Det här uppvaknandet.
Nu håller vi tummar och tår att det fortsätter vara kallt till jul.

Efter förskolans luciatåg i onsdags kväll var Bertil lite besviken.
-Det VAR inget luciatåg mamma. Vi skulle ju ha LUCIATÅG, och det VAR inget!
-Å, jaha, du menar att ni inte GICK i nåt tåg, nä det gjorde ni ju inte, ni satt ju redan där när vi kom in. Men du! På fredag fyller ju Ruben år, då kommer ju mormor och morfar och farmor och Bosse, DÅ kan vi ha ett luciatåg om du vill?
-JAA. Det VILL jag.

Så det hade vi. Vi övade till och med innan. Sjöng Sankta Lucia och Staffan var en stalledräng och Midnatt råder och Blinka lilla stjärna och Bä bä vita lamm gick på restaurang.

Efteråt, när alla gäster gått hem och jag tog upp Bertil i famnen, hade han samma bekymrade min som sist.
-Mamma. Det VAR ju inget luciatåg. Du sa vi skulle ha luciatåg, men det VAR inget tåg. Jag vill ha TÅGET. Med Sankta Lucia på.

Åtta år.
Visserligen inte förrän nitton i midnatt, men ändå.

Grundskola, lågstadium, klassrum.
Matte, svenska, idrott, NO, religion och snöblandat regn.
Tomtenissebarn, månkunskap, kristendom.
Hinderbana, twist, grönsakssoppa.

Skriv en berättelse.
Det var en gång och den var grusad.
Det måste finnas en tomte med i berättelsen.
Det var en gång en tomte och den var grusad.

Och i slutet av dagen: lugn och ro och morgondagsplanering, med massage av varandras ryggar.

Jag är så vansinnigt imponerad av dom där fantastiska lärarna dom här ungarna har, lärarna som står ut, lär ut, andas djupt, räknar till tio och fixar alla situationer, onda som goda.
Och som lär dom om varför söndagen är en kristen helgdag.
Tiohopp.
Och atmosfäriska stjärnfall.

Igårkväll, vid läggning:
-Bertil, vad vill du nu vara imorgon i luciatåget? Vi har både tomtekläder och stjärngossekläder. Vilket vill du vara?
-Sankta Lucia.
-Ja, precis, i Sankta Lucia-tåget. Vill du vara stjärngosse eller tomte?
-Sankta Lucia vill jag vara.

Min son.
Är det Sankta Lucia du vill vara, är det Sankta Lucia det blir.

Varmt bad taget, två ljus tända, Jakten på Tidskristallen på teve (bägge ungarna sitter blickstilla sedan ett par avsnitt tillbaka) och nyklädd julgran på deras rum. Pyjamasar på, fårskinnstofflor, äpplen under filt och "Vi kan kolla på ett vuxenprogram nu om NI vill" från mittemellan, varpå han kryper ihop jämte pappan och kollar på hela Bye bye Sverige och halva Henrik Schyffert-skaffar-gris-programmet, medan lillebror boar ihop sej vid sidan om mej och sen somnar på mitt bröst.

Det här fantastiska livet jag har.

Bergis att dom här inte hade synts ens, om världen varit lika mörk som i förra veckan.

Grej ett:
Vi kommer till allmänhetens åkning på Sjöaremossen (varje vardag 13-15 och eftersom Mattias är pappaledig på måndagar kan vi alltså åka dit) och där är inte en kotte. BARA VI. Och en oändligt stor och spännande is.

Grej två:
Vi har tagit med en skridsko i storlek 34 och en skridsko i storlek 30 till Ruben.

(Grej tre:
Det var ganska roligt att ha snöbollskrig och nedgrävning i snöhögarna bakom isbanan också. Och så kom plötsligt mormor och morfar spankulerande dessutom. Och nu vet vi ju att de nyärvda skydden och hockeybyxorna passar iallafall. Samt att lillebror behöver en smula mer isträning.)

På väg hem, ännu mera.
Denna sekundsnabba lycka!
Vis av erfarenhet vet jag att det är bäst att passa på.

Det börjar som en ljus dimma som drar in från sydväst.
Närmare och närmare över åkern kommer den, yrsnön.
Vi har hämtat minigran till ungarnas rum och sitter inne i adventsljusvärmen hos farmor med brutna benet, när den kommer smygande, samtidigt som hästarna promenerar förbi nere på vägen.
Hundra flingor till, ytterligare tusen.
Tänk om, tänk om den får stanna.
Åtminstone mer än ett dygn.

Mamma fyller år idag, sjuttiofyra stycken, vi har varit på kalas. Fastrar och mostrar i fint eftermiddagsljus från västerfönstret, men jag hade ingen kamera med mej. Jag har börjat sluta med det. Att alltid ha kameran med mej. Jag vet inte om det är skönt eller tråkigt.
Ruben fick sin första födelsedagspresent för i år, Agnvallarna hinner nog inte hit på fredag. En legobil som blev kvällens pyssel. Legobil, glitterlim och julkalendern. Och sen Stranger Things när ungarna somnat. Partyakuten i småbarnsland.

Efter fyrahundraåtta personalporträtt (plus en gruppbild) av tvåhundrafyra medarbetare på Sahlgrenska Akademin, är jag i mål.
Nu blir det inget mer photoshop.
Eh, ikväll.

Studieledig dag på skolan.
Måndagspappaledig pappa hemma från jobbet.
Och så mamman som gjorde klart dagens enda jobb (lasermätning av virke på Värö bruk) redan innan frukost.
Vilken bra kombo!
Vi struntar i att skrapa rutorna och tar bussen till stan!

Att dra upp gardinerna i gryningsljuset.
Frost på taken och ungar i pyjamas framför julkalendern på teve.
Lite lugnare veckor nu, välbehövligt.

Skogsluft, andningshål, paus.

Och, ovanpå det, sagomagi på Malmö Opera.

Sagomagi på Helsingborgs stadsteater.

Med lite god vilja kan man ju se någon slags julstämning i hagelskuren som föll över Håkesgård idag. Om det nu inte räcker med allt mysfint de gjort överallt, Marie och Viktoria, bland alpackor, påfågelduvor och grönskimrande ankor. Vilket det ju gör. Hagelsnö eller ej.

Ett varv runt sågen, härhemmave. Och i fint sällskap dessutom!