onsdag 29 februari 2012
Solen når knappt genom tjockan härinne i byn.
Vi hänger med farsan och Mange i garaget istället för i råkalla trädgården, jag och Ruben.
Jag tycker om mamma och pappa, säger Ruben. Jag tycker om Mange också. Jag LÄNGTAR efter Mange.
Farsan och Mange lagar Manges rötna Baotian-moped. Nu är den lite mindre röten.
Ruben hänger mest på flakan, flakan längtar efter sommaren, jag längtar efter sommaren, Ruben längtar efter sommaren. (Och Mange.)
Bara temperaturen blir lite behagligare ska jag och Ruben ta flakan till förskolan varenda morgon.
Jag längt-längtar.
Därborta ligger Bua.
Fast det syns inte, för världens tjockaste dimbank ligger tung.
Jag står på förskolan och tar bilden, har just hämtat kiddot som hänger i min arm, det är strålande solsken och vi ska åka dit nu, bort från solen och in i det tjocka.
Underligt.
Hörrni gamla fiskargobbar, hur var det nu med tre stora dimmor från sjön, visst skulle sommarn komma sen?
*****************************************************
tisdag 28 februari 2012
När man flyger över isen på Bottenhavet ser det ut som att man flyger över Alperna.
Och när man flyger över Stockholm ser man att Systemet, OnOff och Motorbörsgaraget i mina gamla hoods har fått lämna plats för... vad? Nya Nationalarenan? Skulle inte den byggas i Solna?
I övrigt ser man att det är sportlov på Essingeleden, med lite färre bilar i kö än jag är glad att jag flyttade ifrån.
Så var det med det. Nu är jag hemma.
Solen skiner på Umeå idag.
*****************************************************
måndag 27 februari 2012
Ingen Umeåvisit utan en stund på Änglabänken.
Och Nobody puts baby in a corner. Jag blir glad i hjärtat varje gång jag ser Nobody puts Baby in a corner.
Ser ni Nobody puts Baby in a corner? Det är Sisters of Jam som skrivit det på gaveln, i neon.
På gaveln, på Vasaplatsen, i Umeå, med alla försiktiga år och Hagamannen i minne.
Jag ÄLSKAR Nobody puts Baby in a corner.
På NorrlandsOperan sätter dom också upp Carmen nu.
Precis som på Malmöoperan, jag plåtar två Carmen på tre veckor.
Men där Malmös Carmen är en klassisk spansk förförerska på tobaksfabriken, med korpsvart hår och ros mellan tuttarna, är Umeås Carmen en sval finlandssvenska som bor på Ålidhem och sjunger Habaneran i sitt kök. Don José kommer från Gäddträsk strax söder om Lycksele. Och smugglingen sker inte vid Gibraltar, utan vid norska gränsen mot Mo i Rana, med högkvarter i en gammal husvagn under fjället.
Dock dör hon här också, Carmen. Hon gör visst alltid det.
Jag flyger till Umeå. Med mej har jag ett äpple, bihålemedicin och Hör bara hur mitt hjärta bultar i dig av Bodil Malmsten.
Hör bara hur mitt hjärta bultar i dig är min perfekta flygåkarbok. Jag vill aldrig läsa nånting annat på ett flygplan.
Vid Höga Kusten börjar isflaken komma. Dom tätar ihop sej mer och mer och strax söder om Holmsund och Obbola är det ett kompakt, hårt, flammande hav som ser ut som ett snötäckt böljande fjällandskap. Döfräckt.
I Umeå ligger snön djup, djupare än jag trodde faktiskt.
Och borta vid Konsthögskolan har det byggts ser jag, Konsthögskolan verkar inte se älven längre, där jag brukar se Konsthögskolan från Tegsbron ligger nu en stor rödbrun kub-koloss. Eller tre. Jag undrar om jag hinner hälsa på Konsthögkolan. Jag tror inte det.
*****************************************************
söndag 26 februari 2012
Hejdå vintern. Vi ses inte på dölänge igen.
foto: Mattias Åkesson
*****************************************************
lördag 25 februari 2012
Fantastisk liten trerätters en vanlig lördagseftermiddag sådär.
