Skymning över varpinės bokštas-tornet, katedralen och julmarknaden.
Skymning även över loppmarknaden 6 blusos med spionkamerapistolen, leninfigurerna och så lilla Drutten som fick byta ägare och följa med gummigubbsfantasten hem till Malmö.

På andra sidan floden Vilnelė ligger Užupis, en stadsdel, konstnärskoloni och, för konstnärerna själva, en egen, självständig republik. Nere på Paupio gatvė finns republikens konstitution skriven bakom glas, på en herrans massa språk, svenska också.
Ett femtiotal punkter sådär, som till exempel att alla har rätt att älska och ta hand om en katt.
Lite fika och kyrka och bastilj senare (samt en hel massa gummigubbs-letning åt gummigubbs-samlaren) äter vi gottgottgott på georgisk restaurang i gamla stan.
Georgisk mat alltså!
Note to self för framtida resor österut.

Vacker stad i skymning.
Och ett kvällsbesök hos grå mannen, med tveksamma grisöron, läbbig tunga, och Starka.
-Vad är Starka?
Grå mannen ryckte på axlarna.
-Starka..? Starka.

Finns inte jättemånga välkända sevärdheter i Vilnius stad.
Men en kulle finns det!

En av oss kom i gympadojor.
En annan med modern tonårig vristglipa mellan byxa och sko.
Stockholmarna blev nattligen varnade per sms om rysskylan, ändå var det dom som med stelfrusna fötter köpte de första paren värmande strumpor av vilna. Ull alltså. Det första ordet på litauiska vi lärde oss allihop.
Julmarknaden i Vilnius var lika prålig, julig, förväntansriktig som jag trott.
Äppelglögg och pannkaksmackor, gummigubbsspaning åt samlar-Emil och en katolsk mässa i full gång inne i katedralen, med pendlande rökprylar och allt.
Och vilnavantar.
Vilnabenkläder.
Vilnavadsomhelst.

Utanför har nyfallna snön slaskats brun av kängfötter och saltbilar och efter frukost under källarvalven sitter jag uppkrupen i fönstret med en karta över stan.
Emma ska bada badkar och än dröjer det någon timme innan Emelie och Andreas kommer.
Jag och Mattias tar en liten tur i kvarteren runt hotellet, med glühwein på lilla grantorget och tre vintageklänningar i billig secondhandaffär.
Femton kronor styck. Att knös ner i handbagaget.

Sen kommer de med taxi i snömodden, våra eftersläntrande kära stockholmare, och gänget, livet och semestern är komplett.

Det snöar i Litauen.
Kalla flingor faller över Vilnius, över öststatskvarteren på väg in mot centrum och över gamla stan innanför murarna.
Klockan är midnatt och vi hittar en gata med en bar med en egen öltapp på varje bord.
Västkustborna är här, malmöiterna är här, och stockholmarna, dom kommer imorgon bitti.

Gråast av novemberdagar, blåskallt och motorvägsrakt.
På radion Robyns nya, och Seinabo Sey.
På Geovetarcentrum dyker piggpiller Sturkell ner i källaren och hittar magnetmätarmanick som vi lyfter ut till bergsknallen utanför.
Instrument för vissa, termos för andra.
Märgochbenkyla.
Jag längtar till värme och imorgon åker jag till tio minusgraders Litauen.

-Vilken färg vill du ha i håret?
-Min faboritfärg är röd.
-Vad bra, ska vi ta röd då?
-Och min faboritfärg är också orange. Och gul.
-Då kanske vi ska ha både röd och… kanske guld?
-Min faboritfärg är också rosa. Och blå.

Kanelbullar och dragspel i Ängarna, livet vet då vart värmen finns.

Sicket antiklimax att klättra hela backafallen ner till Sumpa hagar för att besöka källan som jag inte varit vid sedan jag var liten, och inte hitta den.

Bua strand? utbrast Bertil Svahn när jag visade honom mina kartor häromveckan, just för att kontrollera så inget var glömt eller fel eller missuppfattat vad gäller småställena härute på våran halvö. Bua strand hetert inte. De skåm väre SÖNNERSTRANNA. De vörom Boråsara som kommem hid å döptet te Bua strand. Så där skaste skriva Sönnerstranna, å inget aent.

