Hos Malin och Karin och Sam i Gröndal

Hej Stockholm. Det var ett tag sen. Jag är inte kompis med dej längre. Jag har blivit den lite osäkra kusinen från skogen. Det är så mycket FOLK överallt. Särskilt i din tunnelbana. Och dom går så fort, folket. Springer till tåget fast nästa går om sex minuter och sånt. Jag håller hårt i mina väskor för annars kanske nån TAR dom och sen tar jag tunnelbana och tvärbana det fortaste jag kan till Gröndal. För där är det lugnt. Lite som hemma faktiskt.I Liljeholmen där jag ska byta träffar jag en tant. Jag frågar tanten om hon vet vart tvärbanan finns. Det vet tanten. Jag ska visa dej, säger tanten. Du kan följa med mej. Ett misstag, förstår jag snart. Tanten börjar hasa med sin rullator mot hissen. Hoppas du inte har bråttom, säger tanten. NÄ. Det har jag ju faktiskt inte. Det är ju just bråttom jag inte har, skogskusin och allt. Vi går där och småpratar, jag och tanten, genom galleria, upp i hiss, genom våning två på galleria. Tanten heter Eva. Hon kommer från Hälsingland och har alldeles isblå ögon. I trettio år har hon bott i Liljeholmen. Man åker hissbana upp till mej, säger hon. Hissbana upp längs berget. Eva visar mej tvärbanan, och jag åker en station till Trekanten, följer Lövholmsvägen uppför backen och knackar på hos Malin och Karin och Sam. Dom har vidunderlig utsikt och flyttkartonger överallt och tvillingar i magen. Flyttkartongerna och tvillingarna hör ihop. Utsikten kommer få stryka på foten. Malin och Karin och Sam och Gröndal räddade upp Stockholmsstressen som drabbade mej idag. Och imorgon? Då åker vi till Pajala.

blogg-151013nordlenke1 blogg-151013nordlenke2 blogg-151013nordlenke3 blogg-151013nordlenke4 blogg-151013nordlenke5

Luleflyget ovan morgondimma

Toughest - Kvällsmat på Lotsvägen 1-1