*****************************************************
fredag 24 februari 2012
Nyfödd liten Estelle i all ära, men Vårlastigens prinsessa Astrid klår nog Bernadottarna i tyll och prål.
Ruben MED klänning, sa Ruben när han kommit innanför dörren. Ruben KJOL och Ruben DANSA!
Sen lekte dom på, inte en den-är-min-tendens, inte ett gråt, dom lekte som världens bästa ungar, världens bästa kompisar, världens bästa prinsessor.
Tills Astrid slet av sej kläderna och mässade: NU ÄR DET NAKENFEST!
Hon brukar göra det. Tala om för folk att hemma har dom nakenfest. Det är jätteroligt, Nina undrar vad folk tror dom har för sej däruppe på Hultet på helgerna egentligen.
Min kompis Knutte har gjort en film. Den gick på SVT igårkväll och heter Gzim Rewind.
Gzim Rewind handlar om Gzim, en liten flyktingkille Knutte blir kompis med uppe i Boliden. Gzim och hans familj får inte stanna. Dom måste åka tillbaka, och Gzim frågar på bredaste Skelleftemål: Knutte? Varför ä dä ba vi som måst fara?
Nog för att det är fint när folk får barn, men salutera dom och lägga miljoner på en nyfödd liten prinsessa känns faktiskt som ett jävla hån när det inte finns plats för Gzim i Sverige.
*****************************************************
torsdag 23 februari 2012
Några dagars tättduggande regn och vips är all snö borta.
Vi går all in här och kör converse, utomhuslunch på Varbergs torg samt förrådsutplockning av cykel för årets första cykeltur.
Nu är det bara snödropparna som fattas.
(Och min cykelhjälm. Jag vet. Jag ser detta nu när jag ser bilderna. Det ser förjävla dumt ut att jag inte har nån. Smajlar mot kameran och ba: Snygg jag är i håret va, skiter väl jag i om jag ramlar och dör. Ungarna gör inte som vi säger, ungarna gör som vi gör och yada yada. Den är på nästa gång.)
Förresten föddes det en liten prinsessa inatt. Tänkte bara nämna det. Som en liten stolpe i historien.
Jag blev lite rörd faktiskt, för det är fint att dom blir en liten familj helt plötsligt, och jag gillar Victoria och Daniel för dom har inte valt att vara så fruktansvärt påpassade som dom är men ändå är dom skittrevliga mot mej och andra journalister som hänger efter dom och håll ni käft med era torra: Jamen det föds hundratusen andra barn och dom bryr du dej inte om? Näregörjainte för dom känner jag inte till, däremot om jag läser om nån okänding som får barn eller vadsomhelst annat som jag gillar, då kan jag bli rörd och bry mej om, men hur skulle jag kunna bry mej om Arne Svensson i Fritsla när jag inte vet att han finns?
Jag kan bli rörd av hittepåfamiljer på film också. Men det kanske inte ni blir?
Med ni menar jag mest Mattias här. Men föralldel, ni är nog fler.
Jag tror att ungen kommer få heta Astrid. Eller Ingrid.
Och det ena utesluter ju inte det andra.
För i Hudiksvall imorse föddes det en annan liten tjej.
foto: Mattias Åkesson
foto: Mattias Åkesson
*****************************************************
onsdag 22 februari 2012
Ja, har man i till synes hopplösa medicintvingarstunder lovat utflykt till hajar och ormar så har man.
Vi åka hajarna nu? frågade Ruben när han vaknade.
*****************************************************
tisdag 21 februari 2012
En och en halv timmes slagsmål sammanlagt, två vuxna mot en pytteliten och ändå fick vi till slut tvinga i ungen penicillin mellan sammanbitna tänder samtidigt som han skrek för full hals.
Han mutades med päronfestis, godispåse och alla nappar samtidigt samt hotades med inget Fåret Shaun, ingen förskola och inga nappar alls.
