Vi åkte upp till Tjärnö utanför Strömstad idag, Robert och jag. I ösregnet.Robert hoppade mellan vattenpölarna i sina hipstersneakers, men uppgradering ändå, sist hoppade han runt i converse.
Koom i Koostervaals... sjöng jag. Hela tiden. Robert föreslog att jag skulle försöka nynna på nån annan sång istället. Jag försökte med Empire State of Mind ett tag, men det funkade dåligt ändå. Det stod ju Koster överallt. Kosteröarna, Kosterhavet, Kosterbåtarna, Kosterfjorden, Nordkoster, Sydkoster. Man såg Koster mellan klipporna när det klarnade upp litegrann. Lyssna, sa Robert, missljudet i bilen låter exakt som introt till In the Air Tonight med Phil Collins! Men det hjälpte inte heller. Dejeliga mö på Kosterö, du min lilla glada fästemö.
Vår forskare Olga forskar på sjöstjärnor. Hur dom förnyar sej och växer ut en helt ny arm om dom förlorar en. Hur den förlorade armen itself kan växa ut en ny kropp! Om hon skär av en sjöstjärnearm kan den fortsätta leva hur länge som helst, armen alltså. Låter blodigt och mordiskt, men vet ni, bebisar funkar lite samma. Spädbarn kan återskapa organ. Det är sant! En avklippt fingertopp kan växa ut igen på en riktigt liten bebis. Don't try this at home, dårå. Olga gav Robert en sjögurka. Sjögurkan var sträv och mjuk och lite guppig. Om den känner sej hotad kan den spy upp hela sej, berättade Olga, alla organ och hela innanmätet! Så äter den som jagar upp innanmätet, och så återskapar själva sjögurkeskalet hela sitt innanmäte och överlever. Det är ju precis hur fräckt som helst. Och om den känner sej lite rädd så kissar den när man håller i den, sa Olga till Robert. Se där, nu kissar den! Det var en döfin dag på Tjärnö idag, trots det ihållande ösregnet. Det var en långa vattenfyllda timmar på motorväg, men det vägdes upp av en fantastiskt fin och rolig och snäll forskare, samt en reporter jag trivs oerhört bra tillsammans med. Ut på hav vi gå, där som marelden blänker så blå.
