En lagom liten julmarknad, helt i min smak.Med alpackor, glögg, kransar och glutenfria pepparkaksmuffins. Med en godisutdelande tomte, som sa till Ruben: Då ses vi på julafton! varpå Ruben la huvet på sned och misstänksamt frågade: Vet du var jag bor då? och tomten förbluffande nog svarade: Jaa, jag tror du bor i Bua? Den här mamman försökte stint stirra bakom skägget för att se om hon kände igen något av dragen där bakom, men icke. Vi var liksom inte ens i närheten av Bua så han kunde ju inte ha chansat? Radien runt Stamnared ger minst hundra andra små byar ut till våran. När vi sedan satte oss ner på några fårskinnfällsbeklädda träfåtöljer, och en kvinna misstänkt lik såväl Barbro Enarsson som Anna-Lisa Hansson och Marianne Frigert (alla Svahns-systrar med bortgifta efternamn) satt i fåtöljen bredvid, gav det sej efter lite småprat att hon hette Inga-Maj och självklart var en ytterligare syster (di är nog en tretton styckna syskon sådär) och så sa hon, välkodat för femåringsöron: Det är min son som är T-M-T. En kusin till Buas alla Svahnar alltså. Phiu. Där slapp jag undra resten av den här julen.