Vi lovade pengar och presenter, utflykter till hajar och ormar, ingenting dög, i ögonen lyste skräck och kommer han nånsin tycka om oss igen..?
Herregud. Detta är ju barnmisshandel. Fem dagar av det här?
*****************************************************
måndag 20 februari 2012
Nej, en öroninflammation gör ingen vinter.
Men en mormor och en morfar som tar hand om en såhär gör det hela mycket uthärdligare.
En öroninflammation gör ju ingen vinter.
*****************************************************
söndag 19 februari 2012
Hel dag i innebandyhall i Kungsbacka, med febrig öronond unge på läktaren och tre förlorade matcher för grabbarna på plan.
Tungt.
foto: Ruben Arnesson
*****************************************************
lördag 18 februari 2012
Kidsen av idag alltså.
Dom är beyond rövarspråket.
Brettesbesök med zappande mellan Melodifestival med orange Ranelid och Gladiatorer med hinderbansfantastisk Boström.
Gladiatorerna vann. Och Mattias, i kriget mellan honom och den minste i huruvida en skvätt alvedon skulle ner i den sistnämndes mage eller ej.
För febern är tillbaka, och öronontet har seglat in. Nu blir det doktorn. Där var jag också häromdan förresten. Hos doktorn. Tyckte det började bli en plåga att vara sjuk i flera veckor. Bihåleinflammation löd domen, penicillin skrevs ut, och bam! Jag är typ frisk.
Fattas bara att den minste blir detsamma. Och att inte det här med öronbarn är ärftligt. Fat chance.
Gråmorgon med hällregn och längesäng och Bortspolad.
Man skulle alltid ha lediga dar och ungar som säger klappa mej mamma i knät under filten.
*****************************************************
fredag 17 februari 2012
Dagsmeja.
*****************************************************
torsdag 16 februari 2012
Min kompis Milla! sa Ruben när han öppnade dörren.
Min kompis Milla.
Min lille möss-knickedick.
Idag är det mammas och pappas tur att komma och dansa hattdans till Sjörövarfabbe, så jag får nåt gjort den här veckan.
*****************************************************
onsdag 15 februari 2012
Så kom dagen då Lena kom tillbaka.
Se så grönt och fint här blev. Och krukorna! Stora och höga och jättesnygga krukor.
Det här med floristisk homestyling, mina vänner. Det är inte så dumt.
(Särskilt inte till tonerna av Sjörövarfabbe och ett vilt dansande kakmoster i cowboyhatt. Feber, nån?)
*****************************************************
tisdag 14 februari 2012
Nästanfrisk och utisnönsugen - och är det alla hjärtans dag så är det.
Är det alla hjärtans dag och mitt nästintill feberfria hjärta får välja vad han vill, då vill han:
* Kasta nöboll mamma.
* Titta båtarna hamnen.
* Gå lekplatsen.
* Leka ffär, köpa ris.
foto: Mattias Åkesson
foto: Mattias Åkesson
Vabbelivabb.
Sålänge den fruktade magsjukan håller sej utanför det här husets väggar så står jag fullkomligen ut med en lite lagom febrig kille.
Trettioåtta komma sex och det finns kraft till att bygga med klossar, "Ruben bygga SOFFA här, mamma bygga LAMPA där", leka koja med filtar och kuddar i soffan, titta på Trolltyg i Tomteskogen liggandes i kojan, leka affär, "Du ha nåt annat? Ja, mamma vill ha kött. Vill Ruben ha nåt annat? Ja, RIS." samt ha fikastund på golvvärmegolvet i duschen med låtsaskaffe och låtsasbullar.
*****************************************************
måndag 13 februari 2012
Trettionio komma fem och vab.
Fåret Shaun, Postis Per, Babar och Badou, Småpotatis.
Förutom att det är synd om feberstackarn som inte fattar varför han måste stanna hemma, "vill FÖRSKOLAN mamma" så är det här ganska mysigt.
*****************************************************
söndag 12 februari 2012
Och så kom det ännu mer snö.
foto: Mattias Åkesson
foto: Mattias Åkesson
*****************************************************
lördag 11 februari 2012
Först måste jag berätta att jag drömde om Nidingen inatt.
