Julafton i fyrtiosju bilders fastforward.Historieätarnas sista barnprogram, starwarstandborste som blinkar i en tandborstningsminut, bastubad i hamnen, grönsakssoppa i Ambjörntorp, "boll dä" hos dem som klätt sin julgran ända ner, Risk istället för Kalle Anka, revbensgrillning på altanen, Den Försvunna Diamanten, julmust i snapsglas, spaning efter tomten som aldrig kom eftersom morsan och farsan varit oförutseende och oplanerande nog att tro att det nog skulle kunna lösa sej med nån granne eller vadsomhelst, ett hoprafsat brev och en julklappssäck i tvättstugan där tomten skrev med stora bokstäver att han såg att vi satt och åt och inte ville störa och att han hade jättebråttom vidare eftersom han skulle till så många barn, en nybliven sexåring som helt fint bara godtog tomtens brev och inte blev jätteledsen alls trots allt hjärtknipande spanande, Starwarslego, brumbilar, pekböcker och tonårskläder och inte ett teveprogram på hela kvällen, bara en massa spelande och byggande och lekande, och när alla farmorar och mormorar och morfarar och farbrorar åkt hem satte vi på Star Wars episod fem (vi har maraton på alla gamla nu för att komma ikapp den nya biofilmen och för att Ruben ska få se dom och för att jag, ehe, inte nånsin sett en enda en) och Ruben somnade i soffan och när den var klar såg vi slutet på I Rymden Finns Inga Känslor med Hugo och när sen Tomten - En Vintersaga från 1941 gick på långt efter midnatt var vi så gladtrötta att vi närapå låg på golvet och vek oss dubbla av skratt åt tomten och hans nickande och funderande strykningar på skägget. Och Bertil, som äntligen börjar gå att prata med, när han bytt blöja och säger: "Nu bajs borta", och på frågan: Vill du ha mer välling? svarar: "Nä välling", och på frågan: Vill du ha napp istället? nickar leende. Lilla unge. Stora unge. Största unge. Världens i särklass bästa julafton faktiskt.
