Sovaöver

Det är alldeles för sent egentligen, men dom här barnen är så snälla och glada och fnittriga att dom får titta på en film till innan dom somnar.
Tillsammans alla fyra, i storebrors bäddsoffa.
Bertil får också vara med, det är det finaste av allt, Bertil har dom knött ner mellan Eddie och Albin, och Bertils ögon lyser, han får vara med och sovaöver med dom stora. “BRUSCHAN”, fnittrar dom. Och puffar till Bertils kudde så han ska se bättre.
Långt efter midnatt hör jag deras fnitter, långt efter att filmen tagit slut.
Imorgon är det lördag och dom ska få granplundrarpolkagrisfrukost.

Fredagsskymning

Lätt förvirrad över vad som är fram och bak och upp och ner och högervrid och vänstervrid och tilt och hur man mitt i alltihop ändrar slutartid när apparaten larmar om too dark. Och ja, för mörkt hann det bli innan jag fick upp och ut allt så det syns inte hur vi står där och vinkar nere i trädgården allihopa. Men ändå. Det går att se ända till Danmark nästan!

Soluppgång över Lotsvägen

Tidig morgon, tjur vid horn.
Onödigt ändå att köpa en drönare om den bara ska stå ouppackad i sin kartong.
Men fytusan för en svårnavigerad flygmaskin.
Jag kan ju inte ens höger och vänster i vanliga fall.

Det hade nog hjälpt om jag åtminstone någonsin spelat tevespel.

Sista jullovsfrukosten

Vi tar det piano.
Sover till tio och äter frukost vid elva, hur det nu ska gå med återgång till tidiga morgnar vet jag ingenting om.
Jag gillar dom här.
Hänget, sällskapet, kramarna.
Men jag gillar alla andra skollov mer.
Snöfria ledigdagar som bara regnar bort kan vara mysigt i teorin, men i praktiken är det endast en hoptrasslad härva av skitna overaller och vantar i hallen, rastlöshet, tevespelssamvete, väggklättring och längtan till värme och ljus.

Ewas födelsedag

Sjuttio bast blir hon idag, våran fina farmor Ewa.
Sjuttio bast, då får man sitta stilla och bara ta emot vid sitt finrumsbord, medan Andreas lagar trerätters som spräcker brallor och smakar himmelrike.

Nallen Arnesson och det mystiska försvinnandet

När Ruben var liten gjorde jag en bok åt honom.
En saga om hans gosedjur som försvann.
Ett par månader hann vi ha boken, innan den försvann.
Jag har letat mej blå genom åren, vänt upp och ner på hela huset, sökt i alla små prång där den kan ha trillat emellan.
Ingen bok.
Och inte har jag hittat originalfilerna heller (för att kunna göra en ny), trots att jag kollat igenom snart sagt samtliga hårddiskar och gamla dvd-skivor jag har i mitt arkiv.
Så kommer den plötsligt fram.
Oh the joy!
Bästa godnattsagan tillbaka.
Inte bara i Rubens ögon utan även i Bertils, eftersom han ändå tror att det är han på alla bilder.

Gott nytt år

Det blir ett alvedonstinnt nyår i år.
Ett dimmigt, febrigt, mulet, grått.
Happy holidays!
Åtminstone bättre än blodförgiftningsnyåret för två år sen.

Piazza Pingstkyrkan

Om vi bara tänker bort alla lager av ylleunderställ och övrigt bylsiga kläder, så skulle detta nästan kunna vara ett skönt häng på en solig piazza i Sydspanien.
Sol på näsa, same same.

Varbergstripp

Vi tog bussen in till stan jag och Ruben, till julklappspengshandling, knäckklubbefika och motvillig klippning.
I snart ett år har jag velat dra honom till frisören, i snart ett år har han tvärvägrat av någon anledning (som kan tänkas stavas grupptryck eftersom halva hans klass har samma frisyr) och i snart ett år har han sagt att han visst går med på att klippa sej.
Efter jul.

Juldag vid Dranstugan

Välbehövlig skogspaus med pappasläkten innan eftermiddagen dimmrade bort i långtupplur i soffan medan flodhästar badade i havet i naturprogram på teven ackompanjerat av nyfådd flexitraxbana som kördes runt runt runt runt runt.