Jag gick ut till Nidingen på isen för att kontrollera så ingen fyrvaktare frusit ihjäl eller så, och då hittade jag Lenin. Alltså inte Lenin for real, men väl en gigantisk staty som nån byggt över hela nya fyren. Lasse Diding förstås. Där stod han och kladdade på murbruk för att Lenin skulle fästa i fyren.
Det lyser inte från fyren nu, sa Lasse Diding, men när det är klart ska det lysa ur Lenins öga. Och så har jag köpt hela ön. Jag har döpt om den till Didingen.
Så, det var det om Nidingen.
Jag och Ruben har tillbringat hela dagen i Ambjörntorp.
Vi har åkt rally med farmors rullstol, kollat in Hasslets alla gamla hattar och svarta rävboan, tagit en tur upp till israllan ovanför Olses och blivit bjudna på mat av Lisa som kom ända från Göteborg med godlagat åt farmor så hon skulle slippa med ondfoten sin.
*****************************************************
fredag 10 februari 2012
Jag har ett tics.
Varje kväll när jag ska dra för gardinerna måste jag vänta tills Nidingen har blinkat.
Jag är alltså släkt med dom här galningarna som tänder och släcker lampan femton gånger innan dom går ut ur ett rum, jag tror på nån form av allvar att bad things will happen om jag drar för gardinerna innan Nidingen hinner blinka.
Nidingen har inte blinkat på tre kvällar nu.
Jag undrar om nåt är fel på Nidingen.
Ska den släckas för gott nu, som nån besparingsåtgärd? Har lampan gått sönder? Har fyrvaktaren frusit inne?
Bua fyr blinkar ovanför hustaken, men Nidingen ligger svart och mörk och tyst.
Det som är bra är att jag kognitivar bort mitt tics på kuppen.
Feberpersonen är om sej och kring sej och ringer och frågar mamma och pappa pensionärerna om dom kanhända har lust med en tur till Borås på fredag om det skulle vara så illa att feberpersonen inte blivit feberfri tills dess, lite jobb ska hon nog fixa men många mil på vägar vågar sej feberpersonen inte på.
Och mamma och pappa pensionärerna? Ja dom har väl aldrig svikit en feberperson i nöd förut.
När feberpersonen så ringer mamma och pappa pensionärerna för att tala om att hon mår lite bättre och fixar att köra själv, då säger pappa pensionären att mamma pensionären nog skulle bli ganska besviken om så skulle bli fallet, nu när mamma pensionären ställt in sej på ett besök på Knalleland och allt.
Alltså åker den tillfrisknade feberpersonen på jobb till Borås med mamma och pappa pensionärerna, i strålande sol och femton minusgrader, vilket inuti varma sköna sällskapsbilen ger känslan av:
*Vår
*Femton plusgrader
*Fågelkvitter
*Solglasögon
samt
*En förmodad picknick i den där snöfria slänten mellan Horred och Sundholmen där man närapå kan mana fram lite vitsippor och påskliljor för sitt inre.
Vet ni, det är faktiskt bara några veckor kvar!
*****************************************************
torsdag 9 februari 2012
Tio minuters utflykt på havsisen, nu är jag helt slut igen.
Men det var det värt, mvh längtar ut.
foto: Mattias Åkesson
foto: Hugo Berglin
*****************************************************
onsdag 8 februari 2012
Sådärja. Svart och platt.
*****************************************************
tisdag 7 februari 2012
Jag har hållt igång brasan från morgon till kväll.
Det är vad jag har gjort idag.
Sjuk suger.
*****************************************************
måndag 6 februari 2012
Nä. Huvudet är fullt av snor och orken är obefintlig.
I give you: Skrållan anno 1979 och 2012. Det är vad jag mäktar med idag.
*****************************************************
söndag 5 februari 2012
Imorse (eh, ja, nån gång fram vid elvatiden kanske?) drömde jag att Ruben sa: Ruben inte bo mamma pappa, Ruben flytta mormor morfar.
