Det är inte helt lätt att vara förälder och ta rimliga beslut när plötsligt, mitt i frukosten, Hallandstrafiken först meddelar om långa förseningar och strax efteråt att all trafik är inställd på grund av snöovädret och jag sitter där med en kille som undrar:
Vadå? Betyder det att vi inte ska åka till skolan då?
Ja, nä.
Jag vet inte heller vad det betyder.
På övervåningen ligger det en liten sjuk och sover.
Ska jag ge mej ut, skotta fram bilen, väcka lillebror för att skjutsa storebror till skolan, när inte ens bussarna går?
Är det ens nån skola, mer än för de allra närmast boende?
Kommer lärarna lyckas ta sej dit?
Borde inte skolan, i samma mejl som de meddelar om inställda skolskjutsar, även skriva att det är okej att plugga hemifrån idag, att ingen frånvaro kommer noteras?
En dag utan lärarledda lektioner måste väl vara okej, de har ju sina ipads med alla uppgifter på.

Well.
Nu är han iallafall i skolan.
Skickar mess om att nästan alla är hemma.

Det här med rimliga beslut.

…i väntan på nattens och morgondagens utlovade snösmocka.
Känns oerhört långt borta.

Sunnerstranna fram och tillbaka.

Snorkranen är påskruvad och schemat är lagt.

Knivigaste punkten att förverkliga:
“Kompisklubben”.
På måndagseftermiddagarna har dom kompisklubb i kyrkan, med pyssel och bakning och mys.
Det missar han idag.

Men det är inte så svårt mamma!
Vi kan bara sätta oss här och sjunga, kom igen, jag lär dej:
”Vi går på livets väg, vi går på livets väg, Gud finns över mig och under mig och framför mig och bakom mig, Jesus han är med oss, vi går på livets väg”
Och sen kan vi gå och pyssla, och sen kan vi sjunga den igen.
Lätt som en plätt!

Känslan är vår men isen säger vinter.

Inget svängrum och ingen lyft.
Men envetenhet, det har han.

Solsken och fågelsång och utsikt och eld och skog.
Alla mina bästa.

Är det inte norrsken så är det två närliggande planeter svansandes tillsammans i skyn.
Möt eder nyaste himlafenomensfotograf.
Ikväll utan vantar med femtonsekundersexponeringar på hamnen.

Tiotusen klipphoppsteg.

Barbent!
Barbent gäller dock bara exakt i den där lilla läiga hammockhålan vi har bakom garaget.
I övrigt håller temperaturen väldigt mycket ullstrumpbyxa.

-Mamma! Vad betyder avstjälpning förbjuden?
-Det är att man inte får dumpa nånting där, typ kvistar och sånt om man har rensat i sin trädgård.
-Va? Jag trodde det var att man inte fick plocka blommorna där.
-Plocka blommor? Varför trodde du det?
-Ja, alltså, plocka av stjälkarna. Så dom lossnar från marken.
-Men lille vän. Nej, man får inte kasta skräp. Men där växer väl inga blommor?
-Joo! Inne i buskarna! Kom och kolla!
-Sannerligen du.
-Så betyder det att vi FÅR plocka några då?

Jodå.
Dumt av mej att tro att den här lille ungen skulle missa vart det växer blommor.
Även om man får huk-krypa i Oländiga Kvistars Träsk för att nå fram.

After-skola i sanddynslä.

Tillåt mej att presentera Bua Seagulls P09-11-lag.
Leder ligan gör dom också!

Vårtecknen haglar.
Konstigt.
Nyss längtade jag till exotisk sommarvärme, nu är det enda jag kan tänka på att ingenting slår vårvärme i lä.

Så kom Bertil, Alva och Amelia in genom dörren och undrade om de kunde få:
-saft och glas
-några kakor
-en filt
-och en korg att bära allt i.
Sen bar dom upp allt på Storaberget för picknick i eftermiddagssolen.

Så glad att mina ungar är precis dom dom är.
Och att dom bor här.

Inte för att jag fattade vad det var jag såg, därnere på Båle idag.
En regnbåge. Fast… vit?
Efter lite googling är jag nu klokare.

En regnbåge bildas ju när solens strålar reflekteras i regndropparna.
Men eftersom vattendropparna i dimma är så väldigt mycket mindre än vattendroppar i regn, så delas strålarna inte upp i färger, spektrum, utan sprids istället bara till en båge av vitt skimmer.

Sådärja.
Har jag lärt mej nåt nytt idag också.

Dimbankar kommer och går över öde strandängar.

Bruna löv får maka på sej, våren är på gång.

Vi fann det.
Ute på Biskopshagens högsta klippa satt vi på Karins renfäll och såg gröna och röda vågor dansa över Frillesås, Åsas och Onsalas himmel.
Månskenspicknick med extra allt.

En sovsäck så hade vi stannat.

Kvällspromenad med lillebror innan nattning, i hopp om att det utlovade norrskenet ska hinna visa sej redan tidigt på kvällen.
Jo, det syns i kameran, men knappt för ögat, där vi står och spanar lite för nära slingans störiga ljus.
Svagt svagt grönt.
Men det kunde ju lika gärna vara Ringhalssken.

Han får gå och lägga sej utan.