Efter ett ofotograferat stopp i Ängelholm på höstlovslistettan badhus, där Ruben klämde i med hela nio längder i motionsbassängen och därpå ett kliv rakt ut i luften från femmans hopptorn så modern bara stod och gapade (jag trodde han bara skulle upp och kolla utsikten och klättra ner igen) är vi varma och möra, men rundar ändå Hallandsåsen och kör ut mot Bjärehalvön och Hovs Hallar.
Solen lyser över Kullaberg, Hallands Väderö tronar i horisonten och bönderna harvar sina åkrar.
En promenad nedåt och lite stentornsbyggen senare styr vi kosan norrut och hemåt igen.
Tack så mycket lilla minisemester!

Oktobermåndag vid Öresund.

Lite apa, orm och piraya senare.
Tropikariet i Helsingborg!

Minihöstlovssemester coming up.
Första stopp: Kullens fyr och Mölle.

Grytkväll, bubbelkväll, discokväll.

Snövarning över Halland, isvinden blåser friskt och solen skiner.
Vi drar mössorna djupt över öronen och ger oss ut för att lämna ut Rubens jultidningsbeställningar, fyra påsar, byn runt.
Pinnjakt, stenbestigning, tunnelrop.
Uppe på Sågskärarevägen känns en bekant doft, Mikaela eldar i kaminen i gröna huset.
Lekplatsen vid dammen har dom ännu inte plockat ner, där kan vi åka några varv i linbanan.
Och hos Elof stannar vi till och hämtar Bertils glömda nyckelpigesten.
Sen ringer Mattias i panik och behöver presenningshjälp med båten, så då joggar vi hem.
En alldeles vanlig lördag, höstlovets första.

Hela mitt liv har jag hållt på med att klottra bokstäver. Skriva födelsedagskort, skriva till mina brevkompisar i olika skrivstilar, öva på snygga krokar till g, j och y.
Tio år gammal skickade jag in ett brev till Radio Hallands firarprogram när min mamma fyllde år och jag minns än idag hur firarvärden läste upp grattiset i radio och därtill sa: “Väldigt fint textat, mycket fin handstil”.
Glädjen. Stoltheten.

När jag på min första konstskola upptäckte stålpennor och doppbläck rev jag av en massproduktion av Runeberg och Boyedikter på akvarellpapper, jag tror att närapå alla i min släkt fick minst en inramad kalligrafitextad tavla i julklapp det året. Ulla och Thords hänger fortfarande kvar i deras kök.
Ett Frödingcitat om snus och rosor.

Nuförtiden ställer jag mej vid ståbordet på mitt kontor flera gånger om dagen för att pausa tangenttryckande med kalligrafiskrift. Vad som helst skriver jag.
Namn.
Platser.
Sassa brassa mandelmassa.

Jag tänker göra mitt bästa för att föra vidare det här.
Hitta ritglädje i en värld full av Fortnite.

Höstlov coming up nästa vecka.
Här är vad jag har att välja på, iallafall om jag vill göra mittemellan nöjd.

Jo, till tevehuset i Göteborg och semifinal i På Spåret.
En studio, sjuttioelva medarbetare och två löjligt duktiga lag som efter svettigt värv hade förtjänat den där finalplatsen båda två. (Fast jag höll ändå liite mer på dom roliga klokhuvena som faktiskt gick segrande ur striden.)
Tre miljoner tittare förbjuder mej att yppa något, mer än att Sibille Attar var en magiskt fin sångerska i två fantastiska låttolkningar, vilka ju också ingår i tejp-över-munnen-kontraktet.
15 februari folket!
Den kvällen får också ni reda på vilka två lag som landar i säsongens final.

Trettioårsjubileum för Buas fiskmåsar idag och jubileumsmatch mellan di gamle och ungmåsarna på det.
Åtta fyra till di gamle, en mej närstående skallig stod för hälften av målen, trots pensionärshöft.

Båten är trädgårdsparkerad och rensad för vintern.
Ungarna bygger koja av allsköns båtbröte på altanen.
Dynor, sovsäckar, filtar, gosedjur och fårskinnsplädar, allt är byggstenar till bo.
Kim kommer och frågar efter motorsåg, och när motorsågen sätts igång, försiktigt även efter motorsågsförare.
Tung presenning tar tre man och lite skällgap att få över båten, sen är den där och vi kan ta helg.
Alternativt krypa in i kojan på altanen.

Visst är det väl ingen som har missat att vi fått ett litet gäng sjukt duktiga frisörer till Bua väl?
Isåfall, varsågod för informationen!

Fika på tak i gulglödande skog.
”Jag låtsas att detta är en päronskog. Alla träden är päronträd. Vi sitter här och spanar på päronträden mamma! Så fort det ramlar ner ett päron springer jag dit och plockar upp det och sen ÄTER jag det.”

Kvällspromenad runt fästningen, i väntan på gruppbild av Ringhals 25-årsjubilarer i snajsiga trappan på Stadshotellet.
Bara lite sur att jag lämnade kvar riktiga kameran på Stadt och bara hade mobilkameran till hands när dimman la sej över skymningen.
Men sällskapet var ypperligt och kvällen stilla.
Inte särskilt ilsken särskilt länge med andra ord.

Det här.
Först sushimiddag och sedan häng och prat och gapflabb över en kopp te på Stadt.
Förr hängde jag alltid såhär med kompisar.
Nuförtiden: Nästan aldrig.
Men en gång är ingen gång, två gånger är en vana.
Nu tar vi nästa gång snart igen, Marie.

Gröna huset uppe på Hultet.
Där vi bodde i fem år.
Där Ruben föddes.
Nu är huset fullt av… Mikaela, Rasmus och Alicia!
Det är så roligt och så skönt, och lite konstigt.
Samma golv, samma kamin, samma kök.
Tänk att vi kunde bott här fortfarande ungar! hojtar jag när barnen jagar runt golven efter kattungarna.
Då hade ni haft varsitt rum.

Värmebölja i oktober!
Fast ändå - noll dopp.

Tio kilo åt alladomhär.
Fast inte Ellie. Ellie sa nej och somnade.

En bättre fredag, helt klart.
Förskolestängt och solskenshäng på lekplats.

Det finns sämre platser att jobba på än Botaniska trädgården i Göteborg, en dag då solen skiner och temperaturen kryper upp till brittsommar.

Men, krokus i oktober?