Och såhär såg det ut när vi försökte plocka hem honom.
*****************************************************
lördag 4 februari 2012
Jamen det var väl ett döfint litet kalas Ringhals bjöd alla anställda med respektive på.
Ett glittrigt Vegaskalas på Societen med Cher och Dolly och Elvis till borden, med jättegod mat, casino, nattklubb, storbandsscen och så pianobar i källaren.
Helt på riktigt, det kunde nog inte bli bättre än såhär.
Eller ja, det kunde ju pratas lite mindre RCP-pumpar, mekanik och arbetsmiljöchabbalabba vid matbordet, men sånt är ju petitesser och man väljer ju sitt sällskap på kalas, så utan att döma sällskapet i övrigt (som var ytterst trevligt så fort jobbsnacket lämnades därhän) pep jag iväg till Lisa när jag stod för oförstående och mest började känna mej som frugan här bredvid.
För Lisa var där. Rubens bästa förskole-Lisa. Lisa gick runt och stoppade på sej alla röda sammetspåsar hon kunde hitta, varenda gubbe hade fått en sammetspåse full med spelmarker men Lisa ville inte åt själva spelmarkerna som man först skulle kunna tro, nej Lisa var helt ointresserad av casinot, Lisa ville ha sammetspåsarna för att smuggla ut och använda på förskolan till att stoppa små saker åt ungarna i, det var visst fler än mina bordsgrannar som tog jobbet med sej på fest, ja.
Jonas var också där, fast Jonas jobbade, Jonas och hans kompanjon Viktor tog rödamattanbilder när vi kom, smygbilder när vi satt och åt och poseringsbilder framför Belaggiofontänen. Med mina storblixtar. Funkade finfint, blixtarna.
På fest är kombinationerna vansinnesond förkylningshals och hög ljudvolym, samt eksemkliande ögon och mascara ingen hit alls.
Men det första går att bota med överdosering av Strepsils och Zyx. Det senare botas av stigande alkoholkonsumtion hos övriga gäster, fiffigt.
Och när man har barnvakt all night long åker man inte hem och somnar på stört, när man har barnvakt all night long åker man hem, tänder i brasan och sitter framför den på lurviga mattan med sin snygge och lite fulle man all night long istället.
Sen sover man till klockan tolv dan efter.
Now that's what I call music.
foto: Jonas Arneson / http://www.ringhals.societen.se
foto: Jonas Arneson / http://www.ringhals.societen.se
foto: Mattias Åkesson
foto: Jonas Arneson / http://www.ringhals.societen.se Eller ja, kompanjonen Viktor var det nog.
*****************************************************
fredag 3 februari 2012
Martin fryser. Det har nog nästan aldrig hänt tidigare. Martin är killen som går runt i shorts vare sej det är sommar eller vinter, vanligtvis.
Men tolv minus är tolv minus, dock är det faktiskt ganska varmt inne vid vår brasa.
Svårt att känna det genom alla mössor, jackor, vantar och raggsockar dock.
Lisa och Gustav kom, för Lisa ville låna klänning, Lisa ska på dop i Skåne imorgon och ska bära och allt, då måste man vara fin och alltså upplåter jag min digra samling av 45 klänningar till lillasyster.
I höstas var vi på kalas hos Jeanette och Helena berättade att hon en gång i världen hade ägt 21 klänningar samtidigt, alla ojade sej över detta faktum som om det vore en fruktansvärd summa klänningar Helena hade ägt, jag sa ingenting.
Jag kanske borde rensa.
Ruben och Gustav (eller August som Ruben kallade honom idag) tröttnade på klänningsproveriet och pep iväg till soffan där dom helt själva kröp upp under samma filt och tittade på Fåret Shaun istället.
Well done, Ruben och August.
Den här tösen har räddat min hand.
Den här tösen hajade på tre sekunder hur det satt ihop inuti mej, tryckte bort skit som inte skulle finnas, satte små små nålar i handen och bara trollade bort alltihop. Tre gånger har Susanne behandlat mej nu sen förra veckan och jag tror tamejtusan det är borta.
