Alltså de här hjältarna.Åtta kilometer löpning. MED FYRTIO HINDER. Och nu snackar vi inte några små sketna bommar att hoppa över. Nä, jag bugar mej. Alldeles särskilt bugar jag mej åt Nina, som kopplade på vinnarskallen Allan och inte såg röken av sina lagmedlemmar innan hon tog sej uppför väggen och i mål först av allihop. Plats 934 låter ju inte jättebra, sa Mattias, men jag tänker säga att jag hade över 2000 personer efter mej istället! För det hade han. Och jag är så imponerad och tänker att en kanske skulle börja träna utav bara hejsan och sen ställa upp nästa år? Jag är ju ändå orienterare i grund och botten och jag tror sega seniga orienterare är better off här än biffiga muskelmän. Jag ställde ju faktiskt upp på triathlon häromåret, att jag inte kom i mål var ju bara en tillfällighet. Joråsåatte.
