I Paris jagas terrorister, i Sverige likaså. Världen gungar, och jag längtar efter mina barn. Ruben har gympa nu, imorgon ska hela klassen ha nallefest, han vill ta med sej tre gosedjur. Kossan, Spiderman och Nallen Arnesson. Undrar om dom pyntar klassrummet, så det ser ut som fest? undrar han. Solen skiner fram mellan molnen, jag går ut i trädgården och andas. Säg att det blir krig. Här också. Säg att det går så långt, att de tar sej hit. Ryssarna och Daeshfolket slåss vilt på västkusten och vi låser in oss. Säg att de ringer på här och var. Tvingar sej in i husen och avrättar våra grannar. Att vi efter att ha spärrat in oss i huset tillräckligt länge är så rädda att vi känner att vi måste fly. Säg att vi inte kan flyga eller köra någonstans för att andra länder inte vågar ta emot oss. Det finns svenskar som har betett sej opålitligt. Säg att den dagen kommer då jag köper en flytväst full med papper för tiotusen, sätter den på Bertil och betalar det tiodubbla för att vi ska sätta oss i en gummibåt och smyga oss över Kattegatt till Danmark, i novemberstorm.Det är inte längre bort än så.
