Pizzakvällsmat på klipporna och lite träning inför framtida Mästarnas Mästare. Han är nämligen grym med vänsterfoten, den där lille.

Turistar på hemmaplan gör vi ikväll.

Roligaste äpplena de här små herrarna ätit i sina liv.

Pappan har gått på kalas, september är ljum, jag och grabbarna åker flakmoppe genom byn och ner till Båle.
Det är lördagkväll, Båle är tomt, det är jag och dom, sanden och vattnet.

Barnkalas bakom idrottshallen i Veddige, med massor av glada ungar och nöjda föräldrar.
Alldeles gratis dessutom.
Bra initiativ!
Mer barnkalas åt folket.

Solen gick upp klockan sju, jag också, jag var först. Ruben blinkade, Bertil höll mej i handen och sparkade runt som en helikopter och Mattias låg nere vid fötterna, han hade flytt helikoptern under natten. Jag klev upp och dök i. Att septembervattnet kan vara så varmt fortfarande!
En efter en kom de ut. Ruben först, insvept i filt. Mattias sen, han dök i han också. Sist kravlade sej Bertil ut med sömngrusiga ögon, kröp in jämte Ruben och väntade på frukost.
Frukost på båt kan vara det finaste.
Sup på stilla vikvatten likaså.

September skiner och båten ligger fortfarande i sjön.
Vi åker ut och sover över på Sunnerö.

Kammaropera på pyttescen. Möt Lucrezia Borgia, den övergivne sonen och giftbägaren.

Jag brukar inte köpa jättemycket tekniska prylar i allmänhet, vilket har lite att göra med att jag håller "läsa instruktionsbok" nästan överst på min topp-tre-lista över saker jag avskyr (efter kräksjuka, orättvisor och krig).
Men idag kände jag plötsligt att jag inte kan leva utan en GoPro-kamera.

Vissa jobb är värre att göra än andra, för en glutenintolerant.

Mikroplastforskaren Bethanie på Zoologen i Göteborg mäter plasthalter i fiskar, har dissat kungen med bebisröst och kan vara den snyggaste och mest sympatiska människan i hela universum.

Sicken tur ändå att en inte är ensamstående förälder.
Idag (ensam med ungarna) upptäcker jag en massa bruna små prickar i Bertils hårbotten, HARREDUMILDE det går löss både på skola och förskola, kamma kamma kamma, prickarna kryper inte MEN DET MÅSTE VARA ÄGG hur ser lusägg ut, HUR SER LUSÄGG UT?
Ner i badkaret, tvätta tvätta tvätta kamma dra, ungen skriker AAAJ, tvätta tvätta tvätta.
Få i säng aldrig så ren unge, pusta ut, höra pappan komma hem.
Hur ser lusägg ut? frågar jag pappan.
Njaa, svarar pappan. Fast när jag hämtade Bertil i eftermiddags satt han i sandlådan och hällde lass efter lass med sand över sej.

North Sea Tall Ships Regatta har seglat från England och kommit till Frihamnen i Göteborg. Vi tar färjan från södra älvstranden och mönstrar på en sväng.

Söndagsuppdrag på Göteborgsoperan, fantastiska sopranen Ingela Brimberg.
För övrigt huvudrollsinnehavaren i den opera nånsin jag är mest ledsen att jag aldrig såg, Elektra på Norrlandsoperan för några år sen. Utomhus. Med vatten, eld och forsande blod, på en flera hundra meter lång scen.
Idag: Lite mindre eld och blod, och mera indirekt solsken.

Fingrarna i syltburken osv.

Den årliga.
Läjeslajrhåmmrar, fiskdamm och bilbanebygge, samt små ungar som, mer eller mindre oskyldigt blå om munnar och händer, plockade av alla Ullas björnbär, så högt de nådde.
Sen vann pappa en Thord-tomte på ståupp-bingo vilken Malte ville ha och fick, och Bertil fick välja en egen från Thords fina tomtehylla.
Jag tycker så mycket om dom här, ALLIHOP, sa Mattias när vi körde hem genom natten. Jag vill krama dom allihop, så mycket tycker jag om dom.

Jag med.

På andra sidan vägen spelade Mattias och smågrabbarna äventyrsgolf medan jag fotograferade bröllop.

...och gåshuden som kröp längs skinnet därinne i gläntan i Haverdal, då Linnea Olsson satte sej med sin cello bland trädstammarna och spelade och sjöng.
Den känslan i kroppen har jag inte haft sen Harriet och Johan sjöng Gårdakvarnar och Skit i kyrkan på Lisas och Fredriks bröllop.