Kvällsdopp delux

Okej, ungar, sa jag, där under äppelträdet.
Ska vi gå in och lägga oss, eller ska vi gå ner och ta ett kvällsdopp?

Fånig fråga.

Tacksamheten över att vi bor just här.

Trädgårdspicknick

Polisförhörsdag och deadlinedag, jag klarade båda.
Det första dock bara hjälpligt, eftersom experten på vad som fanns och inte fanns i båten före gårdagsnatten är på andra sidan oceanen och har det bra.
Ikväll städade vi upp därnere en smula, tog ett tjugoettgradigt dopp på andra sidan stenarna och stannade på fantastiskt fint brygghäng i Kjell och Kristinas sjöbod.
Och innan läggdags; picknick under äppelträdet.
Fruktsallad, vindstilla och en dalande sol.

Och på däck ligger en forensiker med vapen vid höften och nosar efter bovlämningar.

Dramatisk förskolelämning imorse.
Tre blåljusblinkande polisbilar stoppar linjebuss, drar ut tre killar som ser ut att vara i Hugos ålder och brottar ner dem på marken.
Bertil bara gapar. Jag med.

Jag kollar hn.se efter lämning.
"Stökig natt i Halland. I Bua hamn upptäcker man att personer gör inbrott på hans båt, mannen larmar polis, polis griper fyra misstänkta vid busshållplats."
Hm.
Bäst att gå ner till hamnen och kolla båten.

I hamnen ligger vattnet blankt som en spegel, kav lugnt, blått, varmt.
Båtens kapell har ett gapande hål i taket.
Lanternepinnen på taket är knäckt.
Fönsterluckan ner till kojen är bortsparkad.
Och på däck kryllar det av bruna fotspår i morgondaggen.

Ja, det blir alltså en dag i hamnen.
Jag borde sitta hemma och göra ut ridskolejobbet från i fredags och biologiexkursionen från igår, men istället får jag hänga i solen med en trevlig polis och lära mej allt om hur man säkrar fingeravtryck och hittar skospår.

Mannen som upptäckte alltihop sov på sin båt.
Han vaknade av att nån klev på båten, kröp sömnigt ut och trots den arla morgontimmen var han vaken nog att snabbt ta en bild på dem med mobilkameran.
Killarna pep iväg, polisen kom, såg bilden, sa "Jaha, det är dom" och tog upp jakten.
Och en stund senare; kalabaliken som jag och Bertil blev vittnen till, på väg till förskolan.

Morgonens spegelblanka hamn har fått ett lätt mittpådagenkrus.
Arne, Mia och Nikki kör ut i fjorden.
En segelbåt går på grund i hamnen, hamnkaptenen kommer till undsättning och drar loss.
En polishelikopter hovrar i skyn.
Och på däck ligger en forensiker med vapen vid höften och nosar efter bovlämningar.

Mattias vaknar nån gång framåt våran lunchtid, och över facetime förstår jag att det är en smal liten lycka att det är en hel Atlant mellan honom och snorungarna som gjort det här.

När forensikern är klar och jag återigen får tillträde till vår båt kommer mamma och pappa ut och fixar ihop kapellet med silvertejp och gör ett nytt fint förhoppningsvis regntätt luckfönster av byggplast.

Pappa! säger Bertil uppspelt till Bostonfiguren i facetime-telefonen vid läggdags.
Pappa, dom där tjuvarna som jag och mamma såg imorse som polisen tog, DOM HADE STAMPAT SÖNDER VÅRAN BÅT. Men morfar har kommit och lagat den igen.

Esmat

Minns ni Esmat?
Jag träffade honom i höstas, bara två månader efter allt det hemska som hände.
Och jag träffade honom återigen idag.

