Jag är som en pensionär som sitter i fönstret hela morgonen och glor.
Helt fascinerad över allt jag kan se, i alla olika riktningar.
Därborta går bron över till Köpenhamn, jag ser hela vägen till fästet på Pepparholmen.
Nedanför mej ligger det som är kvar av Dockans industrimark, innan de rev allt för att göra plats åt Västra Hamnens alla snickarglada bostäder.
Kronprinsen. Triangelhotellet. Stortorget. Centralen.
Och i 360-gradersutsikts-frukostrestaurangen sätter jag mej mot norr, sidan jag inte ser från mitt rum. Ser en färja från Finland. Tusen parkerade bilar. Barsebäck i horisonten. Hav.

Solen skiner. Det ligger en dimma långt borta. Den kommer närmare. Och snabbt går det.
Innan jag vet ordet av har det börjat toksnöa över Malmö.
Horisontalsnöar gör det. Utsikten jag nyss njöt är nu en vit vägg.
Och så plötsligt; solstrålar tränger genom väggen, dimman skingras och voilá! Blå himmel igen.
Aprilväder allaredan.

Mössa på idag.

Ny hertig av Mantua, ny Rigoletto, ny Gilda.
Samma vackra musik, samma tragedi.

Den här veckan bor jag i Malmö.
Från taxifönstret ser jag att vintergäcken blommar på kyrkogården, gula böljande fält av vintergäck blandat med vita snödroppar.
Där hade jag kunnat gå och sätta mej.
Vid ett träd med en bok.
Om jag hunnit vill säga.
Jag hinner inte.
Denna veckan jobbar jag på såväl Skånes Dansteater som Malmö Opera och Helsingborgs Stadsteater, allting inklämt på en och samma vecka, vid midnatt ungefär slår jag ihop datorn och slutar jobba. Varenda dag.
Men jag har fått jordens finaste hotellrum.
Med fem olika L:a Bruket-flaskor i badrummet, fullt med gratis drickor (ja!) i minibaren och en utsikt som slår alla andra utsikter på fingrarna.
Lite New York över Malmö den här veckan faktiskt.

Lindrar lite att jag inte ens hinner gå och hälsa på Emil och Emma.

Några timmars sömn, tåg upp till Helsingborg, och så på det igen.
Ladies and gentlemen, I give you: Figaros bröllop på Helsingborgs stadsteater.

Rigoletto på Malmö opera, med ena alterneringscasten.
Dag ett på smockfulla teaterfotoveckan.
Vårens första nu-drar-vi-efter-andan-och-ser-inte-solen-på-en-vecka-vecka.

I tätt tätt duggregn lekte vi Kläbo i Åkullas spårade backar idag.
Med blandat resultat, då.
Jag hörde någon nämna: "Alltså, jag är ju BÄST på det här!" så då får väl mödan anses värd, tänker jag.
Även om jag fick bära tillbaka en av dem som inte sa det efter mycket väl utnyttjade tvåhundra meter.

Barnen lördagsförsvann ut i det vita, med hjälm på huvet och snowracrar på släp.
Vi stannade hemma och skurade ut vintern så hela huset nu luktar liljekonvalj, sen tog vi rygg på dem. De var inte i skolbacken och inte i kyrkebacken. Men två par stora fotspår och ett par små bredvid åkdonens glidspår gjorde att det gick att nosa upp dem, ända fram till ett trehövdat fnitter inifrån en träddunge på storaberget.
Hur kunde ni hitta oss? undrade de förvånat.
Nädu. Det kan en undra.

Nere i hamnen låg havet blankt.
Inte en krusning, bara stilla, tyst och dripp-dripp-dropp från de hängande snöpåsarna på taken, långsamt och tungt försvinnande.
Lä och sol på bryggan.

Är det våren?
Då kanske min massiva längtan utomlands kan klinga av en smula.

Här kommer den! Våren!
Snödroppar och fågelkvitter och solsken och asfaltstorra vägar och farmorpulka på ledig fredag, hurra!

En anda luft.
En halvvinter hos sydligt folk som inte vill ha den.
Åtminstone inte i mars.

Jag behöver mer av sånthär i mitt liv.

Snö, snö, snö, ännu mera snö.
Jo, det kanske är vackert.
Det kanske gör dagarna ljusare och barnen gladare.
Men jag är innerligt trött på kylan, jag är inte gjord för isväder, jag vill bli pensionär och bygga ett litet hus på Madeira där jag kan bo mellan november och mars och dit alla mina kompisar kan flyga ner och komma och hälsa på, en efter en hela vintern lång.
Det är helt okej med en måstefri ledigdag mitt i arbetsveckan (idag Mattias sådan men jag tjuvar lite på den).
Men ändå.
Jag vill till våren.

Noll fiskelycka på Ljungsjön idag.
Inte en abborre så långt isen knakade.

Men ändå, lävinter med minusgrader, eld och varm choklad.
Jag har sannerligen sett sämre dagar.

Sofiamade Carbonara på vispade ägg, och päronsplitt efter tömda tallrikar hos sportlovande stockholmare på Tången.
Sportlovande, renoverande, bebisdjur-till-världen-hjälpande.
För Svineriet har fått nya små lamm, i förrgår föddes tre små ullklimpar.
Ulf fick agera barnmorska, han kan nog närapå alltmöjligt den.
Jag hade stått handfallet skräckslagen, men Ulf bara kör.
Det är såna dom är Ulf och Sofia, dom bara kör, bara är.
Jag älskar det.
Okrångligt, opretentiöst.
En kväll på Tången.

Hej lilla fågelunge, några veckor större än sist.

Jorå.
Tio minus i luften plus sibirisk isvind gjorde att de två minusgrader havsvattnet höll, kändes som rena sommaren att komma ner under.
En stickande prickande befriande känsla.

Kanske att den här bastukvällen ändå höll något slags köldrekord, flera av Bryggebastun i Buas annars så modiga onsdagstanter gav sej inte ens ut på de glashala trallarna för att klättra ner till den upphackade vaken.

Men, två minus? Jag visste inte att vatten kunde gå under nollan.
Fast salt havsvatten kunde tydligen det.

Halland Love Stories - en short cuts på teaterscen. Tonsatt med Per Gessles musik.
Från fallskärmsjägaren som landade på en åker i Morup under andra världskrigets slutskede, träffade en flicka och sydde om fallskärmen till bröllopsklänning, till kundvagnskrock på Gekås, sommarflört i Olofsbo, förbjuden kärlek på asylboende och svartsjukedrama på Liseberg.
Allt har Teater Halland bakat ihop till en historia, efter att ha intervjuat otaliga hallänningar om sina kärleksminnen och besvikelser.
Allt är sant, säger dom.
Eller iallafall nästan.

Min frusna kropp tackar för inomhusjobb idag istället för utomhusdito.

Den här inomhustemperaturen i det här dåligisolerade husaskrället med sina iskalla golv på torpargrund.
Förgörande för kropp och själ.
Jag pendlar mellan att sitta i soffan under dubbla filtar och knappra på datorn med avklippta fingervantar, och sitta inne på golvvärmen i badrummet med datorn i knät.

Ge mej endera Thailand eller juli, nu.

Middagskväll te Brettes.
Ice Age 4 på teven till snösprungna ungar och ute i lagårn nattar Wilma getterna, hönsen och Nalle, nya lilla tjurkalvstillskottet av Highlandcattlesort.

Har väl inte hänt sen dinosauriernas tid, att vi har kunnat vara ute i snö och leka hela sportlovet.