Dock tycker jag att hela den här nack-knäckar-grejen är sjukt läskig, jag VET att det ska komma och jag ligger och försöker tänka på allt annat men så hör man Susanne säga: Slappna av nu, och då vet man vet man vet man och så kraaaas så tror man att nacken ryker av.
Fast man tror det bara i en halv sekund. Sen märker man att den inte gjorde det.
Susanne Axillus, ladies and gentlemen. Googla på henne om ni har ont nånstans. Eller så ringer ni bara 0340-84200.
She might just fix you.
Susanne berättade idag om en kollega till henne som hade mottagning i ett rum utan fönster: Precis när han knäckte till nacken på en gubbe gick strömmen, alltså exakt i det ögonblicket, och kollegan ba: Oj där gick strömmen, och gubben ba: Phu, tur, jag trodde jag dog.
Sitta fast i en hotellhiss, halleluja.
Fast tryggt med tre personer som bankar och ropar åt mej långt där nerifrån nästan hela tiden, så jag vet att jag inte är ensam. Liksom.
Jag behövde bara trycka på larmknappen tre gånger, sen kom dom.
Det blev bara tio minuter på hissgolvet. Men tanken på vårt tvåtimmars strömavbrott därhemma för ett par veckor sen satt fantastiskt färskt i minnet.
Två timmars strömavbrott och jag hade missat tåget.
*****************************************************
torsdag 2 februari 2012
Samma Carmen, inte samma Carmen.
Inte samma Escamillo heller. Inte samma Don José.
Ny rollbesättning alltså, men Carmen, hon dör iallafall.
Näru Aftonbladet. Vem ska mördas i Malmö idag? Inte jag iallafall. Mej skiner solen på och Pildammsparken är fin, lunchen på Mezestället nere vid Lilla Torg är fin, klänningen på Shock är fin, Francisco Goyas etsningar på Konsthallen är fina.
Jag är inandad och utvilad och färdig att ta mej an Carmen ikväll igen.
*****************************************************
onsdag 1 februari 2012
Carmen, akt ett, tobaksfabriken, fabriksarbeterskornas rast.
Jag har aldrig sett så många snygga klänningar på en och samma gång.
Aldrig! Jag vill ha dom. Varenda klänning.
En annan grej jag aldrig gjort tidigare är hört ordet tapto. Alltså det som dom trumpetar ut i det militära när alla militärer ska hem och sova. Motsatsen till revelj. Revelj trumpetar dom ut på morgonen när militärerna ska vakna. Revelj hade jag visserligen hört men jag hade inte en aning om vad det betydde. Jag trodde nog nån form av strid. Som batalj fast med lite glansigare vapen. Batalj = knytnävar, revelj = svärdslagsmål. Eller så trodde jag revelj var en samling soldater. Med randiga uniformer. Guldrandiga.
I På Spåret i fredags fick dom frågan vad det där kvällsblåset hette, alltså tapto. Bägge lagen klarade det. Christer och Morgan lite förvånande, det var bara en gissning från Christers sida. I Carmen blåser dom tapto hela tiden. Och snackar tapto. Tapto tapto tapto. Mitt nyaste ord. Nu kan jag det. Och revelj.
Jag kan sjunga Carmenmelodin också. Hela kvällen har jag sjungit den.
Badam-pa-paaa, badam-pa-paa, badam-pa-dabba-dabba-dabba-daa.
När jag inte har sjungt Carmenmelodin har jag varvat med lite Escamillomelodi.
Det är den som Escamillo sjunger mellan alla tapton.
I Escamillomelodin kan jag ett ord, till skillnad från i Carmenmelodin.
Toreadooooor, Too-rea-doooooor, går Escamillomelodin.
Så, nu kan jag gå och lägga mej.
(PS: Det går åt helvete för Carmen. Hon dör, precis som alltid. Alla dör alltid. Vore nyskapande med en opera nån gång där ingen dör.)
*****************************************************