Esmat och hans bror Asad kom till Sverige från Afghanistan, Asad nästan blind, lillebror Esmat hade fått leda honom genom Europa.
Bröderna sökte uppehållstillstånd men fick avslag, de skulle skickas tillbaka, trots att det inte fanns någon familj i Afghanistan som kunde ta emot dem.
Så får man inte göra med barn, men Migrationsverket kom då så fiffigt på att Asad, som ju hunnit fylla arton, kunde bli minderårige Esmats "ordnade mottagande" i Afghanistan.
Asad utan ögon, Asad som fått bli omhändertagen av sin lillebror genom hela flykten.
Asad förstod.
Och tog sitt liv.
Esmat fick uppehållstillstånd.

Nu vill Esmat se om det går att hålla staten och Migrationsverket ansvarig för det som hänt.
Asad är borta, inget kan få honom tillbaka.
Men upprättelse kan åtminstone bli något slags plåster.

Biologiexkursion i Säveån

Tidig morgon i Floda, solen värmer på allt som sticker upp ovanför gummistövlarna, och vid Säveåns strand drar studenterna på biologiprogrammet på sej vadarbyxor för att undersöka bottenliv.

Hur man får barn att äta tonfisksallad

As follows:
Man gör tonfisksallad (som man älskar), fast blandar inget.
Sen sätter man skålarna på bordet och låter ungarna själva komma till bordet och såväl retoriskt fråga som själva utbrista: "Vad blir det för mat? WOW, TACOS!"
Och man svarar: Japp, tacos. Fast utan köttfärs. Och utan tacobröd.
Och så, när dom pekar på tonfisken och skeptiskt frågar: Vad är det? så svarar man att det är specialfisk som specialpassar ihop med majs (som dom älskar) alldeles specialbra.
OCH DÅ ÄTER DOM DET.
Alltihop äter dom.

Den sköna lilla lyckan i att det inte gör något att man ingen matlåda har till imorgon.

I Ambjörntorp

Syrendoft med en smula liljekonvalj över Ambjörntorp, aldrig har det väl hänt förut att liljekonvaljerna sånär hinner blomma över till min födelsedag.
Lisa hälsar på, Bertil vattnar blommor, och Bosse sitter med sin nyopererade näthinna bakom solglasögon och läser sporten.
Gamla Missan glider runt, ser sömnigt på världen och gnyr litegrann.
Hon låter mer som en groda än en katt.

Den här sommaren, den bara fortsätter.

Fotbollslekis

Tacksamt jobb det där, att vara fotbollslekisledare.
Även om nivån ligger på: "Här är en boll, skjut den i mål" så är det mer:
-brottning
-hoppning
-skuttning
-slagsmål
-pussning
-sjungning
-fäktning
-lekplatslek
-tränarklättring
samt
-JAG ÄR KISSIG!
än just lyssning hos dom här minsta.

Men det är iallafall gulligt.

Krabbfiske

Haja många nya små krabbor som kommer kravla runt i vattnet nere vid fyren framigenom, och bli uppfiskade och isläppta igen sisådär arton miljoner gånger på en sommar.

Nitton grader i vattnet idag!
(Och trettio i skuggan.)

Trampträning

Efter flera år på balanscykeln är våran lille unge hundra procent hemma på balansen, när han nu fått ärva storebrors riktiga cykel.
Trampningen framåt - not so much.

kolla genial uppfinning min händige man har (o-)snickrat ihop.
Stödhjul på cykeln, och två brädor under dessa, så kan han sitta där och torrtrampa.
Koder är till för att knäckas!

Killen som gillar att vattna

Det är ju tur att nån i den här familjen kan tänkas få nån slags gröna fingrar.
Mina är mer åt det typ brandgula hållet.

Pappa, ni är dåliga på att vattna, sa den här unge herrn till sin far häromdagen.

Men åkerfräken ser ju ändå fräsiga ut.
Och kirskål är fint.

Skitgubbe

Det är så konstigt, för varje gång Mattias föreslår att jag ska fixa nånting båtrelaterat så hör jag bara:
Spela kort med ungarna.
Lite som Magnus Wislander i Mästarnas Mästare när det ska dukas till middag:
Ja jag ska, jag ska bara dricka upp mitt kaffe först.

Je suis Magnus Wislander.