Symöte utan en enda sticka.
Det är sen gammalt.

Nu ser man knappt pojken bakom rabarbrarna.

Bussar kör mot jobb, barn trampar till skolan, klockan är snart åtta.
Solen har redan lyst över Lotsvägen länge.

Kvällssolen studsar från Hallenfurs övervåning rakt in på mitt kontor där den här kommer in och frågar om vi kan titta lite på gamla skärmsläckarrullande bilder istället för att gå och lägga oss på direkten, just ikväll.
Det kan vi.
Men först: ytterligare en till bildspelet.
Annat vore synd på en studsande sol.

Sköna maj, i år kall men vacker.

Upptäcksfärd på Båle med två små äventyrsresande.
Styvmorsviolen blommar i hav i år, kastanjer fyller fickor för att kastas så det säger plums, och har krabborna vaknat ännu ur sin kallvattniga vintervila?
”Du är min vän Rasmus och det här är dinosaurieben från Danmark”.

Vissa går glammig rundvisning på Anfield (så nära den arenan de kommer den här helgen) och andra kämpar hårt på konstgräsplanen bakom Kullaviks idrottshall.

Nu drar det här lajra gänget till Liverpool för att förhoppningsvis fira serieseger på söndag, även om de knappt tror det själva (fast å andra sidan trodde de inte att samma lag skulle slå Barcelona med 4-0 i tisdags heller).
Inte för att de har lyckats få tag på matchbiljetter, bästa försöket hittills kostade 6000 styck.
Men snyggaste armbanden har de iallafall, flong nya från LeFinks läderkällare.
Hejar gör vi här hemifrån med!

Vitsippor och majkyla.

Du kan aldrig gissa mamma vad jag har bakom ryggen.
Dina ÄLSKLINGSBLOMMOR.

Stormvindar viner, ovädret hägrar i horisonten.
Från flygplatsen lyfter inga plan, folk trängs överallt.
Det mörkskyade ovädret ersätts av en dimmig, obestämbar smog och plötsligt får vi ändå lyfta, första planet iväg, skämmigt urskuldrande skyndar vi genom gaten framför stackarna som väntat sen klockan sju imorse.
Genom ett Europa, osynligt under tätt molntäcke.
Österlens backafall, välkommen hem.

Regnet fortsätter falla, så vi tar våra sista euros, går över gatan och stoppar ner fötterna bland nafsande fiskar.

Regndroppar faller över västra Kreta, då tar vi pensionärståget upp i bergen.

Imorgon ska tjugotvå sekundmeter blåsa in, lagom tills vi lyfter mot Sverige.

Så glad över de här kullriga strandstenarna.
Dom är lena att plocka med, varma att sitta på och så håller dom alla sandstrandstörstande turister flera kilometer norrut.

Poolförmiddagarna alltså.
Rätt svårslagna ändå.

Tja, Chania är en fin liten stad med pittoresk hamn, venetiansk gammal fyr och gulliga gränder.
Fast jag trivs bättre på landet.

Kväll på Malemes Old Street, vi hänger där solens sista stålar kommer åt och har inte så många planer mer än just det.

I början av nittonhundratalet upptäcktes Late Minoan Tholos Tomb, en antik grekisk tempelgrav som dateras tillbaka till den sena minoiska eran, ungefär 14:e till 13:e århundradet före Kristus.
Svinlängesen.
(På riktigt, ungefär här slutade istiden i Sverige och de allra första stenåldersmänniskorna satte bo.)
Sen kom andra världskriget och fallskärmsjägarna, en bomb slog rakt ner i tempelgraven och pajade taket och gravens bakdel.
Vi har inte sett The Mummy på ett tag, så vi gick in.