Så gott folk, det här är Sönnerstranna by day.
Det blir inte ljusare än såhär idag.

Inomhus marinbiologi och utomhus frostgnisteri.

360 kronor kan räcka till 100 påsar med Plumpy’Nut – en näringsrik matersättning som ger barn de vitaminer, mineraler, fetter och proteiner som behövs för att kroppen ska kunna återhämta sig från undernäring.

500 kronor kan räcka till 350 sterila sprutor som används vid vaccinationer mot till exempel lunginflammation, mässling eller stelkramp. 

1 600 kronor kan räcka till 240 snabbtester för malaria – en av de dödligaste infektionssjukdomarna i världen.

Fatta vad 22 000 kronor kan räcka till.

Tårna är frusna och alla kläder luktar lägereld, men å vad roligt det var att stå på marknad!
Folk bara kom och kom och kom och handlade och handlade och handlade.
Jag fick nästan inte sett nåt av resten.
Bara spridda jagningar av barn och en värmande kopp glögg borta vid fikat.

Ruben fick en hundralapp att handla för och undrade om den räckte till att köpa Maries runda snurrgrej som hon gör skålarna på.
Hennes drejskiva alltså.
Den ville han ha.
Lyckan!
Mina gener kanske har förökat sej ändå..?
Sedan stod han länge länge alldeles fascinerad av Patrik som hamrade och slog på sina glödande järnstycken.
Så tog han 150 kronor ur sin egen hemmaplånbok och köpte ett nysmitt ormhalsband.
När jag blir stor vill jag nog bli smed, sa han drömmande. Patrik sa att det var roligt.

Bertil då?
Han la det mesta av sina pengar på lotter, utan att vinna någonting.
Detta för att storebror hade flax direkt och vann ett par sköna sockar av Stefan, som stod och sålde sådana inne i en vrå av ladan.
Besviken, och med lite kalla fingrar, satte han sej hemma efteråt och ritade en teckning.
Sen kom han med den och en finurlig min på kvällskvisten och sa:
Nån får betala pengar för denna. En krona kostar den.

Hundratio kartor köpte ni av mej.
Hundratio.
Det blev tjugotvåtusen kronor som ni hjälpte mej att ge till Läkare utan gränser.
Kärlek, mänskorna!

Nuså, är allt utom själva kartorna på plats.
Ungarna har sopat och trånat efter Karins choklad- och lakritsgodsaker och matat höns och spelat piano och käkat såväl fikon som jordgubbar som Marie odlat och som såhär i nästanvintern smakar som en dimmig dag i augusti.
Vi har druckit rykande te ur axmuggarna de fina (som Marie säljer imorgon, pass på!) och Simon kom in i galonisarna med nyfångad hummer, direkt från Kattegatts botten.
Och jag har fått flera mjuka pussar under misteln.
Imorgon klockan tio smäller det.
Välkomna!

Runt runt i julmarknadsland knatar Maries hönor, pickar och lägger ägg.
På söndag får dom trängas med besökare!

När tillräckligt lång bänk saknas för att lägga sex teckningshögar på till julmarknaden, då bygger mina bägge snickarkillar en bänk till mej. Av Arnfinns gamla målarunderlag dessutom. Återbruk som på morfars tid!

Sehärdå!
Kartteckningarna blev jättefina och Arne på Startryck sponsrade med printar, så nu på söndag säljer jag dom på Jul på Båle.
(Inte på Bålestranden, utan här på Maries mysiga gård på Bålevägen inne i Bua.)
Alla pengar går direkt till Läkare utan Gränser. Det blir mysigt, kom!
Marie säljer keramik, Viktoria säljer blommor, Fredrik säljer läderprylar, Sophie och Stefan säljer sockar, Karin säljer krämer och te och choklad.
Fler säljare finns, varmkorv finns, glögg och eldkorgar finns, det kostar ingenting att gå in och varje besökare får en lott med chans att vinna fina grejer.
Bland annat en sånhär kartteckning över Bua.
Eller en över Lingome. Eller hela Värö socken. Eller Varbergs kommun. Eller varför inte Veddige? Finns till och med en över Vendelsöfjorden.
På söndag 25:e november kl 10-15, Bålevägen 29 i Bua.
Vi ses!

En pyttescen, sju klassiker, massor av fantastiska kostymer.
Snart på en bygdegård nära dej!