jag behöver.

Det är skillnad på truckstorlek när man ser dem på håll och när man kommer ända ner på vedgården.
Och det är fint att hänga på Södra två dagar, där folk genuint verkar gilla varann och glatt stannar och hejar och skojar.
Och så får man höra ord man aldrig hört förut, som tillexempel "vitlutsmöte".

Skogen svämmar.
Idag: Två korgar och en bärkasse full åt Jonny och Anki!

Fast dom där ljusbruna kastanjekillarna plockade vi inte med oss.
Nån som vet vad det är?

Jag har helt fullt med jobb nu.
Hela september, smockat.
Tacksamt, å så tacksamt, men vad säger vi världen om att SPRIDA UT DET en smula?
Heltom november är inte heller jättekul.

Idag har jag haft dubbeljobb, med sjuttio förskoleungar på förmiddagen och världens finaste barnteater på eftermiddagen.
Nu tynger pannan, klockan är halv elva och jag har just redigerat färdigt och skickat iväg.
En natts sömn bara.
Sen är jag alive and kicking igen och kliver in på Värö bruk imorgon bitti.

Tjing!

Den här lilla badkarspjäsen - en pärla bland högt och lågt inom barnteater.
Om du har hand om en skola eller förskola och funderar på att köpa in en föreställning.
Ta den här.

Mitt minsta barn går på förskolan Fyren.
Jag älskar Fyren.
Varenda morgon dröjer jag lite extra länge, sätter mej på golvet, kramas med min sömntrötte gosse och pratar med personalen. Eh. "Hänger" med personalen. För det är det mitt hjärta vill. Hänga med dem. Helst hade jag velat stanna kvar varenda morgon och låta dem bli mina jobbarkompisar, smälla upp min dator i nåt lagom hörn och kunna tepausa med dem hela tiden.
Ungarna älskar personalen. Och jag tror personalen älskar ungarna också, det känns så.
Ibland tänker jag att jag är en såndär jobbig morsa som tar skitlång tid på mej vid lämning och hämtning, när personalen vill ha allt snabbt, lätt och kvickt. Men nä. Mitt ego säger DRÖJ. Jag mår bra av dom minutrarna. Jag mår bra av att se Bertil lika gärna hoppa upp i Giths eller Rebeccas knä som i mitt, att se barnen börja plocka med lego eller bilar medan "veckans barn" får följa med och hämta frukosten, där kocken Anita börjat göra varsina små smoothie-shotar med blåbär och citron, så ungarna ska hålla sej friskare i höst.
Jag mår bra av att veta att han på dagarna är på det bästa stället jag kan hitta åt honom.
Där Ruben hade några fantastiska år innan han började skolan, och där Bertil får stanna nästan tre år till.
Förra veckan var han hemma med mej på fredagen. Det var mysigt och sådär, och ändå: Jag vill vara på dagis mamma. Kan vi åka till dagis nu?
Det bästa betyget vi någonsin kan sätta.

Fem plus med tio stjärnor, till månen och tillbaka, Fyren.
Tack.

Snöplig slutminutsförlust, men strålande brittsommarkväll.

Och att begrunda anledningen till att jag är här, att fotografera barncancerdrabbade ungdomar på retreat, gör mej ännu mera tacksam över liv och vackerhet.

På Vendelsö intebadade Ruben från bryggan.
I hamnen ville Bertil också det.
Intebada.

Bra ord ändå.

Stilla hav, värme utan sol, kanhända den sista båtturen innan vintern.
På Vendelsö finns glass kvar i tagsjälvkiosken, vildäpplen på vägen och stolta fjällskivlingar på markerna.
Kvarnen mitt på ön.
En strandad träbåt med motorproblem vid kajen.
Blankvågor hemåt.
Bonitofiskare vid utsläppet.
Och någonstans bakom molnen går solen sakta ner.

Hoppborgar och ponnyridning, brandkårsuppvisning, ansiktsmålning, ballonger och festis.
En liten förmiddagsutflykt.

Regnet faller.
Bröderna Eriksson har utförsäljning.
Jag och Bertil är lediga idag, vi åker dit för att köpa ett Aroma-äppelträd.
Finns inga.
Bara Filippa-äppelträd med fett skal, jag gillar inte fett skal.
Bertil vill köpa blåbär istället.
Vi köper blåbärsbuskar, två stycken, och en hallonbuske.
Och Rhododendron-jord åt hallonbusken, hallonbuskar vill ha sur Rhododendronjord.
Sen åker vi till Ica och köper godis fast det inte är lördag.
Efter flera timmars Dinosaurietåg, Bing och legotrappbygge på vardagsrumsgolvet, går vi ut och andas en smula på blöt mark ut mot fyren.
Det är en grå dag.
Lite saggig, som resten av sommaren varit den med.
Fast det gör inget.
För jag har den här.

En vecka senare, nya rörelser, ändrad attityd.
Den mest absurda föreställning jag sett på ett bra tag.
Mattias hade hatat den, suttit och vridit på sej varenda sekund.
Jag älskar den. Varenda liten galen detalj.

Kom, mörka natt
Ge mig min Romeo och när jag dör
Så skär honom i tio tusen stjärnor
Och låt dom stråla på din mörka himmel
Så hela världen börjar älska natten
Och glömmer dag och solens grälla sken.

Alla dör.
Och så snyggt de dör!
Romeo och Julia på Helsingborgs stadsteater, med hiphop, hångel och hat.

...som det är väldigt svårt att ignorera och gå förbi.

Skvaltkvarnsutflykt i provisoriska hittepåstövlar, för några riktiga tänkte vi aldrig på att ta med oss när vi åkte hemifrån igår.
Trattkantareller, gula kusiner och rödgul trumpetsvamp, och så röksvamparna som Ruben hoppade runt och trampade ihjäl med små damm-moln som följd.
Regn och sol och gömda geocachar.
Fin luft, höstigt och blött.
Vi går inte ut och letar svamp den här hösten.
Vi går ut och hämtar.

Det här Fortunaspelet.
Det kommer bli själva essensen av att tänka tillbaka på "hälsa på mormor och morfar" för mina barn.
I övrigt ikväll: Blåbärspannkaka, regnbågsväder och så den eviga ipaden.
"Jag längtar till imorgon för imorgon ska jag få frukost hos mormor och morfar och då får jag KRÄM. Och den müslin som heter Start. Kan vi köpa den müslin som heter Start mamma?"