Tandemcykeln ut, hjälmarna på, första kuvertet öppet.Till Sara och Mårten på Vallgrens väg på förrätt. Dit kom också Louise och Anders, skojskoj i glasen och kycklingrulle på tallriken. Nästa kuvert öppnat och vidare mot Kvarndammsvägen dit Anders och Anette redan anlänt, och där Janne och Anna-Lena höll på att grilla lax i flygande fläng. Sen nedför backarna hem till oss dit Johanna och Andreas kom och sedermera även Jens och Ann-Sofie, fast de sistnämnda behövde inte cykla långt, bara krypa genom häcken. Hallontårta och Glenlivet, ut till svalkan i uterummet, Tom Waits i högtalarna och nytappade Bryggarbröder-öl. Två rykande nya sorter bjöds, Båtfjordens Rätt Sia Äva, samt Båtfjordens Stan, Ban och Lara. (Inte stan som i staden. Inte heller Stan som i amerikanen. Utan stan som i sten. Sten, ben och lera. Nån form av hum måste ju ni utsocknes få också. Rätt sia Äva behöver ingen förklaring, för vet ni inte var Äva ligger vet ni ju heller inte vilket som är rätt sida. Eller fel. Såatte.) En hel timme för länge stannade vi kvar i uterummet och kom inte ner till Fiskerilokalens partaj innan klockan elva, där vi blev kvar till nattatimmar. Sena nattatimmar för vissa, eftersom vissa bara segade kvar och babblade innebandy när hemgång dagades och jag gick i förväg och väl hemma märkte att nyckeln var glömd och vände tillbaka och mötte Johan Määttä och lånade Johan Määttäs telefon för att ringa vissa, och vissa svarade att vissa var på väg hem och att jag kunde vänta utanför för vissa var strax där och när jag väntat utanför en halvtimme var jag så arg att jag gick tillbaka ner till Fiskerilokalen och stampade vissa skithårt på foten där vissa stod kvar och "bara skulle säga några ord till" innan vissa tänkte komma hem och låsa upp för mej. Så var det med det. Stan, Ban och Lara kan ta hårt på Rätt Sia Äva.
