Mördarens Apa

Jag har bävat för den här dagen.
Någon gång måste den ju komma, men jag ville helst aldrig att det skulle ske.
Dagen då jag och Ruben läst ut Mördarens Apa.
Nu är det slut.
Inga mer kvällar i soffan med Chiefen och Sally Jones.
Inga mer detaljerade maskinrumsbeskrivningar och strapatsfyllda båtfärder till Afrika och Indien.
Inga mer sorgliga fadosånger av Ana, nynnandes i bakhuvudet, inget mer dragspelssnickeri hos Signor Fidardo.
Ingen mer Maharadja av Bhapur.
Ingen mer jakt på Alphonse Morro.
Jag kommer sakna ihjäl mej, ingen annan bok kommer någonsin kunna segla in och putta denna av tronen.

Men jag har en unge till.
Och han blir väl också åtta år nån gång.